IVF

Ibland, men mycket sällan, tänker jag på vår IVF-karusell. Hur jobbigt det var såväl psykiskt som fysiskt. Hur fantastiskt det är att vi har en underbart fin kille som en gång varit ett fryst embryo. Hur konstigt det är att det känns så avlägset. Hur jag inte önskar min värsta ovän (kan dock inte komma på någon direkt ovän) oförmågan att få ett barn. Hur jag undrar vad problemet egentligen var. Och slutligen undrar jag om vi verkligen hade "skaffat" tre barn om vi inte hade genomgått IVF. Nu var vi ju tvugna att överbevisa naturen. ;-) Allting har en mening. Tack Gud och Linnekliniken för våra fina barn.