Slipad

Idag när jag bytte sängkläder tänkte jag på att man faktiskt förändras av den man lever med, särskilt om man lever med den personen länge. (Jag och Per är inne på 24:e året ihop.) Man liksom slipas som stenar mot varandra för att passa ihop lite bättre med åren.

Och varför dessa filosofiska tankar vid just sängklädesbytet? Jo, för att jag alltid har varit ett fan av mjuka sängkläder och mjuka handdukar och alltid använt mjukmedel på redan mjuka material. Ju mjukare desto bättre. 

Per är (eller har i alla fall varit) min materialantagonist. Han vill helst sova med sandpapper över sig och torka sig med handdukar som doppats i tapetklister och därefter fått stelna. (Ganska okaraktäristiskt egentligen eftersom han inte klarar av några som helst lappar i sina tröjor (ni vet sådana där med tvättråd).)  

Men med åren har jag liksom gått över till den hårda sidan jag med. Okej, jag klarar fortfarande inte av för riviga handdukar, men jag älskar (ÄLSKAR) kräppiga sängkläder. De känns varmare på vintern och svalare på sommaren. Väldigt behagligt faktiskt. Och dessutom verkar vi vara de enda som gillar sådana sängkläder för de är riktigt billiga (de få som finns att få tag på). Barnen tycker att de är förfärliga, så vi får dessutom ha dem ifred hemma.

När vi var och fyllde på vårt kräpp-lager hittade vi för övrigt sängkläder i flanell. Vem fan sover i flanell? Är det inte lika bra att bara vira in sig i lite galon om man vill svettas?