Några minuter senare kom brandkåren från Knivsta (varför har jag ännu inte fått klart för mig, Per skojar om att de kanske tänkte svalka av honom med brandslangen) och då hade Levi börjat gråta och kramperna släppt. Då insåg jag att jag inte hade kläder, hallen knappt gick att komma in i (Per renoverar) och att hela huset såg ut som om någon släppt en bomb i det. Förutom det kräktes Levi precis överallt. Fick på mig kläder och skickade Per att hämta världens bästa granne som sov på soffan medan vi åkte till sjukhuset.
Väl på sjukhuset hade Levi fortfarande skyhög feber, men fick febernedsättande och somnade. När läkaren kom kl. 5.00 måste hon ha kommit direkt från sängen för hon pratade knappt sammanhängande (mumlade något om någon dröm) och gäspade. Nåja, hon gjorde en grundlig undersökning och sa att Levi troligtvis hade haft feberkramper och skrev ut Stesolid så att vi har hemma ifall det händer igen.
Ett inlägg i samhällsdebatten: Det var verkligen inga problem att få hit en ambulans. Brandkåren var bara bonus. Eller så har SOS Alarm fått klara order om att skicka folk lite för ofta istället för lite för sällan?
Förutom att prova på feberkramper har Levi provat på gungan också.
Det var för övrigt mycket roligare för samtliga inblandade.
1 kommentar:
Men fy så hemskt! Förstår precis hur ni kände! Malin har också provat på feberkramper och det var lika otäckt varje gång!! Hoppas han kryar på sig så det blir mer gunga!!
Lo hälsar!! <3
Skicka en kommentar