Piggare prickekorvar!

Och en till...

Man kan ändra sitt liv varje dag

Idag slår det mig att idag är första dagen på resten av livet. Underbar känsla, men jag önskar att den höll i sig lite längre än till strax innan lunch. Vilka möjligheter man har att göra en bra dag av varje dag! I eftermiddag ska jag åka till Jönköping (Elina är jättearg) och stanna till imorgon eftermiddag (i jobbet förstås), så nu är det bara att ge järnet den här dagen!

Hem ljuva hem

Snart åker vi hem! Jag kan komma på tusen ordspråk som bra beskriver hur hemma alltid är bäst, även om det inte är själva huset jag längtar efter utan människorna i det (sjuka eller inte). 

Levi har också en släng av hemlängtan. Mest längtar han efter Elliot och Elina, vilket förstås värmer ett mammahjärta. Elina kan dock inte förstå hur han kan längta hem när vi är hos "världens bästa mormor".

Idag tar vi det lugnt. Vi skulle ha hälsat på Linda, Ralf (Röjar-Ralf som Levi kallar honom) och Lucas, men ödet ville annorlunda tyvärr. Per är för övrigt emot allt vad ödestro heter, oromantisk som han är, och ändå längtar jag efter honom. Och han efter mig troligen, om inte annat för att han varit ensam med sjuka barn en hel helg.

En dag i matens tecken

Idag har jag haft en anti-bantardag. Det började med fantastisk mat hos mormor som jag åt dubbla portioner av och en absolut fantastisk efterrätt bestående av hembakta rån, glass, grädde och hjortron. Dessutom i gott sällskap av Maud och Fredrik.

Därifrån åkte vi vidare till fika hos morfar och Gunhild. Morfar tvingade Gunhild att laga blodpalt till mig inför våra två tidigare  hälsa-på-försök, men denna gång drabbades han av någon slags skrockfullhet så när vi nu väl kom blev vi utan palt. 

Fast det var egentligen inte helt sant, för mamma hade sparat palt i frysen så jag fick proppa i mig ett par när vi kom hem, mätthet till trots.

På kvällen kom Emil och Julia förbi, men då lyckades jag i alla fall med konststycket att inte sympatifika.

2 kg tyngre (minst) åker vi till Linda och Ralf imorgon efter lunch och sen hem till resten av familjen Bergstrand. Som jag längtar efter mina stora prickiga barn!!

Livets orättvisa

En del av oss myser med mormor och morfar i Öjebyn. Jag hade en mysig dejt med Catarina, Sofia och Åsa igår kväll. Tyvärr hinner man inte prata ikapp senaste tidens händelser på en enda kväll, men det var verkligen supertrevligt! 

 

Andra är hemma med förfärligt mycket prickar och klåda. Och utan sin mamma. :-(

En lugn dag

En hemmadag med två prickiga barn (och en liten oprickig) vid gott mod är inte fy skam. Vi fixar oss, mjölar oss, spelar och myser. Snart ska vi åka till återvinningen med lite skräp. Vi försöker att inte tänka på att jag och Levi åker till Piteå ikväll (även fast jag packar). Nu när barnen är lite piggare känns det inte så hemskt längre.

Hönsmamma

Inkubationstiden för vattkoppor är exakt 14 dagar vilket vi blev varse igår när både Elina och Elliot förvandlades till två prickekorvar. Båda två är avsevärt sjukare än Levi med feber och kli. Jag har svår ångest över att lämna dem i pappans vård (även om den självklart är den bästa tänkbara) för att ta med det lilla barnet och åka till Piteå över helgen. Att jag och Per dessutom börjat se "Lost" (10 år efter alla andra) spär ju dessutom på ångesten  ytterligare (den handlar om en flygplanskrasch)... Nåja. This too shall pass, som någon klok sa till mig någongång och som tröstar mer än man kan tro ibland.

Imorgon (idag) ska jag i alla fall vara hemma och krama hårt på sjuklingarna hela dagen som tur är.

Jag kommer att sakna er!

En riktig norrbottning?

Är inte "alla" norrbottningar sävliga och pessimistiska? Precis så känner jag mig. Måste rycka upp mig! Kom igen kom igen Lena Linda!!

En riktigt dålig dag

Det är så länge sedan jag hade en riktigt dålig dag att jag nästan har glömt hur det kan ta knäcken på en. Igår var dock en sådan dag. Vädret var tråkigt, barnen var stingsliga och grälsjuka, föräldrarna otrevliga, allt drog ut på tiden (t o m symaskinen krånglade!) och som grädden på moset, pricken över i:t (etc.) så fick jag ett tråkigt SMS. Huvudvärken kom som ett brev på posten och jag ville bara dra något gammalt över mig och gå i ide.

Hoppas på en bättre dag denna dag.

Vad är en kris?

Vad är en kris? Är en kris att omvärdera sitt liv, försöka se det med nya ögon, ångra lite val jag inte gjorde och fundera på hur jag kan komma på rätt kurs igen? Om det är så det är, så är jag mitt i en.

Lite skönt om det skulle vara så, för då kan jag också tillåta mig lite galna planer i hopp om att komma ur den.

Mitt i allt grubblande mår jag ändå bra, eftersom det viktigaste i livet - familjen - är intakt. 

Men frågan kvarstår ändå - vad ska jag göra med resten av livet? Förslag någon?

En grubblare

Grattis!

Efter att ha varit inne i någon form av ålderskris har jag nu helt plötsligt svängt och tycker att jag är i en alldeles utmärkt ålder. Min fina Per fyllde 37 år igår och om bara några år har vi varit ihop mer halva våra liv. Vi är ett riktigt bra team och ofta beror det på att Per står ut med mig. :-) Inte många människor är så snälla, fina och underbara som du älskling! Jag älskar dig mest av allt! 

Jag hade köpt några presenter, men Elina insisterade på att köpa en egen present för egna pengar och köpte en stor bukett tulpaner till sin pappa. Hon pysslade också ihop världens finaste pappersblomma. Elliot och Elina gjorde tillsammans en äppelkaka (Per föredrar det framför tårta) och så sjöng hela familjen så tjusigt. Per har undanbett sig ytterligare firande på sin dag och vi slår ihop våra födelsedagsfester till en enda, den 24/5. Välkomna!