Återbesök

Idag har vi varit iväg till Akademiska sjukhuset på återbesök. Vi kom bara 5 minuter för sent, vilket var en bedrift med tanke på ingen sömn alls på hela natten, tre barn som alla ska ha frukost/kläder/tandborstning och två föräldrar med lite egna behov av att göra sig iordning. :-)

Redo för road-trip.

Sötnos med pappa.

Lite lik Elina också, va?

För övrigt är det såriga bröst som är i centrum för min uppmärksamhet samt sömnbrist då Levi tycker att det är roligare att vara vaken på natten än på dagen. Övriga barn (och föräldrar!!) håller inte med. Men vi försöker att bara gilla läget.

Förlossningen

Älskling!

Min barnmorska trodde att Levi skulle komma två veckor före beräknad tid. Det betyder att jag också trodde det och har således väntat aktivt på bebis sedan cirka 10 december. :-) Hon trodde också att förlossningen skulle gå snabbt. Jag vill med detta inlägg bara meddela att jag från och med nu har tappat tilltron till min barnmorska. ;-)

Från och med nu varnas känsliga läsare (typ gravida) från att läsa vidare.

I alla fall startade och stannade värkarbetet flera gånger sedan mitten av december. Men natten till nyårsafton var det annorlunda och jag sov knappt den natten. Sen startade de riktiga värkarna kl. 7 på nyårsaftonsmorgonen, men var väldigt glesa. Barnen åkte till farmor och Björn och vi väntade att värkarna skulle tillta. När de inte gjorde det kom barnen hem igen.

Jag gjorde oxfilé som vi åt till nyårsmiddag och på kvällen kom farmor och Björn tillbaka för att återigen barnvakta barnen. När värkarna inte hade slutat sent på kvällen, men inte heller tilltagit i antal, så åkte vi in till förlossningen för att jag skulle kunna få sova den natten så jag skulle orka med förlossningen när den väl drog igång. Och det gjorde den förstås på väg in. Värkarna kom med 5 minuters mellanrum, men jag var bara öppen 2 cm och fick bricanyl, sömntablett och morfin för att få sova. Tolvslaget firades med en CTG-kurva på magen. Jag sov okej och inledde nyårsdagens morgon med värkar, återigen mycket glesa. Öppen 3 cm.

Vi åkte hem och värkarna tilltog rejält. Barnen var hemma och jag använde TENS-apparaten till en början som hjälpte ok och sedan låg jag i badet i flera timmar. När jag kände att värkarna kom med 4 min mellanrum åkte vi tillbaka till förlossningen. Då var jag öppen 7 cm. Detta var cirka kl. 16-17. Hurra! Blev inlagd på förlossningssal och tog lite lustgas och bad om epiduralbedövning. Den kom på direkten och sedan mådde jag som en prinsessa. Här öppen 9 cm. :-)

Jag kände att jag skulle överleva förlossningen och värkarna även denna gång, men hade svår ångest för att gå igenom detta onda igen. När krysvärkarna kom behövde jag kissa, men se det gick inte. Detta är inget jag rekommenderar för krystvärkarna gör onödigt ont (läs nära-döden-upplevelse) när man har stora mängder vätska i urinblåsan. Dock inget jag kunde göra något åt. Jag bad att få gå hem, men detta avslogs. Således bestämde jag mig för att göra det bästa av saken och krystade för kung och fosterland. Blev till och med lite arg på undersköterskan och Per som försökte komma med lustgas och saft när jag försökte koncentrera mig. Levi Bergstrand var ute på uppskattningsvis 8 värkar (lite dimmigt minne måste jag säga)...? Allt gick bra och jag behövde bara sys lite grann. Moderkakan kom ut och jag hade ett stort behov av att se den eftersom jag aldrig mer ska ha barn igen (märkligt så här i efterhand). Den var inte så fin. Levi började amma på direkten och han var så fin att jag var tvungen att gråta en stor skvätt.

Efteråt var jag sugen på saft. :-)

Efter epiduralen fick jag spinal huvudvärk, också något jag inte rekommenderar, men den gick över och nu är vi äntligen hemma!! Brösten ömmar, men vi lever och har världens finaste bebis! Och självklart vägde han 4120 g och inte kg. En freudiansk felskrivning kanske...?

