Landat i verkligheten

Egentligen tycker jag att det bästa med en utlandsresa är hur mycket man ser fram emot den långt innan man ens åkt. Nu när jag kommit hem längtar jag tillbaka och då kan man i alla fall plocka fram bilderna. (Om man bara kunde plocka fram temperaturen också vore det toppen så här kalla dagar.)

 

Idag längtar jag efter den här dagen. Aldrig är dagarna så bra som på semester när man kan vara med sina barn hela dagarna och hinner ta fåniga kort.

 

 

I det riktiga livet (alltså till skillnad från semesterlivet) har jag tvättat all tvätt, varit på spinning och flyttat vår säng till övervåningen då sovrummet får agera förråd i avvaktan på att garaget ute ska bli klart. Och så har jag ringt cirka 300 samtal till försäkringsbolag (bilen är fortfarande krockad och jag har hyrt en Ford så länge (vi ligger ute med 4500 kronor i deposition), skadeverkstaden är sölig (preliminär lagningsstart i mitten av november), Elliots handlingar är inskickade till Folksam (vi ligger ute med 8000 kronor - ambulans och läkare är dyrt i Turkiet), skadan är även anmäld till Trygg Hansa (om det blir något ärr som syns i hans tjocka hår) och vi har tagit fram uppgifter om Elinas krossade fönster - phu!).