2018

Lyckades inte helt med att avhålla mig från bloggen. Det är jag och mitt behov av att sammanställa, organisera, lista och utvärdera som inte har fått fullt utlopp. Här kommer därför en sammanfattning av året 2018, som på många sätt var ett otroligt fantastiskt år!

I januari kunde vi konstatera att det var rekordmycket snö. Såpass att vi nätt och jämnt såg ut från stugfönstret. Lyckliga oss! Jag var i och för sig rädd för att taket skulle rasa in, men det hände ju förstås inte. (Då kanske jag hade fått sluta blogga av andra orsaker, såsom död.)

Februari minns jag inte, men i mars kunde vi utan problem rensa takrännorna i stugan utan stege och med stora problem få fram grillen för den traditionella påskgrillningen.

Sedan bytte vi stuga till Sälen och firade resten av påsken med Anna och Tony och många skidbackar (och barn)!

Stora delar av 2018 spenderades i diverse handbollshallar, men även en och annan judohall. Levi är en riktig tävlingsmänniska och fick flera av sina motståndare bokstavligen på fall.

I maj kom solen, värmen och mamma! Snart väntar vi hennes pension och då hoppas vi att hon flyttar hit på halvtid (åtminstone)!

I maj ramlade Elina i skogen på gymnastiken och rev upp benet, vilket föranledde 10 stygn (och ganska många timmar på närakuten).

I juni gick AC:n i bilen sönder samtidigt som sommaren slog värmerekord. Utan AC åkte vi till Göteborg utan att slå ihjäl varandra, vilket är en bedrift i sig. Men största delen av sommaren tillbringade vi i Gesunda och detta år badade såväl små som stora med regelbundenhet. Värmen i vattnet höll sig mellan 24 och 26 grader!

Badkrukornas årsmöte är något vi alla kommer att minnas många år framöver!

I oktober åkte vi till Belek med våra vänner och se, det var en skön semester!

Enda handbollsfria helgen under hösten spenderade vi i en badmintonhall. Kul för alla!

December och julen firades i Alsike. Det var snö (säkert 2 cm) och det var kallt. Per renoverade mitt i julstöket.

Året avslutades med vår nya familjemedlem Bella som vi gör allt för och allt för att inte bli allergiska mot. Hittills går det över förväntan!

1413 och hejdå

Detta är mitt 1413:e inlägg om jag har räknat rätt. Jag tänker att det är en mastig siffra och att jag inte ska vara så ledsen över att det kanske blir det sista.

Jag har en längre tid känt, vilket troligen också har märkts, att tiden och engagemanget för att driva denna blogg inte längre finns.

Nu finns ju alla möjligheter att på ett enklare sätt lägga in bilder via Facebook och Instagram och där hänger ju så gott som alla jag känner redan ändå. Där blir det också mindre av en envägskommunikation, även om det visserligen är skönt att aldrig bli emotsagd. ;-)

Tack för att ni följt bloggen. Jag säger hej för nu, så känns det inte så definitivt.

14

Mitt äldsta barn fyller 14 år, även fast det känns som en omöjlighet.

Turkiet

Tre inlägg med massa bilder har jag skrivit och alla tre har försvunnit någonstans i cyberrymden.

Så nu, fjärde gången gillt, får ni bara två bilder från en alldeles underbar semester. En vecka var bara alltför kort. Underbart är ju alltid det. 

Små avtryck

Vad är det jag vill säga? Varför bloggar jag? Är det för min egen skull eller någon annans? Vad kan jag lämna ut och vad bör jag hålla inne med? Är det en dagbok? Nja, mer en uppiffad version av vardagen. Mitt mellan rädsla att lämna ut någon annan (och mig själv) och en vilja att dela med mig knapprar jag fram några ord och ganska många bilder emellanåt. För att hålla bloggen vid liv. Men det jag ville säga har jag i stort redan sagt. Men när jag tittar tillbaka i bloggen känner jag mig rik. Rik på minnen och tillfällen och uttryck och saker jag vill minnas.

Detta vill jag minnas.

Stughelgen när vi verkligen lekte med barnen.

När vi stannade för att fotografera en älg på hemvägen.



När jag fick hem en liten gris från fritids.



När barnen fick leka med farmor en ledig dag medan jag jobbade.



När Levi var med på sin tredje judotävling och det var SÅ spännande.



