Om bara ett halvt inlägg till...
...har jag producerat ett inlägg varannan dag i genomsnitt det här året. Hur gick det till? Och hur ska jag bära mig åt för att produera ett halvt inlägg?!
I slutet av året brukar jag alltid göra en sammanfattning av året som gått. Jag måste dock packa upp lite mer kartonger innan jag kan göra årets sammanfattning, eftersom jag inte kan hitta den bärbara hårddisk som innehåller alla (hjälp!) våra kort. Ett helt gemensamt liv i bilder nedpackat och inte återfunnet. Mycket oroande.
Denna kväll spenderar jag på Liza hotell i Gällivare. Jag reser ju mycket i jobbet även om jag sällan behöver övernatta. När jag väl övernattar någonstans längtar jag oproportionerligt mycket efter barnen. Därför blev jag inte alldeles överlycklig när jag fann mig själv omringad av 4 (!) småbarn på planet mot Gällivare imorse. Vis av misstaget vid förra Gällivareresan hade jag tursamt nog försett mig själv med en tjock (och helt ny) pocketbok. Uppslukad av läsning kan jag, i likhet med Elliot, vistas i orkanens öga utan att märka det.
Nu ska jag snart låta mig uppslukas igen, först av Morden i Sandhamn och sedan av återstoden av boken. Jag är skönt trött efter en dags jobbande, lite shoppande, gym-träning och en supergod middag på det här mysiga hotellet. Det är bara familjen som fattas för att livet ska vara komplett.
I slutet av året brukar jag alltid göra en sammanfattning av året som gått. Jag måste dock packa upp lite mer kartonger innan jag kan göra årets sammanfattning, eftersom jag inte kan hitta den bärbara hårddisk som innehåller alla (hjälp!) våra kort. Ett helt gemensamt liv i bilder nedpackat och inte återfunnet. Mycket oroande.
Denna kväll spenderar jag på Liza hotell i Gällivare. Jag reser ju mycket i jobbet även om jag sällan behöver övernatta. När jag väl övernattar någonstans längtar jag oproportionerligt mycket efter barnen. Därför blev jag inte alldeles överlycklig när jag fann mig själv omringad av 4 (!) småbarn på planet mot Gällivare imorse. Vis av misstaget vid förra Gällivareresan hade jag tursamt nog försett mig själv med en tjock (och helt ny) pocketbok. Uppslukad av läsning kan jag, i likhet med Elliot, vistas i orkanens öga utan att märka det.
Nu ska jag snart låta mig uppslukas igen, först av Morden i Sandhamn och sedan av återstoden av boken. Jag är skönt trött efter en dags jobbande, lite shoppande, gym-träning och en supergod middag på det här mysiga hotellet. Det är bara familjen som fattas för att livet ska vara komplett.
Kommentarer