Jag försöker påminna mig om att vara snäll mot mig själv. Lika generöst som jag kan förlåta andra och acceptera att andra inte är perfekta, lika ofta kan jag vara väldigt hård mot mig själv och anse att jag alltid ska göra allt som förväntas av mig (som jag förväntar av mig), alltid prestera på topp med 100 % energi och aldrig göra ett enda misstag. Vilket är omöjligt och när man inte lever upp till sina (allt för högt ställda) krav på sig själv riskerar man att ständigt bli besviken.
Sedan jag började tänka att jag borde vara snäll mot mig själv, så har jag gradvis också blivit snällare. Jag får acceptera mig som jag är, jag duger som jag är trots att jag inte är perfekt och jag gör mitt bästa. Som bonus blir man en lite gladare person.
Igår frågade jag barnen om de gillade sig själva och alla svarade ja utan att tveka. Jag hoppas verkligen att det håller i sig.
Denna blogg handlar om mitt liv. I mitt liv är familjen och framförallt barnen viktigast, men i takt med att barnen blivit stora skriver jag mest om vardagliga saker som jag funderar på. Det kan handla om hur man ska förmå sig att börja gilla matlagning eller hur kroppen kan motarbeta den enda träning jag verkligen gillar (padel). Lite så.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Årets lista 2025
Gjorde du något 2025 som du aldrig gjort förut? Genomdrev du någon stor förändring? Jag provade en höghöjdsbana för första och sista gånge...
-
Jag är inte en person som lätt kommer på vad jag vill ha i födelsedagspresent. Men i år har jag kommit på att jag vill ha en klänning. Jag h...
-
Det finns som tur är liv fortfarande, bara inte på den här bloggen. Detta inlägg blir mitt sista. Jag började blogga 2007 när Elina var en b...

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar