Min kärlek!!

My God! Hittade den här bilden och blev helt kär i min lilla bebis! Det är alltså Levi och han är så otroligt lik sig, fast han bara var en 1,5-månaders liten plutt utan tänder. Det är lätt att bara minnas allt gosigt med bebisar när man ser den här bilden (och därmed lätt att förtränga vaknätter, täppta amningsbebisar, feberkramper etc etc). Min sista bebis. En slags sorg men också en slags lättnad.

Men just nu är Levi 5 år och en stor kille! Världens bästa fortfarande! 5-årsåldern är väldigt rolig tycker jag. Levi har blivit så klok och har lätt för att uttrycka sina funderingar. Från att inte ha pratat så mycket pratar han nu sju stugor fulla och det är underbart att höra honom återberätta roliga dagissaker, sammanfatta handlingar i någon rolig bok (roligt ska det vara!) eller funderingarna som han har kring björnar, orättvisor, döden m.m. Han är fortfarande väldigt gosig och mammig, men också full av energi och livsglädje. En av mina tre största kärlekar i livet. Lyckliga, lyckliga jag.