Jag överlevde...

...även denna låååånga arbetsdag som inte är slut än på några timmar. Men nu är det bara tågresa kvar i alla fall. Jag har gräsligt ont i nacken och ska komma ihåg (för 999:e gången) att inte göra vanliga sit-ups. Min nacke klarar inte det. Och jag vet det. Och ändå gör jag sit-ups. = Kvalificerad dumhet.

Jo, just det. Jag hade fel ändå. Men jag törs nästan inte berätta av rädsla för att jinxa det hela och dra på oss dumma sjukdomar i onödan. Elliot hade något annat som tur var. Än det jag inte törs berätta alltså. Tur hur som helst för då kanske vi kan vara sociala enligt plan i helgen!

Februari 2014 i bilder

Äntligen lite snö! Ihärdiga barn tillverkade tre snögubbar och jag åkte längdskidor för glatta livet. Tyvärr är underbart för kort och nu är gräsmattan grön igen.

De stora barnen har äntligen börjat gilla melodifestivalen! Vår gemensamma favorit Yohio gick vidare till final på direkten. Per och Levi var mer måttligt intresserade.

Elina var helt färdig efter en utedag i skolan och en playdate hos Natalia.

När snön smälte byttes skidorna ut mot löpskorna. Ska springa vårruset med jobbet igen och tjejmilen med Anna, Annica och Katinka. Måste således träna! 5 km gick ovanligt lätt om än ovanligt sakta.

Tillverkade egna laxburgare som jag och Elina gillade. Övriga inte så mycket. Mycket möda för lite ull.

Och nu är jag inne i hektisk jobbvecka nr 1 av 2. Idag jobbar jag 7-22. I Habo. Snart helg igen (rabblas som ett mantra)!

Man ska aldrig ropa hej....

När det gäller sjukdomar (och särskilt magsjuka) är jag född pessimist. Jag är gift med en optimist som alltid tror att han inte ska bli magsjuk just den här gången (har hittills hänt en gång) och jag älskar honom för det.

Men.

Jag har alltid rätt.

Per är på väg att hämta Elliot från skolan i detta nu.

Fan. Med 4 bokade kundbesök denna vecka och 3 nästa vecka är det inte direkt optimalt. Inte ens i närheten. Förlåt jobbet.

Helgen

Helgen blev inte som tänkt, men efter att ha omvärderat och trott det värsta så blev den ju bra ändå! Levi piggade på sig ganska snabbt (och trots lite psykbryt hos mig) har övriga ännu inte insjuknat. Istället för släktbesök blev det träning och bakning för hela slanten. Jag har förfärlig träningsvärk efter 7 km skidor och 5 km löpning, men det är härligt! Jag bakade moster Fia som skulle stå ute och svalna. Hade bara inte räknat med 5 cm snö på bron (som jag och Per fick pensla bort - kände mig som en arkeolog).

Nu är det hårt arbete som gäller i veckan. 4 kundbesök på 4 dagar. Woop woop, bara att sätta igång!

Filosoferar

Möjligen något hög på skurmedel och ytdesinfektion (ja, jag sanerar alltid för tidigt så att jag helt säkert ska få göra om det igen inom kort) så går jag omkring här hemma och funderar på livet.

Livet innehåller så många delar. Jobb (vad vill jag egentligen göra hela resten av livet), familj (kunde liksom inte vara nöjdare), lite oväntade otrevligheter (har inte riktigt tid att vabba, men vill inte ens ta upp det med Per som är så otroligt stressad just nu), lite oväntade trevligheter (inte alla impulsbokar sina utlandsresor, men det gör jag!) och planering (herregud livet är ju ett enda logistikprojekt). Alla delar ska man få ihop. Och medan vi planerar och planerar om tågar livet förbi och jag är snart 37 år (HJÄLP!) och prioriterar vi verkligen rätt? Det svåraste är att det alltid finns ett alternativt (eller många förstås) liv som man inte väljer och tänk om det vore bättre? Ska man nöja sig med att allt är bra eller satsa högre (eller möjligen lägre)? 

Jag blir inte klokare av allt det är ostrukturerade grubblandet heller utan snarare rynkigare.

Levi är på bättringsvägen, men låter meddela att han är lite lös i halsen. Återstår att se vad det innebär.

Ändrade planer

Istället för att packa till Piteåresan imorgon har jag tagit hand om en magsjuk lillgubbe. :-( Vi bokar om biljetterna och tar nya tag om några veckor, men jag hade verkligen sett fram emot att träffa alla i helgen. Levi är på bättringsvägen, men har inte velat släppa mig ur sikte under hela natten och dagen. (Positiv effekt av detta är att Per fått ta hand om kräktvätten.)

