Slaget om sängen

I min historiebok är det inte så våldsamma slag som utkämpas som tur är. Jag har dock förlorat slaget om sängen. Och kudden för den delen. Istället får jag ge plats åt två godingar och cirka 35 mjukdjur.



Hemma hos oss är det aldrig sköna söndag eftersom vi vuxna börjar stressa upp oss inför allt som ska hända under veckan, man kommer på att man måste storhandla och gärna städa lite innan veckan börjar om. Däremot har vi alltid sköna fredag! Jag älskar fredagar!! Då ligger hela helgen framför en och man är för trött för att orka med så mycket mer än Let´s dance. Lite sockerkaksbak orkade vi med den här fredagen också. Mmmmmmmmmmm......

Det eviga livspusslet

Ibland är det svårt att få ihop livet. Jag reser något alldeles otroligt i jobbet, vilket ställer stora krav på hela familjens flexibilitet. Det fungerar ändå över förväntan.

Igår kom jag hem från jobbet (Tibro-Hjo-Skövde) kl. 21.50 och då hade Per varit med barnen på lekjudo, skottat en alldeles otrolig mängd snö samt städat hela nedervåningen. Det är ju så man blir nykär!

Idag har jag haft en betydligt lugnare arbetsdag och hämtade barnen på dagis kl. 12. Sen åkte vi till biblioteket och lånade en bok om hur bebisar blir till (man måste väl berätta sanningen när de börjar fråga?) och 9 böcker till, åkte till Ica Kniven och köpte mums-mums och sen hem och spelade tevespel. En otroligt skön dag!

Nu väntar den här maten i ugnen:
Kyckling med ugnsstekta grönsaker och cornflakes och parmesanostströssel. Mmmmm....

En helg ute har fått en ny innebörd

Man kan ju aldrig vara helt säker på att det verkligen blir vinter här, så istället för att lägga ner en förmögenhet på skridskor fyndade jag (ack så fula men fullt funktionsdugliga) skridskor åt barnen på loppis i Piteå i somras för 20 kr paret. Och det blev vinter med besked! I helgen provade barnen skridskorna för första gången.

Elliot var en riktig kämpe och ville aldrig gå in! Mina tår satte dock tidsmässig begränsning för denna aktivitet. Vi fick lova dyrt och heligt att återvända dagen därpå.

Elina tyckte själv att hon var mycket söt i sin hjälm. Hennes temperatur är dessvärre släkt med min, vilket innebär att även hon blir iskall efter bara en liten stund.

Sötnosar i vår egenhändigt skottade lilla hög. Elliot hade stora planer för en pulkabacke. :-)

Hur blev han så stor?

Till och med lillan är inte så liten längre!

På det hela taget hade vi en superskön helg! Pers morbror med flickvän kom på besök och det gav oss dessutom en anledning att storstäda, så nu har vi det så fint här hemma! Kom å hälsa på!

Halleluja, jag har sett ljuset!

Jag tänker spara det här inlägget till mig själv och läsa hur en vanlig dag i mitt liv såg ut i januari 2010. Hur kan det, för övrigt, vara så otroligt svårt att lära sig skriva ett nytt årtal? Jag skriver alltid fel år i flera månader och sen är det bara några månader kvar tills man ska börja skriva fel igen.

Imorse steg jag upp kl. 7 och gjorde mig iordning i en kvart ungefär (kläder + tandborstning och smink, duschen klar sedan kvällen innan) innan jag gick upp till barnen som redan var vakna (varav en ledsen). Per gjorde välling och jag klädde på och såg lite barnprogram med barnen i sängen. Sedan borstade jag deras tänder och klädde på oss alla ytterkläder och sedan åkte hela familjen iväg till dagis i lill-bilen.

Efter lämningen (som för ovanlighetens skull gick riktigt bra) åkte jag och Per vidare till Toyota arlandastad och löste ut bilen. 4042 kronor fattigare åkte jag med nya halvljus (halleluja!!) till jobbet och var där ca 8.45.

