Väderrapport

På morgonen lyssnar jag på P1 på väg till jobbet. Jag gillar nästan allt. Utom väderrapporten. När de säger att "Ett lågtryck drar sig in väster om nordöstra uppland..:" så tar det mig så lång tid att i tanken lista ut var det ligger att jag missar hela resten av Sverige. Och sedan undrar jag också vad som menas när man säger att vindarna är nordostliga. Menar man att det blåser mot nordost eller från nordost? (Inte för att jag bryr mig.) Och vad menas med att vinden vrider mot syd? Och när man (slutligen och äntligen) kommer till sjörapporten somnar jag nästan. Norra kvarken liksom. Jaha. Nä, bättre att kolla vädret genom att gå ut. Jag kan rapportera att det var jackväder i morse. Sådana väderrapporter passar mig bättre.

Älskade Elina

Det här brevet ska jag läsa varje dag!

 

Allt och lite till

Det har slagit mig på sistone att det man inte hinner i detta livet hinner man inte alls. Punkt. Så vi har proppat schemat med många roliga saker. Sen tillkommer jobb, läxa, hushållsarbete, etc förstås.

Jag blev bjuden på baby shower nu när jag snart ska bli en nästan-faster. Ser fram emot bebismys!

Elina gillar sin ridskola!

Det blev nästan sommar igen och i väntan på en snabbvisit av mormor hade vi det skönt i lekparken.

Jag och min Anna springer och springer. Och mellan varven träffas vi hela familjerna och äter middag och har det trevligt också. 

Jag har sjungit på ganska många dop på sistone. Igår i Gröndal. Tog med hela familjen eftersom jag fick tips om en fin lekpark precis bredvid kyrkan. Sen åt vi indisk mat i Liljeholmen.

Igår hade vi över Lars och Malin på världens mysigaste spelkväll! Imorse var jag och Levi uppe först. Vi passade på att underhålla oss med vår gemensamma favoritsyssla - bakning!

Och nu är Per med Levi på simskolan medan jag och Elina hejar på Elliot som spelar badminton. Och jag bloggar.

Kondition!

Jag törs knappt skriva det, men min kondition börjar äntligen komma tillbaka! Jag och min fina Anna springer 4-5 km var tredje dag (precis vad mina dumma ben/fötter verkar klara utan att klaga allt för mycket) och jag styrketränar 2-3 gånger per vecka. Det blir i genomsnitt 5 pass i veckan, i och för sig inte så långa pass, men precis så att benhinnorna inte krånglar för mycket och för att jag ska märka grymma resultat. Jämfört med en månad sedan så springer vi 4 km 5 (!) minuter snabbare. Igår sprang jag så snabbt att jag blev illamående. Nu ska jag springa iväg till tandläkaren med Elliot. :-)

Dåligt samvete

Kommer en förälder någonsin ifrån känslan av otillräcklighet och dåligt samvete? Jag svarar nej på min egen fråga och funderar på om det är ett kvinnofenomen. Ju fler barn man har desto fler kloner av sig själv skulle man behöva. Och då har jag ändå otroligt snälla och okrävande barn som accepterar att det minsta barnet får mest tid (för så är det) och att jag gör mitt bästa för att räcka till till alla. Och även om jag gör mitt bästa för barnen, så gör jag inte mitt bästa exakt hela tiden, utan prioriterar emellanåt mig själv och då drabbas jag omedelbart av dåligt samvete. Men jag försöker resonera som så att om mamman mår bra av till exempel träning som jag unnar mig ganska ofta, så mår barnen bra.

I lördags hade vi gäster och så trevliga och artiga som mina barn var i lördags har jag nog aldrig sett dem. Jag måste kanske ha blundat tidigare (eller möjligen haft fullt upp med logistikprojekt). Och då tänkte jag att vi föräldrar ändå måste ha gjort någonting väldigt rätt. Barnen konverserade artigt, var snälla och uppmärksamma mot de mindre gästerna, de hade trevligt bordsskick och jag blev så in i hjärteroten stolt!

Jag har förstås räknat med att det ska gå bra med alla barnen och att de ska bli normaltrevliga människor (om vi bara överlever deras (läs: Elinas) tonår). Jag tycker inte att jag ställer för höga krav. Ändå är jag rädd att jag, genom att bara vara mig själv, på något sätt ska förstöra dem. Jag är ju exempelvis en människa född helt utan tålamod med nära till ett argt humör (även om jag har tusen gånger bättre tålamod med barnen än något annat) och förväntar mig dessutom att barnen ska göra som de blir tillsagda och behandla mig och andra med största respekt. Kan min gränslösa kärlek uppväga mina brister? Återstår väl att se.

