Om bara ett halvt inlägg till...

...har jag producerat ett inlägg varannan dag i genomsnitt det här året. Hur gick det till? Och hur ska jag bära mig åt för att produera ett halvt inlägg?!

I slutet av året brukar jag alltid göra en sammanfattning av året som gått. Jag måste dock packa upp lite mer kartonger innan jag kan göra årets sammanfattning, eftersom jag inte kan hitta den bärbara hårddisk som innehåller alla (hjälp!) våra kort. Ett helt gemensamt liv i bilder nedpackat och inte återfunnet. Mycket oroande.

Denna kväll spenderar jag på Liza hotell i Gällivare. Jag reser ju mycket i jobbet även om jag sällan behöver övernatta. När jag väl övernattar någonstans längtar jag oproportionerligt mycket efter barnen. Därför blev jag inte alldeles överlycklig när jag fann mig själv omringad av 4 (!) småbarn på planet mot Gällivare imorse. Vis av misstaget vid förra Gällivareresan hade jag tursamt nog försett mig själv med en tjock (och helt ny) pocketbok. Uppslukad av läsning kan jag, i likhet med Elliot, vistas i orkanens öga utan att märka det.

Nu ska jag snart låta mig uppslukas igen, först av Morden i Sandhamn och sedan av återstoden av boken. Jag är skönt trött efter en dags jobbande, lite shoppande, gym-träning och en supergod middag på det här mysiga hotellet. Det är bara familjen som fattas för att livet ska vara komplett.

Lite smått och gott

I helgen har jag och Per cementerat könsroller (förutom att jag skottade flera ton snö då). Jag kokade knäck och han monterade hallgarderob. Hade vi gjort tvärtom hade det nog blivit många svärord.

Levi sa sin första 2-ordsmening i helgen. Fritt översatt sa han "skum näsa" när han fick skum i näsan i badet. :-) Annars har han bara sagt "Pom momom" och "Pom mamma" ("pom" = kom, "momom" = mormor) och det gills ju knappt. Han kommer med nya ord varje dag nu och det är jätteroligt! Vi har varit ute i snön en hel del de senaste dagarna och döm om min förvåning när han ropar "schascht" (= fast) när han fastnat i en snödriva. Levi ska ju vara precis där "Lollol" (= Elliot) och "Nanna" (= Elina) är, oavsett om det är i djupsnön eller inte. Elina är för övrigt favoriten och Elliot blir lite avundsjuk, även om han oftast tar det hela med ro.

Elina har blivit en tonåring och skriker, gråter och skrattar om vartannat. Ibland är hon jättearg och vet inte ens varför. Hon verkar tycka att det är lika jobbigt som vi andra familjemedlemmar i alla fall.

Elliot bara läser och läser. Han är knappt kontaktbar och när man ber honom sluta läser han något annat som typ på mjölkpaketet. Det må vara ett släktdrag, men jag saknar min son även när han är hemma.

Elliot och Elina har upptäckt sina nya grannar som är i närliggande ålder. Kul! Sonen i grannfamiljen har till och med hunnit äta middag med oss. Elina är inte blyg på en fläck så hon knyter lätt kontakter åt både sig själv och storebrorsan. (Det gäller bara att hitta barn som är ute, vilket inte är det lättaste den här tiden på året.)

Vad gäller huset får hemtelefoni och bredband vänta till vårkanten. Och det blir dessutom en skitdyr historia. Vill ni ha korrekta och snabba ageranden bör ni vända er till ett annat företag än Telia. (Hoppas att de inte läser detta för det är det enda företaget som levererar fiberkabel till vårt hus, dock inte förrän framåt vårkanten.) Nästan lika dålig service kan man få på Mio för övrigt, nu när jag ändå håller på och gnäller. Varje gång jag handlar där tänker jag att det ska vara den sista, men jag handlar inte möbler så ofta att jag hinner komma ihåg det från gång till gång.

Imorgon åker jag till Gällivare i tjänsten och blir borta till på onsdag. Men sen är det jullov för mig och barnen! En vecka kvar till jul är åtminstone alla klappar inhandlade. Husets skick lämnar fortfarande lite att önska, men jag hoppas fortfarande att det ordnar sig. Det kommer att ordna sig eftersom det måste göra det. En enkel ekvation. Om vi inte blir sjuka. ;-)

Lucia 2012

Luciatåg på dagis, det är det bästa jag vet! På Piratskeppet börjar det kl. 7.15. Lite av en tortyrtid kan tyckas, men det är väldigt mörkt och stämningsfullt plus att man hinner till jobbet i rimlig tid (om man inte vabbar).

