Lilla vild och hans syskon

Mina barn har varit så sams denna helg! Det händer så sällan att man emellanåt glömmer bort den husfrid som verkligen kan råda.

När barnen är sams är de också kreativa och mycket påhittiga tillsammans och om man då råkar vara inne på IKEA, eller annat jämförbart otroligt stort ställe, så innebär det att lilla vild härjar ganska fritt ivrigt påhejad av sina syskon (i alla fall av det ena syskonet, det största barnet är faktiskt hyfsat lugnt).

Ju fler (och ju vildare) barn vi har fått så har min tröskel för vad jag tål i stoj och stök (dock inte i bråk) höjts avsevärt (medan Per i mycket större utsträckning tycker att barnen ska tystas). Jag fixar inte att säga till 360000000 gånger om dagen (för det är faktiskt helt orimligt!), så är barnen nöjda och inte river ner saker så låter jag dem låta och leka i allmänna miljöer. Till tanters förskräckelse ibland. Man kanske får tänka att i tanternas barndom så skulle barn vara välkammade, tvättade bakom öronen och fick enbart tala när de blev tilltalade. Så är det faktiskt inte idag.

Mina barn får inte skrika, smutsa ner saker, gräla offentligt eller vara oförskämda mot okända människor. Resten tål jag och får jag onda ögat från andra människor tål jag även det.