Hemmets projektledare

Den otacksammaste tjänst som finns är hemmets projektledare. Det är verkligen tonvis med jobb (kolla allas kläder, se till att barnen är rena, se till att det städas och handlas, planera maten, planera barnens aktiviteter, betala räkningar, sköta all kontakt med dagis och skola, planera semestrar etc etc). Listan är oändlig och allt ansvar är mitt. Per ansvarar för sig själv och för att vattna blommorna. Sen dör en farfar och projektledaren hamnar lite i obalans och helt plötsligt missas ett städ på dagis och ett bad i skolan (det räcker inte att jag skriver det först i kalender och sen på veckoplaneringen, jag behöver även muntligt instruera tydligen). Jag blir less, ledsen och besviken. :-(

Sov gott

Jag har inte förstått, eller velat förstå, att farfar varit så dålig på sistone. Därför var jag helt oförberedd när mamma ringde och sa att döden stod för dörren. Så svårt det blir när det känslomässiga och det praktiska helt plötsligt krockar. Jag behövde bara en minuts betänketid innan jag bestämde mig för att åka hem. Men jag hann inte fram. Istället fick jag säga adjö till ett skal, till någon som lite påminde om Ture Johansson. Finklädd och död. Lika tydligt som jag kände att farfar inte var där, lika tydligt kändes det så rätt att jag var där. Hemma. Älskade Ture, sov så gott.

Det sista från 2012 + 2-årskalaset!

Bättre sent än aldrig är ett ordspråk jag vanligen brukar förakta (det är exempelvis svårt att hävda sedan en överklagningsfrist gått ut), men jag är ännu inte klar med det sista från 2012. Jag har varit lite under isen en tid, men igår kom jag på mig själv med att sjunga högt för mig själv både i bilen och hemma och då vet jag att jag mår bättre. Få saker är skönare för själen än sång! Och träning för den delen! Idag har jag bokat in två (!) pass! Det är underbart med lediga fredagar!

Men nu till det jag avsåg att visa när jag skrev rubriken till inlägget... Vår fina nyårsafton var skönt raketfri, men ett och annat tomtebloss gick åt i alla fall.

I mellandagarna fick vi finfrämmande! Levi ville absolut inte sitta med oss vuxna, utan föredrog barnbordet. :-)

Sedan firade vi 2-årsdag! Temat på presenterna från oss i familjen var "Baban". 

I vår familj har vi en kreativ tjej som älskar att skriva och rita på alla födelsedagskort!

Vi har även en mamma i familjen som älskar att pyssla ihop tårtor. 

Vår fina släkt ville förstås också fira 2-årsdagen! 

Tur att man kan öva på att blåsa ljus hela julen. Då vet man hur det går till när det är skarpt läge!

Det märks att Levi är stor kille nu. Imorse ville han exempelvis ha "Lälling" istället för "Lälle". Nu ska jag återgå till den här fantastiska dagen. Planen för dagen är påklädning, snöskottning, lunch och en tur till Ikea. Sedan middag, styrketräning och yoga. Ett och annat popcorn ska väl hinna förtäras också, dagen till ära!

Oh vilket party!

Oj, vilket natt! Stökig är bara förnamnet. Levi skulle nödvändigtvis sova i sin säng även fast han vaknade var 5:e minut och dessutom ville han ha även mig där (den är inte så stor). Efter lite välling blev det lugnare. Phu! När han äntligen lugnat sig kom Elina med växtvärk och behövde alvedon. Och som grädden på moset var Elliot mörkrädd och kom ner han också. Inatt tror jag att jag ska sova uppe, så får övriga slåss om stjärterummet i vår säng bäst dom vill!

 

 

2 år!

Två bra år har jag haft förmånen att lära känna den senaste kärleken i mitt liv! Han (tillsammans med övriga familjemedlemmar förstås) är mitt allt på jorden!

Han är killen som är otroligt duktig på att rita (riktiga gubbar!), älskar spöket Laban, är lite mörkrädd, inte gillar mjölk, har en enda favoritfröken som han följer som en svans, är jättemammig, smakar på allt (tvättmedel på födelsedagen!), älskar välling, är lite blyg, gillar att busa och som verkligen blir ompysslad och lite bortskämd av resten av familjen.

Levigull - vi älskar dig så!

Vi röker ut det gamla...

...och in det nya året!

Sista dagen...

...av ett helt år. Det här året blev inte riktigt som jag trodde, men det blev bra ändå! När man har förmånen att dagligen få omge sig av dem man älskar mest blir det gärna så!

Det jag alltid minns bäst är de resor man gjort under året. Turkiet, New York, Piteå, Granö klingar skönt i mitt minne när jag tänker på 2012.

Den jobbiga delen var husförsäljningen och flytten. I och med den slutade vi nästan ha ett socialt liv. Nya friska tag 2013!

Nu är vi på väg mot Fyrishov och det årliga nyårsbadet. Gott slut!

Mitt lilla hjärta!

Levi är så lätt att älska. Han är kramig, snäll, gillar att göra allt man hittar på, söt, fin och underbar. Men. Han går inte att uppfostra. Till exempel får han inte vara i garderoben. Efter 1000 tillsägelser har jag gett upp. Och nu sitter han där och spelar Ipad...

En skön ute-dag!

Kolla in skapelsen!

Inte mig (förstås), utan min nya jacka! (Jag är ingen som byter ytterkläder i onödan, tror att täckbyxorna är 15 år gamla!) Jag blev så taggad över att jag (all julmat till trots) fortfarande kom i stl S att jag genast åkte till gymmet för att komma i form igen. :-)

Panik!!!

Jag vet över huvud taget inte vad som fick mig att åka till Gränby centrum under mellandagsrea själv med tre barn. Jag är nog mer styrd av kommersiella krafter än jag tror.( Och två av tre är väldigt lätta att ha att göra med.) Allt gick väldigt bra till dess att vi kom till H&M. Där fanns det mycket roligt (för mammor) och Levi lekte snällt vid mina ben. I flera minuter. Men en oaktsam minut senare var han borta. Och jag menar borta. Levi svarar aldrig när man ropar eftersom kurragömma är en mycket rolig lek för honom, oavsett om man är i affären eller inte. Vi var tre som ropade och till slut började folk att titta sig oroligt omkring (de var dessutom j-ligt ivägen mitt i min panik). Helt plötsligt kom en kvinna med mitt barn som hon enligt egen utsago räddat undan rulltrappan (en annan rolig Levi-leksak). Hon trodde att jag ropade Elin varför hon inte direkt förstod att ungen hon räddat och den letande föräldern hörde ihop. Jag hann så när få en hjärtinfarkt. Den rosa blusen var verkligen inte värd all den ångesten och jag packade omedelbart ihop oss och åkte hem. Bluslös. Nästa mellandagsrea ska jag shoppa solo.

Jag tror dessutom att Levi fått öroninflammation. Vi kör på antibiotikafri kur så länge det håller (stackars unge) och hoppas att vi får sova alls inatt.

Imorgon ska jag och de två stora barnen gå på bio. Jag kanske kan ta en tupplur då om filmen är dålig.