En ny människa!

Världen har fått en ny människa och barnen har fått en ny kusin! Idag fick vi äntligen träffa lilla Ingrid! Så liten och fin!

Elina önskade att hon varit en lillasyster och ville aldrig sluta hålla.

Elliot gillade också sin nya kusin.

Levi, som var mer vild än tam, var väldigt intresserad och försiktig med lilla Ingrid.

Hjärtat i halsgropen!

Igår medan jag hängde tvätt hann Levi:
1: Ta fram en stol
2: Med hjälp av stolen klättra upp på köksbänken
3: Ta ned tändstickspaketet
4: Ta fram ett ljus och försöka tända
Som tur är har han en pappa också som kom på honom mitt i ett kritiskt läge. Ja, vi har flyttat tändstickorna ÄNNU högre upp! Hur ska jag kunna hålla honom hel och vid liv ända fram till vuxen ålder?!

Teknik-ovilja

Jag saknar alla hemtelefoner. Nu för tiden är det nästan aldrig någon överraskning gällande vem som ska svara. Inte finns det heller någon chans att lära sig allas nummer utantill. (Jag saknar även det gamla personnummersystemet då man kunde avgöra var någon var född på de fyra sista siffrorna.) Elliot hade över en kompis som på riktigt inte visste hur han skulle lägga på luren! :-D

Sedan har jag räknat ut att antalet ouppklarade brott kommer att öka. Vem i fridens namn skulle ens se brottet när alla bara plippar på sina mobiler? 

Mitt obefintliga lokalsinne har dessutom inskränkts ytterligare i och med GPS:ens intåg i mitt liv. För kunde jag konstatera att det var här jag irrat bort mig, medan jag nu för tiden slår på autopiloten och knappt vet var jag kört. (Fast utan GPS är det i och för sig mycket möjligt att jag slutligen fått sparken.)

Trots min till synes stora teknik-fientlighet gillar jag egentligen nästan allt nytt. Och jag lovar att aldrig säga att det var bättre förr!

Vuxentid

Länge har livet varit barn-intensivt. Alltså, inte så att jag på något sätt har lidit av det, men utan att reflektera över det nämnvärt så har vi alltid hållit på med barnen och allt som hör till med barn. Men nu händer det grejor i vårt liv! Barnen leker med varandra ute själva timvis, är hos kompisar eller roar sig på egen hand. Jag och Per har lagat middag ihop flera dagar i veckan! Och sjungit med i "Chess" under tiden! Så konstigt och så trevligt. 

Igår somnade barnen en efter en (utom Elliot förstås) under fredagsmyset. Oplanerad egentid/vuxentid är inte så dumt faktiskt.

Idag har jag joggat 6 km med Anna. Per har tränat, barnen lekt ute, vi har fixat fylld köttfärslimpa och ätit lördagsgodis, cyklat till Knivsta, sett Croodarna och bakat. En supermysig lördag!

Punkterad

Levi har länge velat hälsa på mig på jobbet, men det är ju förstås helt omöjligt att ta med honom dit när jag samtidigt ska jobba. I fredags bestämde vi att åka dit och hälsa på (jag är föräldraledig på fredagar) och samtidigt åka till Solna och köpa skor hos sko-Ingvar. Vi hann vara på jobbet i säkert en kvart innan Levi klättrade upp på min hurts, hoppade ner och slog sig i hakan. Blodet forsade och jag såg att såret behövde sys eller limmas. Som tur är har vi en läkarmottagning vägg i vägg och gick raka spåret in dit. Läkaren hade inte hjärta att skicka oss till barnakuten där man, enligt hennes utsago, kunde få vänta upp till 8 timmar på att bli sydd. Så hon sydde ihop min lilla kille på plats. Levi var jätteduktig. Bedövningssprutan gjorde förfärligt ont och hjälpte inte riktigt så även första stygnet måste ha gjort förfärligt ont. Bedövningsspruta nummer två gjorde susen och han fick ett stygn till. Han satt blick stilla i min famn och fick en kanin som döptes till Bibbi av doktorn som även hon tyckte att han var ett ovanligt duktigt barn. Det blev inget sko-Ingvar besök, utan vi fick hasta iväg direkt från doktorn och vidare till Alsike för utvecklingssamtal för både Elina och Elliot.

Det är utmattande att bli sydd, vilket innebär att man lätt kan råka somna på vardagsrumsgolvet.

