Happy Halloween!

Lycka är att hinna med tåget två timmar tidigare än beräknat och fira Halloween med sina älskade ungar!

Årets pumpa: 

Årets busungar:

Årets alster: 

Brev till min chef

Brevet jag inte skickade:

Kära arbetsgivare!

Jag avskyr att resa. Det är tungt att släpa på ett stort bagage, jag blir stel i nacken av att åka tåg, jag längtar hem till mina barn och jag sover så dåligt att jag borde få betalt även för tid när jag sover. 

Detta lyckas jag förtränga med jämna mellanrum (som tur är), men nu när jag sitter i Skövde och väntar på fyratimmarsresan hem, bortadag nummer två i ordningen, är det mycket påtagligt.

Med vänliga hälsningar, 

Eder hängivna arbetstagare.

Nya ordspråk!

Jag och Per håller på att modernisera ordspråk. Först ut: "Om man bäddar får man ligga." Fri tolkning på den. :-)

Imorgon bär det av till Göteborg och sedan vidare till Tidaholm. Hemma igen torsdag kl 20 och därefter väntar två kalas för Elliot lördag och söndag. Tjoho, bara börja ladda.

Ljus i mörkret

Jag älskar tända ljus. Först tror jag att jag inte kommer att överleva när hösten kommer, men när den väl gör det är det ju väldigt mysigt. Trots allt. Man får tända ljus, värma sig under filtar, laga grytor och se alla teveserier som börjar om (nåja, de få avsnitt man hinner med i alla fall när man inte behöver kratta löv).

Idag har vi byggt lego och höstpysslat. Mina fina stora barn har gjort jättefina höstlyktor som lyser upp i tillvaron.

Höstlov

Dagis är stängt idag och jag är hemma. Elliot läser en spännande bok medan Elina och Levi ser "Dumma mej 2". Den är på engelska, men Elina läser texten för Levi. Jag är världens rikaste! Dessutom äter vi nybakat bröd till frukost.

Igår var vi en snabbis till Steninge slott. Det är verkligen fint där!

Åh! Alla beslut!

Bland det bästa jag har gjort är att flytta hemifrån. Jag var medelålders redan under tonårsperioden och helt klart färdig för att ta fullständigt ansvar för mig själv. Jag gillade att få egna räkningar, fatta egna beslut och kommer inte ihåg att jag någonsin har behövt värst mycket hjälp (förutom med helt praktiska saker då förstås - "tummen mitt i handen"). Men nu börjar jag bli lite less. Alternativt börjar det bli lite många att planera för. Man (läs: jag) ska planera vardagen och framtiden, roligheter och tråkigheter, förnödenheter och njutigheter och när ska man hinna leva mitt i all planering? Beslut ska fattas om dagis, skola, jobb, kläder, mat (å den jävla matplaneringen!), bilar, städning, aktiviteter, elbolag, telebolag, dataleverantör, husläkare, tandläkare, partitillhörighet, pensionssparande, kalas, osv i all evighet. Hur kan man förenkla sitt liv? Kan någon tala om det för mig?

Fast mitt i det jobbiga hinner vi ju (som tur är) ha det lite bra i alla fall. :-)

Min fina underbara unge som stekte pannbröd till frukost imorse.

Ett normalt samtal i vår familj...

...kan låta så här:

Jag: Jag krattade ju nyss bort alla löv och nu är det ju bara att börja om!

Per: Mmmm.

Jag: Det var inte många saker som var bättre på förra stället, men där hade vi i alla fall inga löv.

Per: Nä. Dom måste bara ha blåst förbi på nåt sätt.

Jag: Ja, eller så beror det på att det inte fanns några lövträd alls där.

Per: Ja just ja.

Goddag yxskaft. Och han tror att han är smartare än jag.

Att tvinga i sina barn mat...

...är något jag är starkt emot. Smaka måste mina barn göra, men det är något annat.

Idag såg jag en mormor (?) som var sur på sina barnbarn och sa att när hon nu, på deras inrådan, köpt en stor och dyr glass till dem fick de faktiskt lov att äta upp glassen! Jag sa inget (det gällde ju liksom glass!), men detta är mina reflektioner:

1) Låt inte små barn välja den största struten. Konsekvenstänket är liksom inte fullt utvecklat i fyraårsåldern.

2) Om barnet ändå får välja den största struten: Låt barnet äta så mycket hen vill! Hen tackar inte nej till glass för att jävlas, utan för att hen är mätt. Hen kan få ont i magen av för mycket glass.

3) Var glad om barnet inte vill äta upp hela glassen! Det är tillåtet att äta upp barns rester. I synnerhet glass!! 

I min familj slåss vi om eventuella rester. :-)

Bilder från Pers och Elliots Londonresa

Eftersom jag inte var med får bilderna tala för sig själva.

 London Eye

 Big Ben som Elliot väldigt gärna ville se. :-)

China Town.

En telefonkiosk. Elina trodde det var en teleportör (för det är det i Harry Potter).

 Tower Bridge

Peter och April (fast tvärtom)

 Bussen mot Harry Potter-studion

 Besöket var tydligen något av en succé. :-)

En bättre människa helt enkelt.

Idag är jag mer i balans igen. Fast ibland är det bra att bli lite sur. Per får mycket mer gjort i hemmet när jag är det. ;-) Jag och mitt lilla Levigull har en slö morgon. Han ser Diego och jag surfar lite. Jag och alla barnen ska baka lite (två kalas stundar ju!), men jag fick stränga order att vänta tills skolan slutat.

Jag är inne i värsta pyntarfasen! Alla som känner mig (eller som ens har varit hemma hos oss) vet att pynt inte är min starka sida. (Inte Pers heller, men det är tur för jag skulle inte vilja vara gift med Ernst K.) Men nu har det hänt något! Visste jag inte bättre skulle jag tro att jag var gravid i typ v 35 (när man boar som värst), men jag visar inga sådana tecken för övrigt (som tur är!). Men fint blir det!

Världens tråkigaste förälder!

Idag är jag en supertråkig förälder. Hemma med Levi som nu friskat på sig ordentligt. Har haft en rastlös och lättretlig dag. Och det smittar tyvärr. Är man sur mot sina nära och kära får man tydligen både kalla handen och feta foten tillbaka. Nåja. Nya friska tag...