Blinka lilla stjärna

En oväntad fördel med att inte vara ikapp med flytten ännu är att man ser stjärnorna på natten. (Vi har alltså inte fått upp rullgardinerna ännu. En ska dessutom kapas så frågan är om vi någonsin får upp rullgardinerna.) Vi har en stjärna som blinkar utanför vårt sovrumsfönster (snälla, om ni förstår att det är något annat så berätta det inte för mig) och det berättar jag för Levi varje kväll som då vill höra "Blinka lilla stjärna". Så även denna kväll. Och denna kväll fick jag ett "Bavo!" och en applåd. Jag är så glad att jag får äran att vara Levis mamma.

 

Min egen stjärna <3 p="">

 

 

En uppdatering

Igår begravde vi Ture. Det var en fin begravning, men tomrummet efter en älskad människa är stort. Att aldrig mer få prata med någon som alltid funnits är en jobbig tanke. Det var i alla fall väldigt trevligt att få träffa släkten igen. Jag trivs fantastiskt bra här där vi bor och har egentligen aldrig värst stor lust att flytta "hem" igen, men det är en stor förlust att inte bo nära sin släkt. Särskilt när den är så fin som min. :-) Jag och Per åkte upp över dagen och lämnade barnen i farmors, Björns, farfars och Evas vård. Vi har mycket kompetenta barnvakter som till och med städat åt oss. Vi har legat lite efter på hushållsfronten i och med att även jag blev sjuk i början av veckan och vi är våra fina barnvakter evigt tacksamma! Tur att vi har Pers släkt på nära håll. Ärligt talat känns den lite som min släkt också.

 

Nu när det ändå är så fint i vårt kök tänkte jag visa upp det! Det enda jag har plockat bort (förutom lite lösa papper) är diskstället. En duk brukar vi ha på bordet också, men den fick "lite" nyponsoppa över sig och ligger i tvätten.

 

Hallen är också representabel, så den kan jag också visa. Per har monterat ihop garderoben som har allt man kan önska sig. :-) En fix färdig sightseeing får ni väl när ni kommer och hälsar på istället. ;-)

En riktigt tråkig följetong...

Till slut åkte Per dit också. Jäkla skit. Jag som hade höga förväntningar på hans immunförsvar. Nåja, han är på bättringsvägen, men GUD vad segt det här blev! Jag är sjukt less på att tvätta och städa. Som tur är har mamma varit här och förgyllt våra liv! Jag har inte ens fått någon depression den här sjkdomsomgången. I love you!!

Magsjukan del 2

Vi börjar vara så många i familjen att vi troligen får vänja oss vid en sjukdomsuppföljare. Nu är det Elliots tur och i vanlig ordning blir han sjukast av barnen. Han och Per (fortfarande symptomfri, peppar peppar!!) spelar liksom i en egen liga. Elliot är så besviken över att vara sjuk när mormor är här. Tur att hon inte är så nervös av sig så att vi kan umgås ändå. Men nu räcker det...

Å nej!

Skulle ha varit på väg till Jönköping just nu. Istället är jag hemma med två magsjuklingar på bättringsvägen. Får se hur det går för oss andra. Det är Levis första magsjuka och han har varit jätteduktig. Elina lyckas alltid vara positiv även när hon är sjuk. Det är något jag själv borde öva på. Denna magsjuka har jag dock varit lugnare än någonsin. Men fortfarande lååångt ifrån positiv.

Min roliga unge!

Levi har just nu dille på att inventera kökslådorna. I en kökslåda har vi ett våffeljärn. Levi öppnade våffeljärnet och konstaterade överförtjust att det var en dator. :-D

För övrigt är han mer vild än tam. Varje dag utan en skråma är en framgång. De dagarna är dessvärre få. Igår sprang han i sängen, snubblade och slog näsan i sängbordet.

Levi pratar järnet nu för tiden. Hans favoritfilm är Modig och han berättar gärna om den. Då låter det så här: "Modid lessen. Mamma börn." Fritt översatt: Modig blev ledsen när mamman var en björn. Ganska bra sammanfattning av slutet tycker jag.

Igår hälsade farfar och Eva på. Per och CG åkte till möbelaffären och jag, Eva och barnen gick till pulkabacken i det jättefina vädret. (Jag fick dock tvinga med mig Elliot. Nu när vi städat fint i hans rum, vill han helst inte gå därifrån.) En skön avslutning på helgen!

