Självkänsla

Är det något jag skulle vilja kunna ge till mina barn, rent fysiskt, så är det självkänsla. "Här, varsågod, det är årets julklapp."

Men hur ger man dem självkänsla på riktigt? Jag har hört/läst/förstått att man inte ska berömma barnen för deras prestationer, men det är faktiskt stört omöjligt. Nästan allt de gör är alldeles fantastiskt. Fast jag matar dem förstås också med ömhetsbetygelser som inte har någon som helst koppling till prestationer. Ibland så mycket att de protesterar. Jag tvångspussar mitt äldsta barn (vad säger psykologerna om det?? för att inte tala om socialen??) som minst sagt är lite motvillig till fysiskt kontakt med sin mamma. En puss här och där får man stå ut med om man bor hemma tycker jag.

Jag är själv prestationsinriktad och det är svårt att inte föra över det på sina barn. Jag vill prestera och vara den bästa mamman, men jag vill inte att barnen ska känna att de måste prestera för att vara de bästa barnen.

Jag drömde för övrigt att min mamma berättade att hatade mig och att hon aldrig tyckt om mig och hon berättade också varför och då lyckades hon pricka in alla de grejer som jag inte gillar med mig själv (kanske inte så konstigt eftersom det var min dröm). En förfärlig dröm faktiskt. Och otroligt verklig. Kan ha med självkänslan att göra.