Brev till mina barn

Kära älskade fina ni!
Jag kommer inte ihåg vem jag själv var innan jag var er mamma. Mitt enskilt största mål i livet har alltid varit att bli en mamma och ingen har någonsin blivit gladare över att få bli förälder än jag. Jag älskar att vara just er mamma. Ni är grädden på moset (eller kanske inte, hur äckligt låter inte det?!), pricken över i:t och bättre än alla mina hallelujamoments! Ibland fylls jag av sådan glädje och tacksamhet att jag blir rädd att det aldrig blir bättre än vad det är just nu. Ibland kan jag göra dumma saker, blir arg och vara lite sträng. Men jag hoppas att ni kan ha överseende med det. (Jag har för övrigt överseende med väldigt mycket som ni gör.) Jag försöker att uppfostra er konsekvent och rättvist, men det är inte så lätt för det finns ofta tre sidor av myntet i vår familj. Jag kommer alltid att försöka prioritera er, vara med er så mycket som jag kan, tjata när det behöver tjatas, pusha när det behöver pushas, trösta när det behöver tröstas, pussas vare sig ni vill eller inte och fortsätta älska er ovillkorligt och oändligt. Jag ser fram emot alla dagar vi ska ha tillsammans och att få följa och hjälpa er i er utveckling.
All min kärlek - mamma.