Små ögonblick som kanske inte hade lämnat något avtryck utan bloggen.

Återkommande tema

Tänk om man bara kunde hoppa över hösten. Till och med nu, när den är som vackrast, står jag knappt ut med den! Man blir förkyld, får hälsporre (tveksamt kanske om det beror på hösten), det blir kallt, blåsigt, allt blir fult, man blir själv blek och ful och så blir man trött och deppig och vill bara gå i ide. Till och med läpparna blir torra.

Lite deprimerande att jag redan längtar efter riktig vinter och sedan vår igen. Våren är ju trots allt typ ett halvår bort.

Tur att vi åker till Turkiet nästa vecka!!! Och att jag har bokat en resa till Piteå under höstlovet med barnen. (Synd att det är ännu mer höst där bara.)

Ovanligt!

Per har övergett oss för Island, vilket sannerligen är fräckt eftersom Island var min dröm och inte hans. Men nu är det som det är. 

Man kan åtminstone ha roliga SMS-konversationer på temat ”Isländska”

Och Elliot har åkt på ”breddläger” i Enköping. Oklart vad som ska breddas.

I alla fall är det inte ofta (om det alls har hänt) som jag är ensam hemma med Levi och Elina en helg. Elliot tyckte att det var slöseri med husutrymme att sova i samma sovrum, men det är mycket mysigt! 

Jag fick storhetsvansinne och föreslog en kryssning eller en hotellövernattning, men båda barnen var eniga i att bara åka till Turbo. Så det gjorde vi. Jag föreslog att vi skulle äta på Pinchos efteråt, men Levi tyckte att vi skulle äta köttbullar. Hemma. Där gick dock min gräns, så det blev Pinchos ändå.

Supergott! Och på grund av något slags bonussystem som jag inte kände till fick vi världens rabatt. Hela notan landade på 79 kr. Sällan dricksar man väl 39%, men det gjorde jag idag! 😊

Det bästa!

Härliga helg!

Vilken helg! Först en heldag med Glädjeruset. Jag arbetade som en galning i nummerlappstältet och sedan sprang jag 5 km. Levi och Elina sprang 2,5 och Elliot sprang 1 mil! Per jobbade i fiskdammen. 😊

Rolig, men intensiv dag.

På söndagen åkte vi till Fjällnora. Vi packade med oss korv och fika som intogs i en liten koja då det började hällregna precis när vi kom. Lagom till att vi var mätta och rökluktande tittade solen fram och vi hyrde två kanoter och begav oss ut på en sjö. Så mysigt! En det-här-måste-vi-göra-om-dag!

Alltid välkommen i Alsike

Skulle laga ugnspannkaka när jag upptäckte att mjölken var slut. Cyklade iväg till Alsike närlivs. Personalen i kassan: "Jaha du är här och handlar idag."
Jag: "Ja. Idag storhandlar jag." (Mjölk för 12 kr.)
Personalen: "Storhandlar...Lillhandlar...Bara säger hej... Du är alltid välkommen."

Tack! 😊
Ibland är det trevligt att bo på ett litet ställe. Med trevlig personal.

Granö

Vi har tur. Tur som en gång varje sommar får åka till Granö. Tur att ha ett älskat ställe att komma till. Tur att vi får njuta av utsikten. Och båtturen. Tur att det oftast är fint väder där. Och tur att vi har fullservice hela dagen. Det är inget att ta för givet, inte alla delar lika generöst med sig av sina sommarställen och smultronställen som barnens farmor och Björn.

Det här året njöt jag så intensivt att jag glömde att ta kort. Så nu får ni lyssna noga och föreställa er hur det ser ut. Vi anländer med båten och farmor står på bryggan och vinkar. Levi gosar omedelbart in sig hos henne så snart vi hoppat iland (mycket smidigt, trots att somliga av oss passerat 40-strecket). Sedan tillbringar vi hela dagen på bryggan. De enda andra människor vi ser är de som åker förbi med båt. Vuxna ligger i baden-baden, tonåring på en solsäng och övriga barn hoppar runt med håvar i hand. Vi tar endast paus för att äta grillat och spela lite kort uppe i gula stugan. På kvällen, när jag av misstag råkat förvandlas till en kräfta ("inte är solen så stark i augusti"), får vi båttaxi à la Björn tillbaka till Gärdsnäs.

Tack för världens bästa dag och håll till godo med de bilder jag trots allt tog.