Farlig fart

Livet susar på i en farlig fart tycker jag. I fredags var Elina lite hängig och stannade hemma med mig och Levi. Då passade vi på att åka till biblioteket och låna 19 (!!!) böcker, äta lite lunch ute, handla ingredienser och baka både bullar och mintkladdkaka i långpanna. Levi älskar att vara med i köket och hjälpa till att både baka och laga mat och i köket, till skillnad från i princip över allt annars, är han (relativt) lugn och väldigt hjälpsam!

I lördags var barnen med farfar och Eva på Tom Tits medan jag och Per hälsade på Lena, Björn, Mats och Camilla. Kul! Det är så ovanligt att ha långa vuxensamtal med andra utan att hela tiden bli avbruten att jag nästan blev trött på min egen röst. Barnen var väldigt lättsövda när de kom hem efter en dag på Tom Tits så att jag utan problem kunde hålla mig vaken genom hela läggningen för att börja se en spännande film med Per som dock avbröts drastiskt med ett strömavbrott. Typiskt!

Igår (förlåt!) var jag labil och det är bra ibland för då städar vi som aldrig annars. Vi hann både med storstädning, lövkrattning, byte av halvljus och övrigt viktigt. Och nu är det måndag igen...

En höstdag

Är hemma med en hostig son. Han är dock inte för sjuk för en liten utflykt.

Möjligen har vi hittat en kantarell?

En bildserie av en älskling.

Liten kvällskonversation

Levi: "När jag får hål i öronen (dvs när han blir stor som sina syskon) ska jag byta kord..."

Jag: "Vad är kord?"

Levi visar konstiga tecken med fingrarna och jag grubblar.

Jag: "Menar du att du ska byta kod?"

Levi: "Just det! När jag får hål i öronen ska jag byta kord på min IFod (IPod)! Och jag ska välja sälv."

När man är 3 år är detta tydligen höjden av självständighet.

En ny människa!

Världen har fått en ny människa och barnen har fått en ny kusin! Idag fick vi äntligen träffa lilla Ingrid! Så liten och fin!

Elina önskade att hon varit en lillasyster och ville aldrig sluta hålla.

Elliot gillade också sin nya kusin.

Levi, som var mer vild än tam, var väldigt intresserad och försiktig med lilla Ingrid.

Hjärtat i halsgropen!

Igår medan jag hängde tvätt hann Levi:
1: Ta fram en stol
2: Med hjälp av stolen klättra upp på köksbänken
3: Ta ned tändstickspaketet
4: Ta fram ett ljus och försöka tända
Som tur är har han en pappa också som kom på honom mitt i ett kritiskt läge. Ja, vi har flyttat tändstickorna ÄNNU högre upp! Hur ska jag kunna hålla honom hel och vid liv ända fram till vuxen ålder?!

Teknik-ovilja

Jag saknar alla hemtelefoner. Nu för tiden är det nästan aldrig någon överraskning gällande vem som ska svara. Inte finns det heller någon chans att lära sig allas nummer utantill. (Jag saknar även det gamla personnummersystemet då man kunde avgöra var någon var född på de fyra sista siffrorna.) Elliot hade över en kompis som på riktigt inte visste hur han skulle lägga på luren! :-D

Sedan har jag räknat ut att antalet ouppklarade brott kommer att öka. Vem i fridens namn skulle ens se brottet när alla bara plippar på sina mobiler? 

Mitt obefintliga lokalsinne har dessutom inskränkts ytterligare i och med GPS:ens intåg i mitt liv. För kunde jag konstatera att det var här jag irrat bort mig, medan jag nu för tiden slår på autopiloten och knappt vet var jag kört. (Fast utan GPS är det i och för sig mycket möjligt att jag slutligen fått sparken.)

Trots min till synes stora teknik-fientlighet gillar jag egentligen nästan allt nytt. Och jag lovar att aldrig säga att det var bättre förr!

Vuxentid

Länge har livet varit barn-intensivt. Alltså, inte så att jag på något sätt har lidit av det, men utan att reflektera över det nämnvärt så har vi alltid hållit på med barnen och allt som hör till med barn. Men nu händer det grejor i vårt liv! Barnen leker med varandra ute själva timvis, är hos kompisar eller roar sig på egen hand. Jag och Per har lagat middag ihop flera dagar i veckan! Och sjungit med i "Chess" under tiden! Så konstigt och så trevligt. 

