Vedjakten och lite allmän surhet
Ibland har hösten börjat, t ex idag när det är grått och hyfsat kallt. Då är jag väldigt sugen på att köpa ved. Eller egentligen är jag sugen på att elda, men det ena är dessvärre beroende av det andra. Tyvärr verkar det vara vedlöst här i området. Jag har ringt 4 företag och fått nej av samtliga. Hallå, vi bor väl inte på Island heller? Alsike måste vara ett väldigt braskamintätt område och alla vill inte köpa 40-liters säckar med ved. Det blir väldigt dyrt i längden. Således en bra affärsidé att ha ett vedföretag någonstans i närområdet. Alla tips är välkomna!!
I avvaktan på ved kan man tandtråda sig.
Eller varför inte lata sig på grannens mur?
Nu ska jag släppa ur mig all surhet jag har, så ni känsliga kan sluta läsa redan nu.
Jag är gravid i v 24 (tror jag) och magen ser ut som om den är gravid i v 34. Jag vet. Jag behöver inte påminnas om detta fem gånger om dagen. Jag har inte bett om att få så här stor mage och tro mig, fick jag välja att ha en liten och nätt mage skulle jag ta det erbjudandet på direkten. Jag har ont i ryggen och sammandragningar, men jag har ingen lust att berätta det för alla dem som frågar hur jag mår varje dag. Det är sant. På jobbet vill jag prata om jobb och inte om min kropp. Det gäller alla dagar under året, även de dagar jag inte är gravid. Än har åtminstone ingen klappat mig på magen (utom Per och barnen och där är det förstås fritt fram) och det är väl tur, för jag gillar inte tanken på att min kropp är allmän egendom.
Men för övrigt är det bra. Bebisen sparkar nästan hela tiden, så jag känner mig aldrig ensam. Idag är jag hemma med sjuk Elliot och frisk Elina och det är inte så tokigt som det låter. Vi tar det lugnt och det verkar vi alla behöva.
I avvaktan på ved kan man tandtråda sig.
Eller varför inte lata sig på grannens mur?
Nu ska jag släppa ur mig all surhet jag har, så ni känsliga kan sluta läsa redan nu.
Jag är gravid i v 24 (tror jag) och magen ser ut som om den är gravid i v 34. Jag vet. Jag behöver inte påminnas om detta fem gånger om dagen. Jag har inte bett om att få så här stor mage och tro mig, fick jag välja att ha en liten och nätt mage skulle jag ta det erbjudandet på direkten. Jag har ont i ryggen och sammandragningar, men jag har ingen lust att berätta det för alla dem som frågar hur jag mår varje dag. Det är sant. På jobbet vill jag prata om jobb och inte om min kropp. Det gäller alla dagar under året, även de dagar jag inte är gravid. Än har åtminstone ingen klappat mig på magen (utom Per och barnen och där är det förstås fritt fram) och det är väl tur, för jag gillar inte tanken på att min kropp är allmän egendom.
Men för övrigt är det bra. Bebisen sparkar nästan hela tiden, så jag känner mig aldrig ensam. Idag är jag hemma med sjuk Elliot och frisk Elina och det är inte så tokigt som det låter. Vi tar det lugnt och det verkar vi alla behöva.
Kommentarer