 

Levi tyckte att det var lite konstigt att hela familjen skulle vara på dagis denna morgon och blev lite blyg när jag ville fotografera...

 ... men tinade upp efter en stund...

 ...för att slutligen smita när hela klanen (äntligen) var samlad.

 Jag är djupt imponerad av barnens insatser! I år sjöng dom till och med en snutt på engelska! Levi hade inga problem med att vara en del av showen även fast vi satt i publiken. Han kanske inte kan prata, men han kan sjunga "Tipp, tapp...". :-)

 

Efter showen bjöds det på frukost och hela familjen (utom Per förstås) fick proppa i sig lite julgröt!

 

Eftersom Elliot var frisk igår trodde jag att han skulle bryta sin sjuktrend detta år. (Han har ännu inte varit delaktig i något luciatåg sedan han började skolan.) Men inte. Igår kväll kroknade han med ont i halsen, hosta och ruggighet. Han är på intet sätt döende, men ändå inte pigg nog att vara i skolan. Kanske skulle sjukanmäla honom för nästa års lucia redan nu medan jag ändå håller på?

 

På jobbet hade vi luciatåg igår och jag fick äntligen användning av mitt gamla lucialinne från gymnasiet. :-)

Min händige man...

...förbättrar vårt riktiga hus, medan jag och barnen håller oss till pepparkakshuset. :-)

Pepparkaksbak!

Vi passar på att ha en myskväll när pappan är på julfest...

Pippi ser ut att gå på stereoider, i övrigt går det över förväntan!

December!

Julen närmar sig med stormsteg och jag har handlat exakt 1 julklapp. Med allt som varit på sistone känns det ändå som ett roligt problem. Jag älskar ju att handla! :-)

Idag är det snöstorm och jag, Elina och Levi har åkt på nån dum bacill. Per har åkt till bilprovningen och i det här vädret är det väl osett om han kommer tillbaka...

Vi har en massa ouppackade flyttkartonger fortfarande, men vi har i alla fall fått ordning på elementen, en hatthylla, antenn och förhoppningsvis kanske vi får telefon snart. Påminn mig om att aldrig mer flytta.

Elina står för årets finaste julteckning!

En händelserik vecka

Levis favoritfilm är Lilla spöket Laban och när mamma spöke hickar håller han på att skratta ihjäl sig. Godingen! Man vet att barnen utvecklas när de har humor. :-) Han har också utvecklat en riktig mörkräddhet, helt i storebrorsans anda.

Mamma/mormor är här (under tiden passar pappa/morfar på att ordna vattenskada i Öjebyn) och underhåller barn medan jag och Per flyttar vidare. Det är m å n g a saker som ska packas upp. Sen underlättar det ju livet om det i det nya huset finns en antenn, ett telefonjack, fungerande fläkt och en diskmaskin som inte vickar. Och det gör det inte i det här huset. Än i alla fall. Resten av huset fungerar dock fint, tack för det.

Denna vecka har jag lärt mig att kastrullerna måste vara magnetiska för att samarbeta med en induktionshäll. Jag har också lärt mig att det är superbra att märka sina kartonger om man gärna vill hitta just en särskild sak man letar.

Meningen med livet

När Levi vaknar till ibland på natten så kurar han in sig hos mig för att somna om. Helst vill han hitta hud att känna på och helst vill han bli omhållen. Det är inte bara det gosigaste som finns utan det gör mig hel som människa. Allt blir lite bättre. Vem var jag före jag var en mamma? Jag kommer inte ihåg längre. Jag har hittat meningen med livet.

Våra bidrag...

...till minimello!



Vi var tvungna att ta en pysselpaus mitt i flyttkaoset. :-) Elina har (fullt förståeligt) praktiskt taget flyttat hem till sin Natalia, så jag fick ordna med lite pyssel när de väl kom "på besök". Levi och Elliot var inte sena att haka på.

Om 4 dagar smäller det! Så det är bäst att jag avslutar min toa/bloggpaus och fortsätter packandet!

Hem ljuva hem

Det är så skönt att komma hem när man har varit borta. Men det känns mycket konstigt att vårt hem bara är hemma i 6 dagar till.

Idag har jag sjungit på dop i Stockholm (dålig tajming, men inplanerat sedan maj) och familjen följde med som sällskap (min familj alltså för den som möjligen kan ha trott att jag pratat om en annan). Det var bara det att bilresa/lördagsgodis var en dålig kombo och Elliot kräktes på hemvägen. Nu mår han bra igen efter lite frisk luft och mat.

För övrigt packar vi på. Jag kan knappt vänta till fredag! Ju mer hemmet börjar likna ett trist förråd ju mer vill jag härifrån. Den som väntar på något gott...osv....

Lite Instagrambilder...