Smart eller galen?

Jag hade träningsgudarna emot mig. Jag och min hurtiga granne skulle ut och springa igår kväll (lite overkill då vi var ute i förrgår), men i alla fall så brann det förstås på AGA (gasfabriken vid spåret), vilket innebar att området inom en 1-kilometersradie från AGA var avspärrat (jag höll knappt på komma hem från jobbet) plus att det luktade rök, gas och regnade (tur för AGA i och för sig), så turen blev inställd.

Istället ställde jag klockan på 5:30 imorse (oturligt nog med ljudet på, vilket väckte ett stycke prins och ett stycke prinsessa som dock somnade om) och klev upp för att åka till gymet. Tyvärr öppnade inte gymet förrän kl. 10 (va fan?!), men skam den som ger sig! Jag tog mina (nyligen från benhinneinflammation läkta) ben och tänkte att det får banne mig bära eller brista och så sprang jag en asfaltsrunda om några kilometer (oklart hur många då jag dessutom missfipplade med tekniken) samt gjorde styrkeövningar så tyst jag kunde i köket. Klockan var strax efter 6, så jag var lite angelägen om att inte väcka någon.

Och nu sitter jag här på jobbet, nöjd med min insats! Men jag kan inte låta bli att fundera på om jag blivit smart eller galen. Jag röstar på smart och hoppas att min träningsiver aldrig mer i hela mitt liv lägger sig!

Med nya skor hoppas jag på att aldrig mer återfå benhinneinflammation (AJ liksom), även om jag avser att springa mer i skogen än på asfalten för att vara på den säkra sidan.