Efterlängtade Levi har anlänt!

Som vi alla har väntat och längtat och nu är han här! Carl Levi Bergstrand föddes 2011-01-01 kl. 19.45, mätte 51 cm i strumplästen och var 4120 kg tung.

Vi har haft några tuffa dagar även om allt har gått mycket bra, men därför kommer en utförligare uppdatering senare. Se och njut så länge. Helt nykläckt. :-)

Idag:

Gott nytt år!

Nyårsafton 2010 inleddes med värkar kl. 07.00. Jag låg och väntade på att de skulle avta (de har gjort det 100 gånger hittills), men gav upp klockan 09.00. Vi ringde farmor som kom och hämtade barnen kring kl. 11. Barnen fick dock komma tillbaka då jag helst firar nyår tillsammans med dem och bebis Bergstrand inte verkar ha bråttom. Just nu är det en kvart mellan värkarna (fortfarande), men de håller i sig längre och längre och gör ont! Vi får väl se vad som händer. Jag gör mitt bästa för att göra livet så spännande som möjligt. :-)

Barnens nyårspyssel. :-) "Elliot och Elina. Gratis småplock."


Utklädningsfasen håller i sig.

Strax dax för oxfilé! Gott nytt år!! Håll tummarna för oss!

Presentation

Hej! Det är jag som är bebis Bergstrand. Jag syns inte så tydligt här på bilden, men jag gömmer mig därinne i min mamma någonstans. Jag har inte på något sätt bråttom att komma ut och låter mig inte stressas. Det är ingen idé att ni blir irriterade, för det finns inget att göra åt saken. Jag har det gott härinne och avser att stanna en stund till. Kram på er!

Övertid

Övertid (BF + 6 dagar i dag...) innebär en låååång väntan. Teoretiskt sett skulle jag vilja att bebisen kom 2011, men jag är dödligt less på denna väntan. Ut med dig lilla hyresgäst!

Medan vi väntar/har jullov håller vi på med bland annat ansiktsmålning...

...utklädning (Elina har valt sin julklapp själv med julklappspengar från gammelmorfar Bengt)...

...lego (som naturligtvis var det Elliot valde för sina julklappspengar)...

... och lite muffinsbak. Elliot är familjens mästerbagare!

Men ärligt talat skulle jag helst vara på BB.

Julen 2010

Kvällen innan julafton bestämde barnen sig för att sova inne hos Elliot. Kalendrar och julstrumpor installerades och efter ett låååångt nattsamtal somnade barnen slutligen vid 21.30 (triots att läggningen började vid kl. 20.00). Jag och Per bingolottade oss lite i vårt sovrum under tiden. Per vann nåt, oklart vad dock. :-)

Julaftonsmorgon inleddes kl. 8.00 (helt okej faktiskt) med ett paket i julstrumpan. Tur att tomten hade tänkt på att lägga dit lite pyssel så barnen hade nåt att göra. För tro mig, väntan på tomten var lång!

Efter pannkakslunchen kom finkläderna på och innan någon hunnit spilla eller dra ut flätan blev det fotografering vid granen. Förstås.

Strax innan Kalle Anka kom farmor och Björn och det dukades upp lite glögg och annat smått och gott.

Efter Kalle kom då slutligen tomten! Han blev halvt om halvt anfallen i hallen. Han var så efterlängtad att det bara var tomtens fru som lade märke till att han hade skägget fel väg. ;-)

Så här glad kan man bli av "lite" lego. :-)

Elina och jag mitt i paketöppningen.

Idag är en av årets skönaste dagar. Ingen stress, massor av kul saker att göra och massor av god mat kvar. Idag spelar vi alla barnspel här i huset. Pappan tycker det är minst lika kul som barnen. Elina har provat ansiktsmålningssakerna och båda barnen har på sig julklappskläder. Själv går jag runt i myskläder med mitt nya Efva Attling-halsband som jag fick av Per. Och jag är helt proppfull av julmust. Som det ska vara.

Ha en god fortsättning!

