Hem ljuva hem

Snart åker vi hem! Jag kan komma på tusen ordspråk som bra beskriver hur hemma alltid är bäst, även om det inte är själva huset jag längtar efter utan människorna i det (sjuka eller inte). 

Levi har också en släng av hemlängtan. Mest längtar han efter Elliot och Elina, vilket förstås värmer ett mammahjärta. Elina kan dock inte förstå hur han kan längta hem när vi är hos "världens bästa mormor".

Idag tar vi det lugnt. Vi skulle ha hälsat på Linda, Ralf (Röjar-Ralf som Levi kallar honom) och Lucas, men ödet ville annorlunda tyvärr. Per är för övrigt emot allt vad ödestro heter, oromantisk som han är, och ändå längtar jag efter honom. Och han efter mig troligen, om inte annat för att han varit ensam med sjuka barn en hel helg.