Åh! Alla beslut!

Bland det bästa jag har gjort är att flytta hemifrån. Jag var medelålders redan under tonårsperioden och helt klart färdig för att ta fullständigt ansvar för mig själv. Jag gillade att få egna räkningar, fatta egna beslut och kommer inte ihåg att jag någonsin har behövt värst mycket hjälp (förutom med helt praktiska saker då förstås - "tummen mitt i handen"). Men nu börjar jag bli lite less. Alternativt börjar det bli lite många att planera för. Man (läs: jag) ska planera vardagen och framtiden, roligheter och tråkigheter, förnödenheter och njutigheter och när ska man hinna leva mitt i all planering? Beslut ska fattas om dagis, skola, jobb, kläder, mat (å den jävla matplaneringen!), bilar, städning, aktiviteter, elbolag, telebolag, dataleverantör, husläkare, tandläkare, partitillhörighet, pensionssparande, kalas, osv i all evighet. Hur kan man förenkla sitt liv? Kan någon tala om det för mig?

Fast mitt i det jobbiga hinner vi ju (som tur är) ha det lite bra i alla fall. :-)

Min fina underbara unge som stekte pannbröd till frukost imorse.