Hemmets projektledare

Den otacksammaste tjänst som finns är hemmets projektledare. Det är verkligen tonvis med jobb (kolla allas kläder, se till att barnen är rena, se till att det städas och handlas, planera maten, planera barnens aktiviteter, betala räkningar, sköta all kontakt med dagis och skola, planera semestrar etc etc). Listan är oändlig och allt ansvar är mitt. Per ansvarar för sig själv och för att vattna blommorna. Sen dör en farfar och projektledaren hamnar lite i obalans och helt plötsligt missas ett städ på dagis och ett bad i skolan (det räcker inte att jag skriver det först i kalender och sen på veckoplaneringen, jag behöver även muntligt instruera tydligen). Jag blir less, ledsen och besviken. :-(

Sov gott

Jag har inte förstått, eller velat förstå, att farfar varit så dålig på sistone. Därför var jag helt oförberedd när mamma ringde och sa att döden stod för dörren. Så svårt det blir när det känslomässiga och det praktiska helt plötsligt krockar. Jag behövde bara en minuts betänketid innan jag bestämde mig för att åka hem. Men jag hann inte fram. Istället fick jag säga adjö till ett skal, till någon som lite påminde om Ture Johansson. Finklädd och död. Lika tydligt som jag kände att farfar inte var där, lika tydligt kändes det så rätt att jag var där. Hemma. Älskade Ture, sov så gott.

Det sista från 2012 + 2-årskalaset!

Bättre sent än aldrig är ett ordspråk jag vanligen brukar förakta (det är exempelvis svårt att hävda sedan en överklagningsfrist gått ut), men jag är ännu inte klar med det sista från 2012. Jag har varit lite under isen en tid, men igår kom jag på mig själv med att sjunga högt för mig själv både i bilen och hemma och då vet jag att jag mår bättre. Få saker är skönare för själen än sång! Och träning för den delen! Idag har jag bokat in två (!) pass! Det är underbart med lediga fredagar!

Men nu till det jag avsåg att visa när jag skrev rubriken till inlägget... Vår fina nyårsafton var skönt raketfri, men ett och annat tomtebloss gick åt i alla fall.

I mellandagarna fick vi finfrämmande! Levi ville absolut inte sitta med oss vuxna, utan föredrog barnbordet. :-)

Sedan firade vi 2-årsdag! Temat på presenterna från oss i familjen var "Baban". 

I vår familj har vi en kreativ tjej som älskar att skriva och rita på alla födelsedagskort!

Vi har även en mamma i familjen som älskar att pyssla ihop tårtor. 

Vår fina släkt ville förstås också fira 2-årsdagen! 

Tur att man kan öva på att blåsa ljus hela julen. Då vet man hur det går till när det är skarpt läge!

Det märks att Levi är stor kille nu. Imorse ville han exempelvis ha "Lälling" istället för "Lälle". Nu ska jag återgå till den här fantastiska dagen. Planen för dagen är påklädning, snöskottning, lunch och en tur till Ikea. Sedan middag, styrketräning och yoga. Ett och annat popcorn ska väl hinna förtäras också, dagen till ära!

Oh vilket party!

Oj, vilket natt! Stökig är bara förnamnet. Levi skulle nödvändigtvis sova i sin säng även fast han vaknade var 5:e minut och dessutom ville han ha även mig där (den är inte så stor). Efter lite välling blev det lugnare. Phu! När han äntligen lugnat sig kom Elina med växtvärk och behövde alvedon. Och som grädden på moset var Elliot mörkrädd och kom ner han också. Inatt tror jag att jag ska sova uppe, så får övriga slåss om stjärterummet i vår säng bäst dom vill!

 

 

2 år!

Två bra år har jag haft förmånen att lära känna den senaste kärleken i mitt liv! Han (tillsammans med övriga familjemedlemmar förstås) är mitt allt på jorden!

Han är killen som är otroligt duktig på att rita (riktiga gubbar!), älskar spöket Laban, är lite mörkrädd, inte gillar mjölk, har en enda favoritfröken som han följer som en svans, är jättemammig, smakar på allt (tvättmedel på födelsedagen!), älskar välling, är lite blyg, gillar att busa och som verkligen blir ompysslad och lite bortskämd av resten av familjen.

Levigull - vi älskar dig så!