Oj, vilket lång dag

Jag gillar att jobba och jag gillar mitt jobb, men idag går dagen så fruktansvärt långsamt. Jag har redan varit effektiv - kan jag inte bara få gå hem nu?

Den där vasen!

Man vet att en vas är populär om man:
1) vill ha den, oklart varför,
2) googlar på "den där vasen" och
3) får fram den som första bild (!)

Så om ni testar vet ni vilken det är jag vill ha! 

Allt på en gång!

Min telefon tycker att jag har blivit gammal, för plötsligt har typsnittet vuxit en storlek (alternativt har jag blivit galen). Eller så är jag bara stressad, för det är mycket nu.

Har vi tur har vi snart köpt stuga klart, men hela inredningen är förstås kvar. Kollar alla försäljningssajter jag orkar med. Skulle helst vilja åka till en loppis, men hinner inte. Som tur är har vi snälla släktingar som vill bli av med lite grejor. Och vi har själva ganska mycket extrasaker, men tyvärr gjorde vi världens rensning när vi byggde om förrådet.

Idag har jag varit med Elina och hennes BFF:s på födelsedagslunch/bad som hon ville ha istället för ett mer traditionellt kalas. Inte mig emot. Så mysigt!

Och sen hem för att försöka plocka ihop saker att sälja på klassloppis imorgon mellan kl 11-16. Samtidigt ska Levi både på kalas och knatteskutt och så ska Per hämta en möbelgrupp till stugköket. Phu! Det blir nog bra. Tur jag vaknade tidigt imorse så jag hann träna.

Men nu lite mello i soffan!

Tillägg i mitt CV

Om det fanns ett ämne som hette familjelogistik tror jag att jag skulle ha MVG i det. Vara chef i en trebarnsfamilj kan ju inte vara svårare än att driva företag? Handlar det inte bara om att vara strukturerad, ha ett bra logistiksystem och vara tydlig vid delegering? Borde kunna använda mig av detta i CV:t.

Sammanfattning

En sammanfattning av en helg kan vara att man köpt en stuga med denna utsikt.

Och att man varit i en något ansatt pulkabacke.

Att man haft det roligt med sina fina barn.

Och att det minsta barnet mortlat peppar till en mycket god pepparsås.

Sportlov!

Jag och Per har inte haft sportlov, men tack vare mormor och farmor har barnen haft en ledig vecka!

Bild från mormor.

Bild från farmor.

Vi har tur som har släktingar som älskar att vara med barnen! Jag förstår inte hur många familjer får ihop semester till lovveckorna. Själva lägger vi krutet på långt sommarlov samt gärna en utlandsresa och så förstås lediga fredagar för Levi. 

På tal om Levi så har han börjat med en hundvalpsmin för att få sin vilja igenom.

Svårt att säga nej till den här!

Min kärlek!!

My God! Hittade den här bilden och blev helt kär i min lilla bebis! Det är alltså Levi och han är så otroligt lik sig, fast han bara var en 1,5-månaders liten plutt utan tänder. Det är lätt att bara minnas allt gosigt med bebisar när man ser den här bilden (och därmed lätt att förtränga vaknätter, täppta amningsbebisar, feberkramper etc etc). Min sista bebis. En slags sorg men också en slags lättnad.

Men just nu är Levi 5 år och en stor kille! Världens bästa fortfarande! 5-årsåldern är väldigt rolig tycker jag. Levi har blivit så klok och har lätt för att uttrycka sina funderingar. Från att inte ha pratat så mycket pratar han nu sju stugor fulla och det är underbart att höra honom återberätta roliga dagissaker, sammanfatta handlingar i någon rolig bok (roligt ska det vara!) eller funderingarna som han har kring björnar, orättvisor, döden m.m. Han är fortfarande väldigt gosig och mammig, men också full av energi och livsglädje. En av mina tre största kärlekar i livet. Lyckliga, lyckliga jag. 

Hjälpredor

Tiden bara springer förbi (det är redan vecka 8 och det är så otroligt mycket ljusare ute!) och jag springer med. Tyvärr har jag fått någon slags evighetsförkylning, men jag försöker ignorera den efter bästa förmåga. Förra veckan var en tung vecka med mycket jobb, två föräldramöten och en begravning. Som tur var kom mamma och piggade upp oss alla och hon blir kvar ända tills imorgon! Lyckliga oss!

I helgen har vi hunnit med en släktfrukost för att fira Elinas födelsedag och en tur till Gränby för att köpa gympaskor och stövlar. Per har fortsatt med gymmet och har redan börjat tapetsera.

