Man får vara nöjd

Det är bäst att jag skriver det medan jag menar det. Jag är nöjd. Jag är nöjd över att jag lever, att jag har min lilla/stora familj, att vi har roligt ihop, att jag kan träna, att jag inte är friskare än en (eller snarare flera) förkylning(ar), att jag har bra kondition, att jag har ett roligt jobb, att vi har det bra ekonomiskt, att mina släktingar verkar ha det bra, etc. Just idag är min nöjd-lista väldigt lång.

Jag är ofta otroligt självkritisk, men mitt nyårslöfte till mig själv var att vara lite snällare med mig själv. Att det får vara okej att även jag tycker att jag är okej. Och just idag fungerar det. Jag kan räkna upp många saker som jag tycker att jag kan göra bättre, men jag kan också välja att aktivt inte tänka på dem utan istället vara tacksam över det som är bra med mig, för det är också några saker. Och kanske, kanske kan jag föra över det till mina barn; det är okej att tycka att man duger som man är.

Men nu ska jag äta frukost och sätta igång med jobbet!

Livstecken

Den här sjukdomen var av det segare slaget, men igår mådde till och med Elina bättre (hon hade feber i 8 dagar, så det var verkligen på tiden).

Mitt i sjukdomsperioden hann vi med en begravning i Piteå (jag), en 5-årskontroll (Levi - gick igenom besiktningen u.a.) och ett storstäd på dagis (Per).

Idag ska jag åka skidor. Eftersom det ska bli plusgrader imorgon hinner jag inte vänta på att bli helt pigg.

Fler försenade planer...

Idag åkte det sista av julen (julgardinerna) ut! Lite sent, men ändå inte skäms-sent. (Grannarna har sina adventsstjärnor kvar.) Å, vad fint det blev! Jag blev helt nykär i mina randiga gardiner. :-)

Sjukdomsstatus idag: Inga febriga barn, aptiterna tillbaka, forfarande inte full fart. Mamman i familjen hostar och pappan har (ännu) inte blivit sjuk alls.

Nu ska jag jobba mina kvarstående timmar från torsdagen när jag hastade hem för att hämta febrigt barn på dagis. Och sen börjar en ny vecka.

Hopp om liv

Helgen blev som sagt inte planenlig, men oj vad mycket gos vi har hunnit med!

Små och lite större sjuklingar får man gosa på nästan hur mycket som helst.

Och nu är det hopp om liv. 3/3 barn på bättringsvägen.

I evighet. Amen.

Jag är ledig fredagar. En överdådig lyx som vi unnar oss.

Men jag brukar också passa på att boka in saker på fredagar. Denna fredag var det rutbyte på lillbilen, tandläkaren med Elina och en målare på besök för offert. 

Ganska ofta i mitt liv blir verkligheten aningen annorlunda än planen, så även idag. Alla barnen har feber (man får vara glad när de samkör sina sjukdomsperioder) och således fick vi avboka tandläkaren. Målaren fick hålla sig utomhus (synd att det var -21 grader bara). Per åkte till Ryds bilglas, för rutan måste bytas före bilbesiktningen och vi har redan avbokat ett rutbyte (när jag blev påkörd och bilen fick bo på verkstad i två månader). 

Sedan var jag så illa tvungen att hämta bilen, för Per hade ett jobbmöte mellan 15-16 och Ryds stängde kl 16. Så med svår ångest över att lämna tre sjuka barn ensamma i 45 minuter raceade jag iväg. Det lilla Levi-gullet gillade det inte, men gick med på att bäddas ner i vår säng med Elliot. På hemvägen fick jag världens finaste SMS:

Och återigen insåg jag att kärleken till barnen är störst av allt och kommer att vara i evigheters evighet. Amen. 

Nu har jag krupit ner hos den minsta och skruttigaste ungen och har inga fler planer för idag.

Sjusovare och nattuggla

Träning är en form av bra drog, har man börjat vill man ha mer. Biverkningen är att jag blir så himla pigg på kvällen (tränar oftast på eftermiddagen). Jag blir dock inte piggare på morgonen när jag ska upp tidigt.

Min naturliga dygnsrytm är sjusovare och nattuggla. Därför är det så svårt att övertala kroppen att bli en morgonmänniska med kvällströtthet. Men ska jag inte hämta barnen kl. 18:30 är det bara att bita i det sura äpplet och ställa om.

Läsa och skriva!

Härom dagen var Levi ledsen och berättade för mig att det bara är han och bebisar som inte kan läsa. Tänk att han ens går och funderar på sådant. Vi har sedan dess försäkrat honom om att det är väldigt vanligt att 5-åringar inte kan läsa, men vi blev mötta av avsevärd skepsis.

Men nu så! Helt plötsligt kan han både läsa och skriva! Stolt som en tupp!

Isärplockad

Jag provade ett nytt pass igår. Idag känns det ungefär som att jag blivit isärplockad i alla mina beståndsdelar och sedan ihopmonterad igen. Jag har liksom ont i alla skarvar, det vill säga överallt. För att minska den värsta träningsvärken åkte jag och tränade lite till. Jogg 20 min i uppförsbacke och lite snabbare löpning i 20 min. 

Jag har också klippt alla karlar i familjen och skottat. Men efter det dör jag lite här i soffan. Och funderar på huruvida jag kommer att kunna resa mig igen.

Älska vintersport!

Kombinationen älska vintersport och svårt frusen människa är ingen höjdare. Jag går all in i pulkabacken åtminstone eftersom jag behöver uppförsbackarna för att inte frysa fast.

Idag var vi en något reducerad familj eftersom Elliot övergav oss i förmån för badhuset. Vi hade roligt ändå! Och vi var i gott sällskap - nästan hela Alsike var där.

Dagvill

Vilken konstig vecka! Jobb måndag, tisdag och fredag har helt förvirrat mig. Igår trodde jag att det var söndag, imorse trodde jag att jag var ledig och när jag väl kom till jobbet blev det måndag och nu är det helg igen.

Inga planer för helgen känns fantastiskt. Kanske lite mer träning och pulkaåkning. Och så ska jag anmäla mig till tjejklassikern som ska göras i år. Hjälp! Jag har i alla fall tränat spinning i överflöd på sistone. Och armarna är nästan helt och hållet sig själva igen. Vilken tur!

Och så en liten bild på en gullunge med snutte-turban.

Vinter!

Okej, det kunde ha fått komma ännu mer snö, men här i Alsike gläds vi åt det lilla som kommit och tar tillvara på de vinterdagar vi får! Och kyla har vi fått i riklig mängd. Igår var det -14 grader när vi kom hem från skridskobanan/pulkabacken. 

Alla mina sötnosar var duktiga på den något snöiga och skrovliga isen. Levi hade gjort stora framsteg sedan förra året!

Tursamt nog hade vi med oss varm choklad!

Min största älskling!

För att få upp värmen bytte vi till pulkabacken. Jag sprang som en dåre upp och ner för att få igång blodcirkulationen i händer och fötter.

Efter uteleken badade vi hett och köpte hem stark thaimat. Idag är det -19 ute och vi har bytt pulkaplanerna mot soffhäng under täcke.

En bild från senaste dagisdagen, som tydligen var hård. :-)