Bloggare och badvaktare i ett
Det är en sak jag länge har tänkt skriva i bloggen. Oj, jag kanske skruvar upp förväntningarna med den meningen? Det handlar om en helt vardaglig sak, men det är så otroligt hjärtevärmande att det förmodligen kommer att räcka ända tills jag blir gammal och grå. Det är i alla fall att Elina blir så otroligt glad när jag kommer för att hämta henne på dagis. Hon tjuter, skrattar och ropar "mamma" och slänger sig om halsen på mig och alla vardagsbekymmer bara försvinner och jag blir lika glad som hon! Min lilla solstråle!
I övrigt är jag/vi inne i en hektiskt period. Igen. Egentligen är det de lugna perioderna som hör till undantagen, men jag inbillar mig fortfarande att det är tvärt om. Beror kanske på självbevarelsedrift? I veckorna är det massor med jobb och många jobbresor och när man kommer hem ska man både hinna gosa på barnen (prio 1 förstås), laga mat, städa lite, lägga barn utan att somna själv (stört omöjligt) och gärna gosa lite framför teven (eller vad man nu känner att man har energi kvar till). Nu låter det som att jag gnäller, men sanningen är att jag verkligen, verkligen gillar mitt liv! Helgerna går åt till att försöka skrapa ihop någon form av socialt liv, gärna i kombination med att vara ute och dessutom planera för kommande vecka och storhandla. Livet i ett nötskal.
Förra helgen var ovanlig på många sätt. Per och barnen åkte till farmor och sov över från fredag till lördag och jag hade två universitetskompisar på middag/övernattning. Det är svårt att ta igen flera års händelser på bara en kväll, men vi gjorde vårt bästa! Lördagen åkte vi till Stockholm och gick på stan och hade ytterligare en trevlig dag. Resten av helgen gick i familjens tecken, men tyvärr var den över alldeles för fort.
Nu är det ny vecka och nya tag som gäller. Med tiden har jag blivit mer effektiv (och rynkigare, men det är en annan historia). Ett tydligt tecken på det är att jag bloggar samtidigt som jag är badvakt (tack för bärbart bredband). Men nu är det dags för tvagning och marsch-i-säng-leken.
I övrigt är jag/vi inne i en hektiskt period. Igen. Egentligen är det de lugna perioderna som hör till undantagen, men jag inbillar mig fortfarande att det är tvärt om. Beror kanske på självbevarelsedrift? I veckorna är det massor med jobb och många jobbresor och när man kommer hem ska man både hinna gosa på barnen (prio 1 förstås), laga mat, städa lite, lägga barn utan att somna själv (stört omöjligt) och gärna gosa lite framför teven (eller vad man nu känner att man har energi kvar till). Nu låter det som att jag gnäller, men sanningen är att jag verkligen, verkligen gillar mitt liv! Helgerna går åt till att försöka skrapa ihop någon form av socialt liv, gärna i kombination med att vara ute och dessutom planera för kommande vecka och storhandla. Livet i ett nötskal.
Förra helgen var ovanlig på många sätt. Per och barnen åkte till farmor och sov över från fredag till lördag och jag hade två universitetskompisar på middag/övernattning. Det är svårt att ta igen flera års händelser på bara en kväll, men vi gjorde vårt bästa! Lördagen åkte vi till Stockholm och gick på stan och hade ytterligare en trevlig dag. Resten av helgen gick i familjens tecken, men tyvärr var den över alldeles för fort.
Nu är det ny vecka och nya tag som gäller. Med tiden har jag blivit mer effektiv (och rynkigare, men det är en annan historia). Ett tydligt tecken på det är att jag bloggar samtidigt som jag är badvakt (tack för bärbart bredband). Men nu är det dags för tvagning och marsch-i-säng-leken.
Kommentarer