Sista dagen...

...av ett helt år. Det här året blev inte riktigt som jag trodde, men det blev bra ändå! När man har förmånen att dagligen få omge sig av dem man älskar mest blir det gärna så!

Det jag alltid minns bäst är de resor man gjort under året. Turkiet, New York, Piteå, Granö klingar skönt i mitt minne när jag tänker på 2012.

Den jobbiga delen var husförsäljningen och flytten. I och med den slutade vi nästan ha ett socialt liv. Nya friska tag 2013!

Nu är vi på väg mot Fyrishov och det årliga nyårsbadet. Gott slut!

Mitt lilla hjärta!

Levi är så lätt att älska. Han är kramig, snäll, gillar att göra allt man hittar på, söt, fin och underbar. Men. Han går inte att uppfostra. Till exempel får han inte vara i garderoben. Efter 1000 tillsägelser har jag gett upp. Och nu sitter han där och spelar Ipad...

En skön ute-dag!

Kolla in skapelsen!

Inte mig (förstås), utan min nya jacka! (Jag är ingen som byter ytterkläder i onödan, tror att täckbyxorna är 15 år gamla!) Jag blev så taggad över att jag (all julmat till trots) fortfarande kom i stl S att jag genast åkte till gymmet för att komma i form igen. :-)

Panik!!!

Jag vet över huvud taget inte vad som fick mig att åka till Gränby centrum under mellandagsrea själv med tre barn. Jag är nog mer styrd av kommersiella krafter än jag tror.( Och två av tre är väldigt lätta att ha att göra med.) Allt gick väldigt bra till dess att vi kom till H&M. Där fanns det mycket roligt (för mammor) och Levi lekte snällt vid mina ben. I flera minuter. Men en oaktsam minut senare var han borta. Och jag menar borta. Levi svarar aldrig när man ropar eftersom kurragömma är en mycket rolig lek för honom, oavsett om man är i affären eller inte. Vi var tre som ropade och till slut började folk att titta sig oroligt omkring (de var dessutom j-ligt ivägen mitt i min panik). Helt plötsligt kom en kvinna med mitt barn som hon enligt egen utsago räddat undan rulltrappan (en annan rolig Levi-leksak). Hon trodde att jag ropade Elin varför hon inte direkt förstod att ungen hon räddat och den letande föräldern hörde ihop. Jag hann så när få en hjärtinfarkt. Den rosa blusen var verkligen inte värd all den ångesten och jag packade omedelbart ihop oss och åkte hem. Bluslös. Nästa mellandagsrea ska jag shoppa solo.

Jag tror dessutom att Levi fått öroninflammation. Vi kör på antibiotikafri kur så länge det håller (stackars unge) och hoppas att vi får sova alls inatt.

Imorgon ska jag och de två stora barnen gå på bio. Jag kanske kan ta en tupplur då om filmen är dålig.

Annandagsmiddag hos farmor och Björn...

...check!

Julafton 2012

Om man helt bortser från förjobbet så var det en riktigt lugn och skön julafton! Elliot höll på dö av långtråkighetssyndrom dagen innan, så det var mycket förväntan i luften på julaftonsmorgonen. :-) Alla tre poserade oväntat villigt framför granen.

 

 

Lagom till Kalle Anka kom finfrämmandet och drack glögg och åt lite knäck med oss. Levi väntade med spänd förväntan på "onte" som skulle komma med "tet"...

 



 

... men när han väl kom var han lite läskig. 

 

 

Det tyckte naturligtvis inte Elliot och Elina som utsåg sig själva till hjälpredor. 

 

 

Efter en lååång paketöppning var det äntligen dags för julmiddag! Vi njöt så av maten att vi helt glömde bort att fotografera något annat än det dukade bordet.

 

 

 

Det viktigaste är ju att barnen är nöjda och våra barn var supernöjda! Levi gnällde inte en sekund trots att han inte sov middag, men somnade desto godare kl. 20.30. När Elina skulle somna undrade hon varför den riktiga tomten aldrig kommer till oss, utan varför det alltid är en utklädd gubbe. Vad svarar man på sånt? Jag lät frågan passera obesvarad, för turligt nog finns det väldigt mycket annat att prata om på julaftonskvällen. Elliot har inte med ett ord nämnt tomtens riktighet eller inte, men jag anar att han avslöjat bluffen för länge sen. :-)

 

För mig är den bästa dagen på hela året juldagen, så även detta år. Aldrig är barnen nöjdare, huset mer välstädat och maten mer färdiglagad än denna dag. En helt kravfri och ledig dag! God fortsättning!

Ljuvliga välkomna ledighet!

Om bara ett halvt inlägg till...

...har jag producerat ett inlägg varannan dag i genomsnitt det här året. Hur gick det till? Och hur ska jag bära mig åt för att produera ett halvt inlägg?!

I slutet av året brukar jag alltid göra en sammanfattning av året som gått. Jag måste dock packa upp lite mer kartonger innan jag kan göra årets sammanfattning, eftersom jag inte kan hitta den bärbara hårddisk som innehåller alla (hjälp!) våra kort. Ett helt gemensamt liv i bilder nedpackat och inte återfunnet. Mycket oroande.