På jobbet åt jag en banan till frukost, jobbade ihärdigt, åt gårdagens middag till lunch (drömgod, trots att Per tillagat den) och kl. 14.30 tog jag bilen och åkte iväg till dagis, där jag anlände ca 15.10. Barnen hade, enligt personalens uppgift, haft en superbra dag och inga barn ville följa med hem. Efter lite mut- och hotbrott kom vi iväg hem och väl hemma satte jag genast igång med middagen. Barnen passade båda på att göra nummer 2, vilket alltid känns som en stor kontrast till matlagning. Jag och Elina hann också tända ficklampan inne i tvättstugan (som inte har fönster) mitt i matlagningen.

Middagen, som bestod av stekt, panerad strömming, romssås och potatis i rödlöksvinägrett (stavningskontroll, tack?) intogs i ett huj och sedan fick jag alla barn att gå på toaletten en sista gång, laddade vattenflaskan, klädde barn och mig själv och åkte mot Knivsta judo. Elina grät hela bilresan för att vi glömt ficklampan, men hämtade sig när vi kom fram 17.10.

Elliot hade superkul på judon och Per mötte upp kl. 18. Sedan åkte familjen vidare hemåt i varsina bilar, varav min hade väldigt fina halvljus. Väl hemma åt vi kvällsmat som bestod av yoghurt och smörgåsar (barnen alldeles enorma portioner eftersom att extra goda middagar sällan tilltalar mina barn) och sedan var det läggdags.

Föräldrar och barn hjälptes åt att borsta tänder, kissa sista kissen, hitta alla gosedjur, få på blöja på Elina, få på pyjamaser och pussa och krama godnatt.

Och nu sitter jag här vid datorn medan Per somnat inne hos barnen. En helt vanlig dag!

Bebisar i all sin gosighet

Jag träffade en liten bebis och vips så ville jag ha en egen! Går bebislängtan någonsin över? Jag tror att vi ska ha en liten pojke som ska heta Levi. :-) Barnen (de jag redan har alltså) var helt med på noterna, men inte Per. Det är nog i och för sig tur att någon håller huvudet kallt, annars skulle vi väl snart ha ett par dussin barn (man träffar ju söta bebisar rätt ofta) och det vet jag ärligt talat inte om jag orkar med. Men man kan inte säga annat än att de är gulliga.

Snälla Per...? (Elina 1 månad)

Hur kan du motstå!! (Elliot 2 månader)

Mamma

Jag har hittat på ett ordspråk som lyder: "Pappa bra men mamma bäst". Det säger allt! Jag har haft min mamma här i fem dagar och hon hade gärna fått stanna ett bra tag till. Hon erbjuder inte bara en möjlighet för mig att Per att t ex gå på bio en kväll, utan hon är liksom tryggheten personifierad (även galenheten, men det kan jag stå ut med).

Min mamma var 19 år när hon fick mig och dessutom ensamstående. När jag var liten var detta ett faktum som jag inte la särskilt stor vikt vid, men ju äldre jag har blivit desto mer anar jag att det inte alltid kan ha varit helt lätt. Ändå har hon alltid funnits där i vått och torrt, stått pall när det har blåst och varit (och är fortfarande) den allra bästa mamman i hela världen! Hon är en sann förebild och jag hoppas att jag kan vara en lika bra mamma för mina barn.

När barnbarnen sover spelar mormor tevespel. :-)

Å, ljuva lediga vecka!

Vi njuter av att vara lediga! Vi har åkt skidor och bob och mamma/mormor/svärmor är här och myser med oss! Idag är det för kallt att vara ute, så vi spelar spel och äter god mat inne istället. På dagtid är det "Vilda valpar" och "Cars" som gäller i spelväg och på kvällskvisten spelar vi "Vem vill bli miljonär". Jag är nöjd med alla spel, bara jag vinner! ;-)

Barnen deklarerar att det bara är mormor som gäller, oavsett om det gäller sovplats, tandborstning, matlagning eller sagoläsning. Inte mig emot!

Det är även lite utmattande att vara ledig.

