När jag vaknade imorse och hade sängen och kudden och ryggen full av Levi så var det med en tacksamhet som överstiger det mesta. Jag är världens mest lyckligt lottade människa. (Och ja, jag vet att han är drygt 4 år och borde utvisas ur min säng, men han är ju så gosig.)
Den 11 januari 2010 skrev jag detta blogginlägg: http://lindatherese.blogspot.se/2010/01/bebisar-i-all-sin-gosighet.html och ordagrant så här: "Jag träffade en liten bebis och vips så ville jag ha en egen! Går bebislängtan någonsin över? Jag tror att vi ska ha en liten pojke som ska heta Levi. :-)"
Och jag fick min Levi! Nu ska jag aldrig mer be om något stort, för jag har redan fått mer än vad man kan begära.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Jag är inte en person som lätt kommer på vad jag vill ha i födelsedagspresent. Men i år har jag kommit på att jag vill ha en klänning. Jag h... -
Det finns som tur är liv fortfarande, bara inte på den här bloggen. Detta inlägg blir mitt sista. Jag började blogga 2007 när Elina var en b...
1 kommentar:
Vår femåring sover också hos oss varje natt. Trångt men mysigt! :) Förr eller senare slutar han komma till oss, senast när han blir tonåring va?! ;)
Skicka en kommentar