Bara tråkigheter från och med nu

Vi hade en sådan otroligt rolig och mysig påsk, men kvar dröjer sig en otrevlig känsla av att ha blivit snuvad på konfekten. Jag var inte alls klar med skidåkning, strålande sol, trevligt sällskap och godisätning i mängder när det plötsligt var dags att packa ihop och åka hem. Från och med nu ska jag satsa på tråkigheter så att tiden inte går fullt så fort.


Glömde påskpyntet hemma. 😱 Tur att man har kreativa barn!







Snön hade sjunkit, men tro mig, det fanns betydande mängder kvar ändå. Elliot lyckades tälja utan att ha sönder några fingrar alls. Per vallade alla våra skidor så att vi kunde åka extra fort. Nästa år blir det klister på Levis skidor. 😝






Jag var uppe med tuppen och bakade bröd. Närmar mig tydligen pensionsåldern eftersom jag vaknar av mig själv före barnen.




Vårvinter är det bästa som finns!




En modern variant av påskris.




Hej Siljan!




Min favorit-utsikt!




Tony och Per i Gesundabacken.




Lunch i det fria!




Lilla vild (mitt barn alltså) och ett nästan lika vilt barn till. Fullt sjå att försöka ha koll på dessa i backen!




Och så två dagar i Sälen. 😎




Men nu är glada påsken slut och tur är väl det, så att vi kan återgå till den grå vardagen. Livet blir längre på det viset.

Fågelholk

I helgen var mamma här och förgyllde våra liv! Vi hann med ganska mycket shopping (skönt att shoppa med en kvinna och inte en Per för en gångs skull), en supergod middag på Pinchos och en massa mys.

Per hann med att göra hål i huset. Bokstavligen. Han installerade en Pax-fläkt i tvättstugan och det tyckte vi alla var spännande på riktigt. Tur att det gick bra. Annars kanske vi hade fått en ofrivillig fågelholk.









Vi råkade också sälja en soffa lite snabbare än vad det var tänkt. Så mysfaktorn kommer inte vara så hög till dess att vi skaffat en ny soffa. Och innan dess tapetserat om. 😱

Nu längtar jag galet mycket efter påsk och skidåkning och äggmålning och umgåsning!

Vårvinter

Vårvintern är härlig. I helgen har vi njutit av den i Dalarna.


Det var 20 grader kallt när vi kom fredag kväll, men det ordnade upp sig lördag förmiddag. Jag och Per grävde oss fram till grillen som vi vill kunna använda under påsken. Det var lättare sagt än gjort. Vi passade även på att rensa hängrännorna, när vi hade dem på smidigt avstånd. 😎


Längdskidföret var fantastiskt, det bästa jag någonsin åkt på! Snabbt gick det och härligt var det!

Lite slalom hann vi också med.


Levi och Elina byggde en koja och sov i den. ❤️

Snödjup dokumenterades. 😊

Söndag stressade vi hem för att stå i handbollskiosken med Elinas handbollslag.

På fredag kommer mamma/mormor/svärmor och förgyller våra liv!

Så värt!

Tog det hastiga beslutet att ta ledigt en ynka liten dag på sportlovet. (Ett stort tack till våra chefer som var med på banan.) Det var verkligen ett lyckokast!

Sällan har vi väl njutit så mycket av en stughelg!



Både barn och föräldrar njöt av underbart vackert landskap, 

skidåkning, 

snö i galna mängder, 

tevespelande, promenader, god mat, 

brasmys

och varandra. 

I stugan är vi alltid på armslängds avstånd från varandra och det verkar vara då vi fungerar som bäst.




Mer sånt här tack!

Älskade lilla unge!

Igår när jag satt och vek tvätt kom Levi och kramade mig och då sa jag till honom att jag tycker att han är ett sådant kärleksfullt barn. Det är han verkligen, gosig och snäll. Och då säger han: "Det är för att jag föddes av dig och du är en snäll mamma."


Levi är det bästa impulsbeslut som jag och Per någonsin har tagit.

Vilken förmån

Det är en förmån att få vara någons mamma, det är det största i livet! 

Idag, kl 22:14 har jag varit Elinas mamma i 11 år. Elina är solen i våra liv. Elina är modig, rolig och klok. Varje dag med henne är en bra dag.

