Receptet?

Jag och Per är inne på 18:e året tillsammans. Jag vet inte varför det har gått bra så här långt. Vi har ungefär samma syn på ekonomi, barnuppfostran och städning. Det känns lite viktigt. Vi tycker ganska olika politiskt och vi har definitivt inte samma uppfattning om tid. Vi gillar ungefär samma filmer och teveprogram (ibland tror jag, men hoppas att det inte är så, att det är jag som oftast väljer vad vi ser på) och vi gillar båda att träna och är väldigt generösa i att ge varandra träningstid. Jag har kort stubin och Per har väldigt lång stubin. Per gillar att kramas och jag har lärt mig att gilla att kramas.

Det vi verkligen har blivit bättre på med åren är att fungera som ett team. Innan vi hade barnen var det ju väldigt mycket lättare för då var det inte så många sysslor att fördela, men med tiden har det blivit rätt mycket vardagslogistik som bara måste fungera. Vi fördelar sysslor ganska jämnt (även om jag tycker att det är Per och inte jag som borde vara huvudansvarig för städningen av bilarna) utan att ens tänka värst mycket på det. Ibland grälar vi, men verkligen inte ofta. Och om någon av oss (oftast jag, jag verkar vara mest impulsiv) kommer på en livsförändring är den andra inte sen att haka på. Då känns det som att alla möjligheter finns och det gör att vi blir ett ännu bättre team. Vi förverkligar verkligen inte alla impulsiva idéer (tur att vi har barnen, en ganska stor bromskloss), men vi ger varandra möjligheten att drömma stort.

Jag älskar dig oändligt, min fina man!