Sunday bloody Sunday

Jag och Per försökte få till en skidtur tillsammans. Per skulle bara handla skidor, få skidor monterade och valla innan kl. 13. Gick så där. Han hittade i och för sig utrustning, men den lät sig inte monteras i ett nafs. Får bli en skidtur tillsammans en annan dag. Istället blev det lunch och lite (fönster)shopping medan vi hade barnvakt en stund.

Jag fick däremot en underbar skidtur på egen hand! Det var -2 grader och strålande sol, jag var på gott humör och vallan funkade fortfarande utmärkt. En härlig tur på ca 4 km!

Efter skidturen bjöd vi barnvakterna på mat. Det här med rostbiff. Den ska enligt Vår kokbok vara 60 grader för att vara rosa. Jag gillar verkligen inte blodiga biffar så jag satsade på 65 grader (med dubbla termometrar, en analog och en digital). Ändå blev det en riktigt blodig biff! Vad gör jag för fel?

Idag har jag ont i de mest underliga musklerna. Mest har jag tränat ljumskar, axlar och ländrygg (?!) tydligen.

Nu jobba jobba jobba och på fredag drar jag och Levi till Piteå! Jippi!

Mysig dag!

Hann inte med den vanliga fredagsstädningen (skönt!), utan gjorde stan med Levi istället. Köpte nyttiga saker såsom underkläder, kolsyra och ett litet armband, åt god indisk lunch och hämtade sedan övriga barn och åkte till frissan med Elina. Trots försök att övertala henne att låta bli, så klippte hon av sitt långa hår med slutklämmen "Det är mitt liv!" (det ska börjas i tid...). Hon blev så fin! Avslutade dagen med ett familjeråd som innebar att vi bokade en resa till Cypern! 

Idet väntar...

Jag är nog egentligen en björn. Skulle vilja gå i ide ett litet tag. Har nästan gjort det faktiskt. Lagt mig och snusat in mina barn och somnat så gott för att inte vakna förrän mitt i natten, helt snuvad på kvällen. Har kört med bakvänd psykologi. Först lärde vi Levi somna i sin säng (och de andra barnen också fast för många många år sedan) och sedan var jag så gos-sjuk efter att ha varit borta från dem i två hela dagar så jag övertalade dem (varken Levi eller Elliot ville egentligen) att somna i vår säng. Så mysigt!

På väg genom Sverige

Sverige är vackert, även på vintern. Man passerar många städer och samhällen på väg med tåg mellan Knivsta och Jönköping och ibland leker jag med tanken att flytta någon annanstans. Typ till Jokkmokk (inte för att jag passerar just det samhället på min tågresa, riktigt så dåliga geografikunskaper har jag inte, men troligen kom jag att tänka på det eftersom jag såg ett jojkprogram på teve igår kväll när det inte fanns så många kanaler att välja på på hotellet) och göra något helt annat. Leva billigt mitt i naturen och verkligen uppleva något annat än stress (till jobbet, på jobbet, på den långpendliga hemvägen, när man hämtar barnen på tre olika ställen, när man kommer hem sent och ska laga mat till hungriga vargungar, när man ska få barnen i säng i tid för att själv komma i säng i tid för att stiga upp okristligt tidigt för att ändå behöva stressa imorgon igen). Oj, vad mycket gnäll som kan rymmas i samma parentes (och ordet långpendliga verkar inte finnas enligt rättstavningssystemet, det är troligen mitt eget hittepå (och även hittepå är hittepå))! Fast egentligen gillar jag både Alsike, mitt jobb och mitt liv. Men att leka med tanken är ju ganska roligt.

Omvänt problem

Elina vill så gärna klippa av sig sitt långa fína hår. Jag (och resten av familjen möjligen med undantag för Levi) har försökt att övertala henne att vilja behålla det, men utan resultat. Ska det inte vara tvärtom? Brukar inte föräldrar vilja ha kort och lättskött hår på sitt barn? Det får Elina på fredag. Hon är en mycket lycklig flicka, men mammahjärtat säger fortfarande NEJ. Hon har åtminstone en obändlig vilja och står på sig trots att vi andra inte håller med. DET gillar jag! Mamma upp i dagen. :-)

Sitter just nu på (det försenade i vanlig ordning) tåget till Jönköping. Ska vara borta i två dagar och lämnar en mycket stressad man och tre barn hemma. Jag hann åtminstone lämna alla barnen på sina respektive institutioner imorse. Eftersom jag inte hade bråttom till tåget hann jag dessutom vara en lång stund på dagis med min minsta älskling. Det behövdes verkligen, eftersom ett annat barn var otröstligt på gränsen till hysteriskt. Det otröstliga barnet har en föräldraledig förälder och ett litet syskon hemma. Hade det varit jag hade jag aldrig lämnat det otröstliga barnet på förskolan över huvud taget. Men alla är vi olika. Barnet lugnade ner sig, jag fick pussa mitt barn jättelänge och kunde sedan åka vidare.

Nu ska jag återgå till arbetet, eller rättare sagt min medhavda lunch. :-)