En ettagluttare!

Tänk att min lilla fina Elina inte är så liten längre (men fin fortfarande förstås) och har börjat ettan! Jag kommer ihåg min egen skolstart och kan inte förstå att jag har ett barn som just nu genomgår samma som jag själv gjorde för 30 (!!!!) år sen. Eftersom hon börjat i en ny skola har jag eller Per varit med varje morgon och följt henne in i klassrummet. Lite blyg har hon varit, men hon är ju en social unge som förhoppningsvis snart lär känna alla sina nya klasskompisar. Hon känner redan ganska många på skolan som tur är och fröken är jättegullig och det känns genuint bra att lämna henne på Brännkärrsskolan. Vi har förstås fått frågan varför vi har valt att byta skola och det är ganska enkelt att svara på. Man ska inte behöva ha ont i magen när man lämnar sitt barn i skolans vård (särskilt inte när det är små 6-åringar som kommer från förskolan!). Man ska känna att barnen blir väl mottagna, omhändertagna, får hjälp att hitta sin plats, får arbetsro, får utvecklas utifrån egna villkor. Grundläggande saker som vi saknade på Alsike skola. Skolan (rektor?) efterfrågade inte ens ett avslutningssamtal, vilket jag ser som ytterligare ett misslyckande i att försöka få till den bästa skola man kan.