Igår somnade barnen en efter en (utom Elliot förstås) under fredagsmyset. Oplanerad egentid/vuxentid är inte så dumt faktiskt.

Idag har jag joggat 6 km med Anna. Per har tränat, barnen lekt ute, vi har fixat fylld köttfärslimpa och ätit lördagsgodis, cyklat till Knivsta, sett Croodarna och bakat. En supermysig lördag!

Punkterad

Levi har länge velat hälsa på mig på jobbet, men det är ju förstås helt omöjligt att ta med honom dit när jag samtidigt ska jobba. I fredags bestämde vi att åka dit och hälsa på (jag är föräldraledig på fredagar) och samtidigt åka till Solna och köpa skor hos sko-Ingvar. Vi hann vara på jobbet i säkert en kvart innan Levi klättrade upp på min hurts, hoppade ner och slog sig i hakan. Blodet forsade och jag såg att såret behövde sys eller limmas. Som tur är har vi en läkarmottagning vägg i vägg och gick raka spåret in dit. Läkaren hade inte hjärta att skicka oss till barnakuten där man, enligt hennes utsago, kunde få vänta upp till 8 timmar på att bli sydd. Så hon sydde ihop min lilla kille på plats. Levi var jätteduktig. Bedövningssprutan gjorde förfärligt ont och hjälpte inte riktigt så även första stygnet måste ha gjort förfärligt ont. Bedövningsspruta nummer två gjorde susen och han fick ett stygn till. Han satt blick stilla i min famn och fick en kanin som döptes till Bibbi av doktorn som även hon tyckte att han var ett ovanligt duktigt barn. Det blev inget sko-Ingvar besök, utan vi fick hasta iväg direkt från doktorn och vidare till Alsike för utvecklingssamtal för både Elina och Elliot.

Det är utmattande att bli sydd, vilket innebär att man lätt kan råka somna på vardagsrumsgolvet.

Vi åkte till sko-Ingvar på lördagen istället och åt därefter middag på grekiska kolgrillsbaren.

Phu

En av årets mest fullspäckade jobbveckor är äntligen slut. Levi passade på att ta sovmorgon till 9 och jag kan bara buga och bocka för den utmärkta timingen. 

Vi ska dammsuga och handla, men just nu njuter vi av en lat morgon. Att få mysa med den här gullungen gör att jag känner mig som världens rikaste.

Våra barn är inte så små längre. Det innebär visserligen mer frihet åt sin egen person, men jag älskar att ta hand om små barn, känna mig ägd och behövd. Jag är ju förstås behövd fortfarande, men till och med Levi är inne i en kan-själv-fas. Han är nog så kompetent och brer sina egna smörgåsar (med fingerfärdighet som få), torkar sig själv när han har kissat, vill somna själv vissa kvällar och leker gärna med grannen och vill absolut inte hem på direkten när man kommer och hämtar. Elina behöver mycket bekräftelse, men inte så mycket hjälp och hon tar sin läsläxa på största allvar och ställer äggklockan för att inte slarva med den. Elliot behöver påminnelse om nästan allt, även om han förstås klarar sig helt själv, för att inte försjunka i en bok eller möjligen mobilen, men han är också mycket kompetent och hämtar Elina från fritids och ser till att de båda kommer hem och får i sig mellis.

Det är bara att konstatera att tiden går och det inte är så mycket att göra åt den saken. Det blir ju inget fjärde barn så det är bäst att njuta av sina barn efter bästa förmåga precis just nu. Eller inte kanske exakt just nu, för nu sitter jag på tåget på väg till Västervik och imorgon är jag i Lindesberg och på torsdag i Rimbo, men kanske att jag hinner njuta av dem till helgen.

Första övernattningen

Fick precis ett meddelande om att tjejerna har somnat. Elina sover hos sin kompis för första gången! Min fina, tjusiga och kavata dotter! Jag saknar henne. En liten påminnelse om att man bara har dom till låns och att tiden med sina små barn är värdefull och måste tas vara på. Levi somnade redan vid 18:30, så den här kvällen har vi verkligen fått rå om vårt stora barn.