P.S. Ingen bebis på G ännu. Som det känns nu kommer han kanske aldrig ut. D.S.

Födelsedag?

Jaha, så var den här. Dagen för bebisens beräknade födelse. 21 december 2010. Med tanke på hur jag känner mig (alldeles som vanligt tyvärr), så lär han nog få en annan födelsedag.

Även om jag känner mig som vanligt, så är jag mig inte riktigt lik. :-)

Under tröjan har jag dessutom en röd sol över hela magen.

Lilla bebis, du ska i alla fall veta att du är varmt välkommen!

Det här kanske du inte visste om mig!

Jag....

- avskyr att vara med på bild. Om inte absolut nödvändigt. Och sen blir jag arg när det inte finns några bilder på mig.
- har alltid rätt. Tills motsatsen är bevisad.
- HATAR alla former av kedjebrev!
- har otroligt svårt att komma ihåg efternamn, särskilt de där som slutar på -gren, -berg, -holm och sånt.
- är född utan tålamod. Utom när det gäller barnen (som tur är).
- skulle kunna äta hur mycket godis som helst. Utan att må illa till och med. (Farlig kombination.)
- har ett farligt behov av att alltid berätta sanningen. (Skulle aldrig kunna vara otrogen.)
- kan inte gräla med måtta, utan måste häva ur mig allt som jag velat ha sagt de senaste 2 åren vid varje gräl. (Stackars Per.)
- älskar parenteser. (Nähä?)
- skulle rädda mig själv före barnen om det var en råtta som hotade mig.
- tänkte gifta mig med Peter Jöback. På riktigt. Tills han blev homosexuell.
- tror på ett liv efter detta.
- är ganska argsint, men har en förmåga att verka lugn.

En av de få bilder som finns på mig. :-)

Lite sent luciafirande

Elliot var verkligen jättesjuk på lucia och på Elinas dagis ville vi inte bli smittade med vattkoppor, men bättre sent än aldrig firade vi lucia igår istället. Vi släckte ner hela huset, jag spelade piano, Per var publik och barnen sjöng väldigt fint! Elina fick oss alla att skratta när hon önskade att vi skulle sjunga "Staffan Tallegren". :-)

Sen blev det fotostund förstås.

Och efter det fredagsmys.

Elina klädde på sig luciakläderna det första hon gjorde imorse och går omkring här och tycker att hon är jättevacker (vilket hon förstås alltid är)!

I väntans tider...

Inget är väl som väntans tider? Just nu råder dubbel väntan. Det är nedräkning både till jul och till bebis. 8 dagar till julafton (enligt Elliots uppgift) och 5 dagar till bebis. Barnen verkar mer exalterade över att tomten kommer än att lillebror kommer och själv är jag inte beredd att hålla med. Härom natten hade jag (för)värkar med 10 minuters mellanrum, men tyvärr stannade de av. Jag har ju aldrig haft förvärkar förut, men som tur är har barnmorskan sagt att det är mycket vanligt så jag bara slappnade av och somnade slutligen. Det hade ju inte gått om de varit "äkta" (förutom att han borde ha kommit ut vid det här laget).

Jag hör folk i omgivningen stressa sig blå över julen, men håller mig själv ganska cool. Elliot störde planeringen något då han var sjuk i drygt en vecka, men jag känner mig ändå lugn. Var sak tar sin tid och om vi nu får en bebis mitt i julskinkan får vi väl köpa den färdigskivad på Ica i så fall. Det finns det som är (mycket) värre. Julklapparna är inhandlade (om än inte levererade till samtliga ställen ännu) och det är ju väldigt skönt. Det är något jag rekommenderar - en julklappsinhandlingshelg i september. Man behöver bara vara väldigt säker på att inte behöva byta något, för det är svårt med så bra framförhållning. :-)

Per stressar också, men hans stress är jobbrelaterad. Inget i hemmet verkar någonsin stressa den mannen. Själv skulle jag bli stressad om jag hade någon som såg till att sätta mig i arbete när jag kom hem från arbetet. I och för sig kanske han fann för gott att tro att snöskottningen (till största delen) skulle bli hans syssla denna vinter och inte min. Jag menar, det kan inte ha kommit som en överraskning.