Vi åkte till sko-Ingvar på lördagen istället och åt därefter middag på grekiska kolgrillsbaren.

Phu

En av årets mest fullspäckade jobbveckor är äntligen slut. Levi passade på att ta sovmorgon till 9 och jag kan bara buga och bocka för den utmärkta timingen. 

Vi ska dammsuga och handla, men just nu njuter vi av en lat morgon. Att få mysa med den här gullungen gör att jag känner mig som världens rikaste.

Våra barn är inte så små längre. Det innebär visserligen mer frihet åt sin egen person, men jag älskar att ta hand om små barn, känna mig ägd och behövd. Jag är ju förstås behövd fortfarande, men till och med Levi är inne i en kan-själv-fas. Han är nog så kompetent och brer sina egna smörgåsar (med fingerfärdighet som få), torkar sig själv när han har kissat, vill somna själv vissa kvällar och leker gärna med grannen och vill absolut inte hem på direkten när man kommer och hämtar. Elina behöver mycket bekräftelse, men inte så mycket hjälp och hon tar sin läsläxa på största allvar och ställer äggklockan för att inte slarva med den. Elliot behöver påminnelse om nästan allt, även om han förstås klarar sig helt själv, för att inte försjunka i en bok eller möjligen mobilen, men han är också mycket kompetent och hämtar Elina från fritids och ser till att de båda kommer hem och får i sig mellis.

Det är bara att konstatera att tiden går och det inte är så mycket att göra åt den saken. Det blir ju inget fjärde barn så det är bäst att njuta av sina barn efter bästa förmåga precis just nu. Eller inte kanske exakt just nu, för nu sitter jag på tåget på väg till Västervik och imorgon är jag i Lindesberg och på torsdag i Rimbo, men kanske att jag hinner njuta av dem till helgen.

Första övernattningen

Fick precis ett meddelande om att tjejerna har somnat. Elina sover hos sin kompis för första gången! Min fina, tjusiga och kavata dotter! Jag saknar henne. En liten påminnelse om att man bara har dom till låns och att tiden med sina små barn är värdefull och måste tas vara på. Levi somnade redan vid 18:30, så den här kvällen har vi verkligen fått rå om vårt stora barn. 

En bättre dag idag

Jag hade världens mardröm inatt och vaknade av att det var så otäckt. I min yrvakenhet tänkte jag väcka Per och diskutera huruvida det hela varit en dröm eller inte, men eftersom jag fann Levi bredvid mig i sängen helt levande (tack och lov!) kunde jag på egen hand konstatera att jag bara drömt och somnade sonika om. När jag sedan vaknade för dagen kom jag inte ens ihåg drömmen, annat än att jag klättrat på någon slags träspång för att undkomma vad det nu var som var så läskigt.

Idag har, mardrömmen till trots, varit en bättre dag. Jag har förvisso arbetat hemma lite grann, men jag och Levi har både hunnit handla och vara till biblioteket. Det är svårt att vara sur med så trevligt sällskap.

En dålig dag

Jag vaknade sur. Min dåliga dag började egentligen igår. Först fick jag veta att morfar ligger på sjukhuset med sorkfeber. Sen fick Levi höstblåsor (som pricken över i:t) och vi fick vara på vårdcentralen i en och en halv timme utan något egentligt resultat förutom en diagnos (som jag borde ha kunnat ställt själv, men jag blev förvirrad av den stela nacken som, som tur är, är mycket bättre idag). Sen ramlade jag när jag var ute och joggade. Vi råkade hamna i kolmörker (och då hade vi ändå tagit en ny rutt för att undvika just kolmörker) och jag snubblade på kanten mellan gruset och asfalten. Förutom att jag gjorde illa mig i handen och på knät så hade jag sönder mina asdyra kompressionsbyxor. Och så har jag fått en sticka i tummen. Och dov huvudvärk. Och det sura har inte gått över ännu.

I valet och kvalet

Vi har röstat! Det var inte svårt och i vår familj röstade vi enhälligt. Per säger att det inte beror på att jag tjatat så mycket utan på ett eget val. Jag lämnar vad jag tror osagt. Det ska bli SÅ skönt att inte få politikerreklam var man än vänder sig.

Idag har vi hälsat på faster Karin och Jonte i deras fina lägenhet. Nu är Natalia här och underhåller Elina, Levi sover och Per och Elliot är på badminton. Och jag ska passa på att jobba lite. Gissa vem som har roligast?