Tacksam

När jag vaknade imorse och hade sängen och kudden och ryggen full av Levi så var det med en tacksamhet som överstiger det mesta. Jag är världens mest lyckligt lottade människa. (Och ja, jag vet att han är drygt 4 år och borde utvisas ur min säng, men han är ju gosig.)

Den 11 januari 2010 skrev jag detta blogginlägg: http://lindatherese.blogspot.se/2010/01/bebisar-i-all-sin-gosighet.html och ordagrant så här: "Jag träffade en liten bebis och vips så ville jag ha en egen! Går bebislängtan någonsin över? Jag tror att vi ska ha en liten pojke som ska heta Levi. :-)"

Och jag fick min Levi! Nu ska jag aldrig mer be om något stort, för jag har redan fått mer än vad man kan begära.

Kommentarer

Jamilla sa…
Vår femåring sover också hos oss varje natt. Trångt men mysigt! :) Förr eller senare slutar han komma till oss, senast när han blir tonåring va?! ;)

Populära inlägg