Vilken förmån

Det är en förmån att få vara någons mamma, det är det största i livet! 

Idag, kl 22:14 har jag varit Elinas mamma i 11 år. Elina är solen i våra liv. Elina är modig, rolig och klok. Varje dag med henne är en bra dag.

Tack för att vi får ha dig! ❤️❤️❤️ 

En bra och en dålig dag

Min dag igår började bra. Jag hade roligt på jobbet och var glad när jag kom hem. Köpte med mig semlor hem för att liva upp alla barn. Okej, lite optimistiska planer på allt som skulle hinnas med hemma, men fullt inställd på effektivitet.


Bakslag 1: Elina missade skjutsen till handbollen p g a slarv. Det gjorde att hennes mamma, d v s jag, behövde åka en extra vända fram och tillbaka till Knivsta.


Okej. Tidsplanen, som redan från början var optimistisk, behövde revideras, men fortfarande var jag fullt inställd på att hinna allt.


Bakslag 2: De som använt upp sista paketet krossade tomater hade glömt att skriva upp det på en handlingslista = slut tomater.


Jaha. Hann med, trots den numera utraderade planen, ett gräl med Elliot om vem som skulle åka och köpa nya tomater. Det blev jag och med humöret i skorna och plattan i mattan drog jag iväg till lilla affären.


Hann laga lasagne, men resten av planerna ställde jag in. Per tog över och jag lyckades att inte överföra all min surhet på honom. La mig tidigt för att slippa resten av dagen och mitt eget usla humör. Vaknade med lite godare humör och efter en lunchdejt planerad i hemlighet av min man är jag så gott som ny idag.


Glad alla hjärtans dag!

Allt samtidigt

Ibland (ofta) gör jag allt samtidigt. Typ ser på teve, gör en mental handlingslista, funderar på presenter, gosar på barn och viker tvätt. Jag kan typ hålla anti-mindfulness-kurser. Så gör inte Per. Han ser programmet och blir störd om man låter för mycket. (Å andra sidan har han ett bra bättre grepp om handlingen än jag.) Jag måste ju hinna avsevärt fler saker under min livstid och jag undrar om det är bra eller dåligt? Livet är kanske ingen tävling trots allt? Eller?

Det jag vet är att stughelger är bra för hälsan!

Kvalitet eller kvantitet?

Jag har funderat på det här med kvalitetstid med barnen. Vad är det egentligen? Tid när man har riktigt roligt ihop (även om den är kort)? Eller är det bara en term för att döva sitt dåliga samvete när man arbetar för mycket för att hinna träffa barnen tillräckligt?


Jag tror egentligen inte att det finns något som heter kvalitetstid med sina barn. Jag tror på kvantiteten. Jag tror på att vara en närvarande förälder (rent fysiskt) och att det är det som är viktigast. Även om man lagar mat, tvättar och städar (och för att inte glömma tjatar) under kvantitetstiden så är man trots allt faktiskt där. Kvaliteten kommer med kvantiteten. För mellan matlagning, tvätt, städning och tjat så hinner man ju faktiskt ha en hel del roligt ihop också.


Jag tänker att relationsbyggande tar tid och att man hur som helst inte helt kan hoppa över de tråkiga delarna (tjatet till exempel), även om man siktar på att all tid ska vara "kvalitetstid".


Och i takt med att barnen blir äldre vill de inte ha kvalitetstid med sin förälder. De vill ha frihet (i kombination med den serviceinrättning man tenderar att bli om man inte anstränger sig jättehårt för motsatsen). Då är det bra att man är där för de allt färre tillfällen som barnet själv vill ha sin förälder.

Behov tillgodosett

Otroliga mängder snö i Gesunda! Kallt, men underbart!

I väntan på pizza. Min arga lilla mjuka kille. 

På Siljan. Tittar man noga ser man bryggans handtag. 😄

After ski kan utövas på många sätt.

Frukost-utsikt!!

Min favorit-vy över berget.

Stug-längt!

Jag har väl aldrig längtat så mycket någonstans som till stugan de senaste veckorna. Det hör väldigt starkt ihop med att det snöar och töar i omgångar här och det gillar jag inte. Årstiden måste välja det ena eller det andra, annars blir det ju bara slask. Hit med riktigt vinter, brasa, skidåkning och mys!!


Av olika anledningar har vi inte kunnat åka till stugan på flera veckor, men imorgon smäller det! Jag har i princip förbjudit barnen att bli sjuka. (Och jag har inte underlättat direkt genom att ordna kalas på Leos lekland och stort släktkalas precis innan.)

Lista

En försenad nytt år-lista (jag kommer aldrig att lessna på listor)

Gjorde du något 2017 som du aldrig gjort förut?

Det hoppas jag verkligen. Bytte jobb två gånger samma år till exempel. Oklart om det hänt förut. Ja, och så skickade jag iväg en lång tuss av mitt hår på narkotikaanalys (i samband med anställning på jobb nr 1) och så blev jag förälder till en tonåring (oh my God!).

 

Vilka platser besökte du?

Bland annat London, Turkiet, Piteå och Göteborg. En uttömmande lista skulle bli ack så lång.