Denna kväll spenderar jag på Liza hotell i Gällivare. Jag reser ju mycket i jobbet även om jag sällan behöver övernatta. När jag väl övernattar någonstans längtar jag oproportionerligt mycket efter barnen. Därför blev jag inte alldeles överlycklig när jag fann mig själv omringad av 4 (!) småbarn på planet mot Gällivare imorse. Vis av misstaget vid förra Gällivareresan hade jag tursamt nog försett mig själv med en tjock (och helt ny) pocketbok. Uppslukad av läsning kan jag, i likhet med Elliot, vistas i orkanens öga utan att märka det.

Nu ska jag snart låta mig uppslukas igen, först av Morden i Sandhamn och sedan av återstoden av boken. Jag är skönt trött efter en dags jobbande, lite shoppande, gym-träning och en supergod middag på det här mysiga hotellet. Det är bara familjen som fattas för att livet ska vara komplett.

Lite smått och gott

I helgen har jag och Per cementerat könsroller (förutom att jag skottade flera ton snö då). Jag kokade knäck och han monterade hallgarderob. Hade vi gjort tvärtom hade det nog blivit många svärord.

Levi sa sin första 2-ordsmening i helgen. Fritt översatt sa han "skum näsa" när han fick skum i näsan i badet. :-) Annars har han bara sagt "Pom momom" och "Pom mamma" ("pom" = kom, "momom" = mormor) och det gills ju knappt. Han kommer med nya ord varje dag nu och det är jätteroligt! Vi har varit ute i snön en hel del de senaste dagarna och döm om min förvåning när han ropar "schascht" (= fast) när han fastnat i en snödriva. Levi ska ju vara precis där "Lollol" (= Elliot) och "Nanna" (= Elina) är, oavsett om det är i djupsnön eller inte. Elina är för övrigt favoriten och Elliot blir lite avundsjuk, även om han oftast tar det hela med ro.

Elina har blivit en tonåring och skriker, gråter och skrattar om vartannat. Ibland är hon jättearg och vet inte ens varför. Hon verkar tycka att det är lika jobbigt som vi andra familjemedlemmar i alla fall.

Elliot bara läser och läser. Han är knappt kontaktbar och när man ber honom sluta läser han något annat som typ på mjölkpaketet. Det må vara ett släktdrag, men jag saknar min son även när han är hemma.

Elliot och Elina har upptäckt sina nya grannar som är i närliggande ålder. Kul! Sonen i grannfamiljen har till och med hunnit äta middag med oss. Elina är inte blyg på en fläck så hon knyter lätt kontakter åt både sig själv och storebrorsan. (Det gäller bara att hitta barn som är ute, vilket inte är det lättaste den här tiden på året.)

Vad gäller huset får hemtelefoni och bredband vänta till vårkanten. Och det blir dessutom en skitdyr historia. Vill ni ha korrekta och snabba ageranden bör ni vända er till ett annat företag än Telia. (Hoppas att de inte läser detta för det är det enda företaget som levererar fiberkabel till vårt hus, dock inte förrän framåt vårkanten.) Nästan lika dålig service kan man få på Mio för övrigt, nu när jag ändå håller på och gnäller. Varje gång jag handlar där tänker jag att det ska vara den sista, men jag handlar inte möbler så ofta att jag hinner komma ihåg det från gång till gång.

Imorgon åker jag till Gällivare i tjänsten och blir borta till på onsdag. Men sen är det jullov för mig och barnen! En vecka kvar till jul är åtminstone alla klappar inhandlade. Husets skick lämnar fortfarande lite att önska, men jag hoppas fortfarande att det ordnar sig. Det kommer att ordna sig eftersom det måste göra det. En enkel ekvation. Om vi inte blir sjuka. ;-)

Lucia 2012

Luciatåg på dagis, det är det bästa jag vet! På Piratskeppet börjar det kl. 7.15. Lite av en tortyrtid kan tyckas, men det är väldigt mörkt och stämningsfullt plus att man hinner till jobbet i rimlig tid (om man inte vabbar).

 

Levi tyckte att det var lite konstigt att hela familjen skulle vara på dagis denna morgon och blev lite blyg när jag ville fotografera...

 ... men tinade upp efter en stund...

 ...för att slutligen smita när hela klanen (äntligen) var samlad.

 Jag är djupt imponerad av barnens insatser! I år sjöng dom till och med en snutt på engelska! Levi hade inga problem med att vara en del av showen även fast vi satt i publiken. Han kanske inte kan prata, men han kan sjunga "Tipp, tapp...". :-)

 

Efter showen bjöds det på frukost och hela familjen (utom Per förstås) fick proppa i sig lite julgröt!

 

Eftersom Elliot var frisk igår trodde jag att han skulle bryta sin sjuktrend detta år. (Han har ännu inte varit delaktig i något luciatåg sedan han började skolan.) Men inte. Igår kväll kroknade han med ont i halsen, hosta och ruggighet. Han är på intet sätt döende, men ändå inte pigg nog att vara i skolan. Kanske skulle sjukanmäla honom för nästa års lucia redan nu medan jag ändå håller på?

 

På jobbet hade vi luciatåg igår och jag fick äntligen användning av mitt gamla lucialinne från gymnasiet. :-)