Aj i mammahjärtat...

Det här med att försöka få till ett eget vuxet liv är inte det lättaste. Först var jag och Levi i Piteå i fyra dagar. Och när jag sedan kom hem, en måndag, gick jag och jympade på kvällen. I en hel timme. Ni skulle ha hört kritiken hagla över mig. Mina stora barn tyckte inte att det var kul. "Först är du borta och när du kommer hem går du iväg?!" Jag skulle helt klart lära mig veta min plats och den är tydligen i hemmet. Med detta sagt ska tilläggas att jag verkligen mycket sällan är iväg någonstans utan mina barn (i förhållande till andra som jag gärna jämför mig med) och att jag slutat sjunga i kör för att vara hemma fler kvällar i veckan nu när jag jympar (och det är inte för att jag tycker att det är roligare att jympa än att sjunga!). Men det här vet ju inte barnen. Hur som helst tog jag det hela med ro och kände mig inte alls så träffad.

Men vad som däremot träffade mig var när jag och Levi här om kvällen hade en gosstund och jag pussade honom på halsen så han kiknade av skratt. Då säger Elina: "Du pussar ju bara Levi." Aj, det gjorde ont i mammahjärtat! Det är ju förstås inte sant. Självklart pussar jag båda mina större barn också, men inte lika ofta som jag pussar Levi. Honom har jag ju i famnen så mycket och då blir det ju lätt så att det halkar dit några (många) pussar nu och då. Men vem kan inte bota och bättra sig? Från och med nu ska vi ha pusskalas oftare! Allihopa!

Mina allra finaste! Ingen mer värd än den andra. <3

"Hur ser man ut när man är arg?" :-)