Tack för att vi får ha dig! ❤️❤️❤️ 

En bra och en dålig dag

Min dag igår började bra. Jag hade roligt på jobbet och var glad när jag kom hem. Köpte med mig semlor hem för att liva upp alla barn. Okej, lite optimistiska planer på allt som skulle hinnas med hemma, men fullt inställd på effektivitet.


Bakslag 1: Elina missade skjutsen till handbollen p g a slarv. Det gjorde att hennes mamma, d v s jag, behövde åka en extra vända fram och tillbaka till Knivsta.


Okej. Tidsplanen, som redan från början var optimistisk, behövde revideras, men fortfarande var jag fullt inställd på att hinna allt.


Bakslag 2: De som använt upp sista paketet krossade tomater hade glömt att skriva upp det på en handlingslista = slut tomater.


Jaha. Hann med, trots den numera utraderade planen, ett gräl med Elliot om vem som skulle åka och köpa nya tomater. Det blev jag och med humöret i skorna och plattan i mattan drog jag iväg till lilla affären.


Hann laga lasagne, men resten av planerna ställde jag in. Per tog över och jag lyckades att inte överföra all min surhet på honom. La mig tidigt för att slippa resten av dagen och mitt eget usla humör. Vaknade med lite godare humör och efter en lunchdejt planerad i hemlighet av min man är jag så gott som ny idag.


Glad alla hjärtans dag!

Allt samtidigt

Ibland (ofta) gör jag allt samtidigt. Typ ser på teve, gör en mental handlingslista, funderar på presenter, gosar på barn och viker tvätt. Jag kan typ hålla anti-mindfulness-kurser. Så gör inte Per. Han ser programmet och blir störd om man låter för mycket. (Å andra sidan har han ett bra bättre grepp om handlingen än jag.) Jag måste ju hinna avsevärt fler saker under min livstid och jag undrar om det är bra eller dåligt? Livet är kanske ingen tävling trots allt? Eller?

Det jag vet är att stughelger är bra för hälsan!

Kvalitet eller kvantitet?

Jag har funderat på det här med kvalitetstid med barnen. Vad är det egentligen? Tid när man har riktigt roligt ihop (även om den är kort)? Eller är det bara en term för att döva sitt dåliga samvete när man arbetar för mycket för att hinna träffa barnen tillräckligt?


Jag tror egentligen inte att det finns något som heter kvalitetstid med sina barn. Jag tror på kvantiteten. Jag tror på att vara en närvarande förälder (rent fysiskt) och att det är det som är viktigast. Även om man lagar mat, tvättar och städar (och för att inte glömma tjatar) under kvantitetstiden så är man trots allt faktiskt där. Kvaliteten kommer med kvantiteten. För mellan matlagning, tvätt, städning och tjat så hinner man ju faktiskt ha en hel del roligt ihop också.


Jag tänker att relationsbyggande tar tid och att man hur som helst inte helt kan hoppa över de tråkiga delarna (tjatet till exempel), även om man siktar på att all tid ska vara "kvalitetstid".


Och i takt med att barnen blir äldre vill de inte ha kvalitetstid med sin förälder. De vill ha frihet (i kombination med den serviceinrättning man tenderar att bli om man inte anstränger sig jättehårt för motsatsen). Då är det bra att man är där för de allt färre tillfällen som barnet själv vill ha sin förälder.

Behov tillgodosett

Otroliga mängder snö i Gesunda! Kallt, men underbart!

I väntan på pizza. Min arga lilla mjuka kille. 

På Siljan. Tittar man noga ser man bryggans handtag. 😄

After ski kan utövas på många sätt.

Frukost-utsikt!!

Min favorit-vy över berget.

Stug-längt!

Jag har väl aldrig längtat så mycket någonstans som till stugan de senaste veckorna. Det hör väldigt starkt ihop med att det snöar och töar i omgångar här och det gillar jag inte. Årstiden måste välja det ena eller det andra, annars blir det ju bara slask. Hit med riktigt vinter, brasa, skidåkning och mys!!


Av olika anledningar har vi inte kunnat åka till stugan på flera veckor, men imorgon smäller det! Jag har i princip förbjudit barnen att bli sjuka. (Och jag har inte underlättat direkt genom att ordna kalas på Leos lekland och stort släktkalas precis innan.)