 

Vad var din största framgång 2017?

Jag sökte och fick två jobb. Jag rehabiliterade bort min tennisarmbåge. Och vi höll ihop som familj ett år till.

 

Bästa köpet?

Pingisbordet? (Måste verkligen köpa något riktigt bra 2018 känner jag när jag skriver detta.)

 

Gjorde någonting dig riktigt glad?

 Absolut!

 

Årets låtar?

Despacito (dock inte mitt eget val, men alla radiokanalers)

What about us

 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Det var nog samma lika ungefär

 

Favoritserie?

The handmaids tale

Pretty Little liars

 

Bästa filmen?

Den där italienska kanske?

 

Vad gjorde du på din födelsedag?

Gruvade mig för 40-årsfesten?

 

Är det något du saknar år 2017 som du vill ha år 2018?

Mer snö i Alsike!

 

Nyårslöfte?

Äta mer vegetarisk mat.

 

Högsta önskan just nu?

Att jag ska vakna smal imorgon och ha riktigt svårt att gå upp i vikt.

En ursäkt till Elliot

Älskade stora barn. Du är vår försökskanin. Vårt första barn som alltid hamnar i en utvecklingsfas först av barnen i vår familj. Som har föräldrar som inte provat just den fasen ännu och således famlar lite i blindo.

Jag tänker på oss som en liten kvalitetsenhet därhemma som provar olika metoder, utvärderar, gör om och (försöker) göra rätt. Bara det att du inte är en process som vi ska förhålla oss till, utan vårt älskade barn.

Du får ursäkta oss nyblivna tonårsföräldrar om vi inte har kommit på det smartaste sättet att handskas med en tonåring. Vi kanske lägger oss i för mycket? För lite (nej, inte för lite va?)? Det du får komma ihåg är att vi alltid (A L L T I D) vill ditt bästa. Vi älskar dig alltid mer än du tror.

Ha lite överseende med oss så ska vi ha lite överseende med dig.
Och ha inte så bråttom med att växa upp.

Lång ledighet till ända

Julledigheten, den ovanligt långa för min del, är till ända. Men vilken kanonavslutning vi fick!

I fredags i gryningen åkte vi till Falun och kopparcupen. 

Elliot och Elina åkte med sina lag i bussen, så vi hade för ovanlighetens skull bara ett barn med oss i bilen. Vi bytte ett regnigt Uppsala mot snö i mängder i Dalarna. Vi hann med att se tre matcher (varav två vinster!) innan vi på kvällen åkte till stugan. Vi hann även med att klämma in ett besök i Falu koppargruva. Den guidade turen var otroligt intressant för såväl stora som små. Levi blev riktigt uppskrämd med historier om gruvdamen.

Vi hann med lite varm choklad och kortspel innan vi gick och la oss ovanligt tidigt.

I lördags var det verkligen kanonväder och vi hade handbollsuppehåll! Soligt och -5 grader. Jag tog en längdskidåkningstur och åkte sedan slalom med Per och Levi. Vi lyxade till det med lunch i värdshuset och åkte till dess att liften stängde. Sedan hade vi godismys och varm brasa-kväll i stugan. Vi la oss jättetidigt och det var tur för 5:30 ringde klockan på söndagen.

Utsikten från mitt skidspår!

Iväg till Falun igen och det som kom att bli den avslutande matchen för F07. Elina grät stora tårar över förlust och själv var jag stolt över att de lyckades ta sig till A-slutspel.

Denna vecka nytt jobb och nya möjligheter. Igen.

Levi 7 år!

Vi börjar alltid året på bästa sätt - med en födelsedag! Älskade Levi fyller 7 år idag! 😍 

Du är allas vårt minsta lilla hjärta som vi älskar oändligt! Du är så full av gos, bus, energi och kärlek. Du är klok och snäll och full av förtroende för dem i din omgivning. Du är en riktig sjusovare och du vill bli en pizzabagare när du blir stor.

Tack för att jag fick bli din mamma!

”Mamma, jag hoppas att det här inte är en dröm.”

Ett riktigt gott slut!

2017 var ett fint år. Året när jag bytte jobb, året när minsta barnet började skolan, mellanbarnet började mellanstadiet och största barnet började högstadiet. Största barnet kom också i målbrottet och jag och Per blev tonårsföräldrar. Vi vuxna fyllde 40 år och firade 19 år som par. Cancer återkom och försvann, ingen närstående dog och Per blev farbror till lilla Majken. I och med alla jämna födelsedagar såg vi extra mycket av min släkt. Vi njöt av vår lilla älskade stuga. Vi höll ihop. 

Vi fick ett fint slut på ett fint år. 

I Dalarna njöt vi av skidor på både längden och tvären.

Nyårsmenyn bestod av lammstek med potatis- och jordärtskocksgratäng med sallad och till efterrätt hemmagjord tiramisuglass. Vi vinkade hejdå till 2017 genom att släppa iväg kinesiska lyktor.

Grannarna bjöd på galna nyårsfyrverkerier och vi skålade i Champis! 😊

Nu hoppas jag bara på ett lika fint 2018!