Halvljusen, del 2

Skam den som ger sig! Igår åkte vi till Toyota Arlandastad (tidigare var vi hos Bil3:an i Uppsala) och visade upp våra halvljus. Detta är ett känt problem hos Toyota, eftersom man känner till problematiken utan att ens behöva titta på bilen! Igår hette det att halvljusen var "utmattade". Det enda som går att göra åt problemet är att byta halvljusen och det kostar 15 000 kr! Jag blev mycket upprörd, för att inte säga förbannad, och killen i servicedisken berättade att han skulle göra en teknisk rapport, men att utsikterna att få detta ersatt av Toyota inte var goda. Jag började gå an och berätta att i så fall ville jag ha en utförlig teknisk beskrivning av vad denna "utmattning" består av och en redogörelse för vad Toyota gjort för att reklamera detta hos leverantörerna. Han tackar och tar emot. Vi åker vidare och imorse ringde killen för att berätta att Toyota står för hela reservdelskostnaden, men att vi får betala arbetet. Nu blev prislappen 4042 kronor och en sten har fallit från mina axlar! Jag funderar fortfarande på att skriva ett brev till Toyota, men är i stort nöjd med servicen. Så ni som läser detta - använd er ej av Bil3:an i Uppsala, för där ville de inte ens reklamera felet!!

Försökte hitta en bild på bilen, men jag tar tydligen bara bilder på barnen. Här är de i bilen i alla fall.

Året som gick - i bilder

I januari var vi i Kåbdalis. Barnen (och mormor) dansade på afterski.

I februari gjorde vi snögubbar med grannarna.

I mars kom solen fram och vi var ute och njöt av de sista vinterdagarna!

I april åkte vi bil till Öjebyn och hälsade bland annat på moster Anna i hennes nya lägenhet. Vi inventerade allt, även sängen.

I maj blev det hett och vi inledde grillsäsongen. Jag inhandlade en sandlåda och fick ryggskott på köpet.

I juni var mormor och morfar och hälsade på och vi tittade bland annat på Uppsalas högar.

I juli lekte Elliot och John pirater här i Alsike!

I augusti var vi på semester i Öjebyn och fiskade lax med Fjellströmssläkten.

I september var vi i Arguineguin på Kanarieöarna. Mmmm...

I oktober läste vi Bamse på soffkanten (och fotografen höll sig ovanligt oflitig).

I november hade vi halloweenfest (och svininfluensa).

Och i december hade vi det mysigt! På det hela ett väldigt bra år!

12 000 fåtöljer

Jag har en dotter. Hon heter Elina. Hon är inne i en trotsperiod. När saker inte går hennes väg gallskriker hon så att hon skulle kunna väcka de döda. Det väcker ens egen lust att gallskrika. Det konstiga är att den i familjen som är bäst på att stävja hennes trotsimpulser är Elliot. 5 år och fix färdig diplomat byter han grejer med henne och tröstar henne med sin positiva stämma tills trotset är puts väck. Hur går det till...?!

Idag har vi tittat på cirka 12 000 fåtöljer. Elliot och Elina har provat alla 12 000. Vi hittade två som var potentiella köpobjekt, varav den ena var lite för stor och den andra lite för grå. Hur kan det vara möjligt att inte hitta en enda perfekt fåtölj bland 12 000 stycken? Vad värre är innebär detta att vi behöver titta på ytterligare fåtöljer innan vi bestämmer oss. Till dess får vi sitta på golvet och få nackspärr (det är helt sant).

Kära Gud. Låt mig hitta en recliner som matchar.

Ett nytt år kräver nya färger på bloggen! Vi hade en superskön nyårsafton som inleddes med bad på Fyrishov. Sedan åkte vi hem och åt fylld oxfilé som åtminstone föll oss vuxna i smaken och sedan glass med coctailbär till efterrätt för att blidka barnen. Vi hann med lite tomtebloss ute i kylan och sedan kröp hela familjen ner i sängen och såg "Lilla sjöjungfrun". Vi sammanfattade 2009 och Elina tyckte att det hade varit roligast att gunga mycket under året. Vi hade det så gosigt att vi alla somnade ifrån tolvslaget. Väckt av fyrverkerier gick vi vuxna ner och skålade för ett förhoppningsvis lika fint 2010!