Levi-bus!

Han är så gullig och charmig på alla sätt, men ibland tror jag att jag ska bli galen på Levi. Detta är vad han har hittat på i helgen. Ha i åtanke vad han kommer att hitta på under en livstid.

Levi hade över sin kompis Lova i fredags och jag tyckte att det spolade (för) länge i kranen på övervåningen och gick upp. Då hade han klätt av sig och satt sig för att bada i badkaret. Mycket företagsam (och farlig). Jag skulle lägga på en vit duk när vi hade gäster i lördags, men fick snabbt ändra mina planer då Levi hade kletat chockrosa lypsyl på min vita duk. Hur han ens hade hittat min duklåda kan jag inte förstå! På söndagen var åter hans kompis Lova och hälsade på. Först lekte de och hade jätteroligt ute för att gå in en stund senare. Även jag gick in (verkar ju säkrast) och jag hörde dem leka på övervåningen. Efter ett par minuter var barnen plötsligt spårlöst försvunna. Skorna stod på altanen, men inga barn i sikte. Vi letade i typ 10 (låååånga) minuter och hann till och med gå och kolla lekparken när Elliot hittade dem. Då hade de gömt sig i garderoben i Levis rum. Satt där knäpptysta medan jag var inne och letade, mycket nöjda med sig själva. Två busungar i kombination är ju livsfarligt!

Skolstartspresent

I år fick vi en fin skolstartspresent i form av en jobbig förkylning. Hej alla baciller och varmt välkomna! Levi var krasslig hela helgen och i måndags, Elliot och Per klarade sig med lättare krämpor, Elina var hemma tisdag-onsdag men är back in business idag och jag känner mig också pigg idag i jämförelse med de tre senaste dagarnas huvudvärk. Tack för det och idag ska jag börja om att träna! Min fot har helt tappat sugen och jag har haltat fram, men tack vare förkylningen verkar även den ha piggat på sig. Håll tummarna...

Ny vecka nya (friska) tag

Godmorgon hektiskaste veckan på länge. Vi har så mycket inplanerat att det nästan var tur att Levi vaknade genomförkyld imorse då detta i förlängningen innebär att han missar simskolan och att jag kan vara hemma med honom och övriga förkyldningar medan Per går på föräldramöte nummer ett för veckan. Imorgon är det värre när både jag och Per ska utevakta på dagis (hoppas Levi är frisk imorgon!!) samtidigt som Elina ska på ridskola och sedan ska vi iväg till föräldramöte nummer två. Dagisstädet hade vi som tur var hyrt ut. Även jag har blivit förkyld och har fått huvudvärk och halsont som ett brev på posten. Men jag har som tur är inte tid att klaga särskilt länge.

Vad värre är så tappade Elina en tand igår (helt oväntat när hon tuggade lite på bilbältet) och tandfen hade helt glömt bort att komma under natten (hon måste ha somnat och sovit jättehårt) så det var en förtvivlad flicka som vaknade imorse. Jag fick ringa till tandfen som skyndade sig sitt allra mesta (och som dessutom fick låna pengar av Levi) att komma medan Elina borstade de tänder hon trots allt har kvar. Så det löste sig. Men inga mer överraskningar nu tack. Är det någon som känner sig manad att komma och underlätta typ imorgon så är ni mer än välkomna.

Utrensning!

Idag har vi hållit på med utrensning. Inte av etnisk karaktär utan av vinterkläder och samtliga barnkläder. Det tog en hel dag, men nu är det gjort! 9 (!) påsar med barnkläder och skor (samt en påse med trasiga kläder som av misstag följde med i bilen - sorry) har vi lämnat till bättre behövande och en påse till lilla Linnea. Lite kvällsmat och Idol på det och sedan var den lördagen slut.

En vanlig fredag

Idag har jag och Levi varit och storhandlar. Sedan köpte vi en kycklingsallad som vi delade framför en ny Alfonsfilm. Och snart ska vi ta cykeln och hämta Elina. Tänk att det vardagliga kan vara så underbart med rätt sällskap! Med tre barn känner jag mig aldrig ensam, vardagen är full av roliga och fantastiska små samtal och jag är nästan alltid sprickfärdig av kärlek till mina fina. Vilken tur jag har!

Så här kan en underbar dag se ut!