Vi börjar vara så många i familjen att vi troligen får vänja oss vid en sjukdomsuppföljare. Nu är det Elliots tur och i vanlig ordning blir han sjukast av barnen. Han och Per (fortfarande symptomfri, peppar peppar!!) spelar liksom i en egen liga. Elliot är så besviken över att vara sjuk när mormor är här. Tur att hon inte är så nervös av sig så att vi kan umgås ändå. Men nu räcker det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar