Vilken morgon!

Per är i Göteborg, vilket innebär att det var jag som stod för lämningen på dagis imorse. Första gången sedan inskolningen! Detta innebär att jag således var en aning ringrostig och aningen stressad, men jag fick slutligen iväg rätt ungar till rätt inrättningar. (Tänk när Elina ska börja förskoleklass i en annan skola än Elliot, då är det tre olika inrättningar, ber på förhand om ursäkt om något blir fel.)

Sedan skulle jag iväg på ett kundmöte kl. 10, men hann hem för att jobba lite innan. Tur det, för Levi hade slagit på ugnen på 200 grader. Jag tyckte väl att det luktade lite bränt. Pust, vilken unge! Igår ställde jag o´boyen som han har dille på att ta fram högt uppe i ett annat skåp (som tyvärr börjar bli överfullt), men det hade väl varit bättre om han fingrade på det än på ugnen. Jag överväger att på allvar barnsäkra hela köket. Svårast blir kylen och frysen där han också gärna är och fingrar. Som tur är piper dom om dom står öppna för länge. Jag kanske tänker fel. Jag kanske borde skaffa en lekhage till Levi, så han bara kan röra sig på en begränsad yta?

Förutom klåfingrig så kan Levi för tillfället allt själv. Och jag menar allt. Från att ta fram sin egen blöja, ta av den gamla, sätta på sig den nya, klä på sig kläderna och ytterkläderna. Till och med borsta tänderna själv kan han. Och gör. Gissa hur lång tid allting tar? Jag har extremt bra tålamod som tur är (OBS, varning för ironi!) och jag intalar mig själv att detta är bara en fas vi ska igenom. Hur ska man kunna lära sig om man inte får prova? Även om klockan är 7.50 och man inte har lämnat Elliot ännu och ska hinna till dagis innan kl. 8. Som tur är är det Per som brukar lämna, så troligtvis är personalen på dagis vana vid att familjen Bergstrand inte kommer i tid. :-D