Den här veckan är mycket lugnare då det är sportlov och således inte lika mycket aktiviteter för barnen som dessutom bara är på dagis/fritids på torsdag (tack mormor och farmor!). I vanliga fall tränar Elina karate två gånger per vecka och har teater en gång per vecka, Elliot tränar handboll två gånger per vecka och innebandy två gånger per vecka och Levi har knatteskutt på söndagar. Som tur är behöver man "bara" skjutsa till de stora barnens träningar för det är ju "lite" andra saker som ska hinnas med däremellan som till exempel städ, tvätt och matlagning. Maten tycker jag själv är en jobbig post. Även fast vi gör en planering och handlar efter den så ska den ju tyvärr tillagas. Jag har inga problem med att äta den, men just tillagningen hade jag gärna kunnat hoppa över.

Jag vet inte vilka krav ni ställer på era barn och vilka krav som är lämpliga att ställa på barn, men vi har börjat med en ny grej här hemma. Barnen (de stora) får numera månadspeng (tidigare har de föredragit att vi sparar pengen och att vi köper det nödvändiga, men nu vill de ha egna pengar). De får 100 kr som grund. De får också göra så många uppgifter per månad som den ålder de är, d v s Elliot får göra 11 saker som att plocka ur diskmaskinen, dammsuga sitt rum, gå ut med soporna etc, och Elina får göra 9 saker. Vill de ha 50 kr till får de göra ytterligare lika många saker som den ålder de är och vill de ha ytterligare 50 kr till (d v s totalt 200 kr) får de dubbla antalet saker att göra. Elina måste alltså hjälpa till med 36 uppgifter och Elliot 44 uppgifter i hemmet på en månad för att få 200 kr. Detta tycker jag och Per är mycket praktiskt och barnen är mycket samarbetsvilliga. :-) Levi vill också hjälpa till så han får göra 5 saker (lite lättare saker såsom att duka bordet) och får då också en symbolisk peng för det.

Jag tycker att upplägget är en win-win och eftersom det gäller en hel månad blir barnen inte så stressade. Elina har redan klarat av alla sina uppgifter, medan Elliot har räknat ut ett snitt per dag som han ser till att utföra för att hinna i tid.

Elina 9 år!

Lyckliga lyckliga oss som fick just dig! Du är solen i vårt liv! Att du fyller 9 år idag är ofattbart, älskade Elina!

Du är en underbar människa Elina. Du har känslorna på utsidan och kan sprida all kärlek i världen omkring dig när du är glad. Och när du är arg ryker det nästan ur öronen på dig. Du är stark och klarar att gå din egen väg. Du är mån om människorna omkring dig och vet att när man är stark måste man också vara snäll. Du är slarvig med saker, men du tar skolan på största allvar och har höga krav på dig själv. Du är en sportig tjej som gillar att röra på dig. Du älskar din familj och att hitta på saker med oss. Du är fin inifrån och ut och vi älskar dig precis som du är!

Vår helg!

Mysig helg! Jag och Levi åkte till badet medan Elliot och Elina pysslade ihop fina hjärtan på biblioteket. 

Jag blev så glad för att Levi skrev "Mama" på min alla hjärtans dag-present som var en liten myra!

Per överraskade med frukost på sängen!

Jag, Elina och Levi bakade! "Fidos högar" blev så småningom "moster Fia".

Barnen lekte i snön och jag och Per drömde om en stuga i fjällen.

Receptet?

Jag och Per är inne på 18:e året tillsammans. Jag vet inte varför det har gått bra så här långt. Vi har ungefär samma syn på ekonomi, barnuppfostran och städning. Det känns lite viktigt. Vi tycker ganska olika politiskt och vi har definitivt inte samma uppfattning om tid. Vi gillar ungefär samma filmer och teveprogram (ibland tror jag, men hoppas att det inte är så, att det är jag som oftast väljer vad vi ser på) och vi gillar båda att träna och är väldigt generösa i att ge varandra träningstid. Jag har kort stubin och Per har väldigt lång stubin. Per gillar att kramas och jag har lärt mig att gilla att kramas.

Det vi verkligen har blivit bättre på med åren är att fungera som ett team. Innan vi hade barnen var det ju väldigt mycket lättare för då var det inte så många sysslor att fördela, men med tiden har det blivit rätt mycket vardagslogistik som bara måste fungera. Vi fördelar sysslor ganska jämnt (även om jag tycker att det är Per och inte jag som borde vara huvudansvarig för städningen av bilarna) utan att ens tänka värst mycket på det. Ibland grälar vi, men verkligen inte ofta. Och om någon av oss (oftast jag, jag verkar vara mest impulsiv) kommer på en livsförändring är den andra inte sen att haka på. Då känns det som att alla möjligheter finns och det gör att vi blir ett ännu bättre team. Vi förverkligar verkligen inte alla impulsiva idéer (tur att vi har barnen, en ganska stor bromskloss), men vi ger varandra möjligheten att drömma stort.

Jag älskar dig oändligt, min fina man!