En fin helg

Ett ärende på jobbet fick mig så ur balans att jag trodde att hela helgen skulle bli förstörd. Efter en AW med min bästa Emilia i torsdags med möjlighet att diskutera försäkringskassebedömningar (oj, vilken rolig AW, fast det var det ändå) så kändes det bättre och helgen blev till slut väldigt fin!

I fredags var jag och Levi först hos farmor och Björn och åt lunch och plockade 1 kg plommon som Per (!!!) kokade kräm på. Sedan åkte jag och Levi till simskolan och oj, vad han är duktig! Fortsätter han så här så kan han nog simma när som helst!

På lördagen åkte vi på jippo på Ica Kniven. För en icke-förälder inser jag att det nog låter som det kanske tråkigaste man kan göra, men jag tyckte verkligen att det var fint ordnat. Det fanns gratis korv och festis till alla barn och vuxna fick betala valfri summa som skänktes till något välgörande ändamål som jag har lyckats förtränga. Det var också tipspromenad med goodiebag, det var ansiktsmålning och skjuta mål i hål, hopptorn, glassgubbe och andra roligheter.

När barnen fått sitt roliga åkte vi till Gränby Centrum och handlade lite och åt indisk mat. Mums!

Igår var det jättefint väder och då cyklade/joggade vi till spåret. Jag och Levi provade en variant av tandemcykel och det var riktigt roligt! Efter en vinglig inledning gick det som på räls och detta måste vi göra oftare! Vi köpte den begagnat och det måste vara årets fynd!

Alla sprang vi spåret (2,1 km) - även Levi! Så duktiga. Jag, Elina och Per sprang till och med ett extra varv. Sedan fikade vi kvarblivna muffinsar från en tidigare försäljning och såg "Mamma Mia". Allt man kan önska sig av en härlig helg!

This too shall pass

Ett av mina favorituttryck är "This too shall pass". Lätt att applicera på det mesta: storhandling med gallskrikande barn, magsjukor, förlossningar, dödsögonblicket och i detta specifika fall - värken i mina bröstmuskler. Den är avsevärd. Jag känner det ungefär som att någon har försökt köra över mig.

Och vad har orsakat denna mån tro? Jo, en massage. Provade en en-timmes-massage hos en naprapatstudent. Inget jag kan rekommendera. Stundvis var det skönt, men idag är det förfärligt. Och till råga på allt fick jag innan massagen klä av mig och bara stå i bara underkläderna på överkroppen medan hon studerade min hållning från olika vinklar. "Står du verkligen avslappnat?" "Nej, jag har liiite problem att göra det i bara underkläderna, men jag försöker."

Hon sa att när man sitter vid skrivbord får man oproportionerligt starka bröstmuskler i förhållande till ryggmuskler och därmed dålig hållning som orsakar spänningar i axlarna. Och sådana har jag ju gott om. Boten = massage och stretch av bröstmusklerna och kom ihåg att räta på ryggen. Och jag provar gärna om det innebär att jag slipper huvudvärken jag ofta dras med. Men priset är tydligen denna otroliga muskelvärk.

Känns ungefär som det här ser ut.

Uppryckning

Efter två veckors halvsjukdom (jag har varit på jobbet, men känt mig helt sänkt) så har jag nu ryckt upp mig. Jag äter D-vitamin (500 % av rekommenderat daglig intag bör väl räcka?) och har börjat om att träna. Med besked. Jag och Elliot anmälde oss till Glädjeruset och sprang igår 10 km. Okej, vi gick en liten bit av vägen, men vi uppfyllde de mål vi hade: 1) Springa mer än vi går, 2) Inte komma sist och 3) Springa snabbare än någon på mitt jobb (ganska många av mina arbetskamrater deltog).

Elliot och jag var stolta som tuppar över vår insats när vi väl kom i mål på den blygsamma tiden 1 timme 12 minuter!

 

 



















Hela familjen Bergstrand var på plats. Per och Levi var glada funktionärer och Elina och Natalia sålde fika i förmån för Rädda Barnen. De var också superduktiga och fick ihop 950 kronor (!) under dagen. En snäll kvinna hade bakat extra bullar för att hjälpa till som Elina och Natalia också fick sälja.

 

 

Vi kom hem något mörbultade, men glada!

Energinivå

Hösten är som gjord för människor med massor av energi. Nya projekt startas, aktiviteter dras igång, det är mycket på jobbet, etc. Men min energinivå sjunker obönhörligt som en sten. Vet inte ens varför, men det blir så varje höst. Barnen har dessutom smittat mig med sin förkylning.

Nej, det här var väl inte så mycket till positivt inlägg direkt. Återkommer snarast när jag har något roligare att berätta.

Man kan göra skillnad!

Elina och hennes bästis har länge haft en dröm om att starta café och att all vinst ska gå till välgörande ändamål. Sagt och gjort. Förra veckan bakade de driftiga barnen hemma hos Natalia och sålde på gatan utanför. Igår bakade de hemma hos oss (jag och Levi hjälpte till) och ställde sig vid busshållplatsen och sålde. Succé! 300 kronor fick de ihop och till och med busschauffören handlade av dem. :-)

De ihärdiga barnen har stått och varit försäljare i flera timmar. Som enda lön för sitt slit har de delat på en sockerkaksbit som var lite trasig.

Eftersom världen ser ut som den gör just nu så bestämde jag och bästisens mamma för att hjälpa till lite på traven och hjälpte barnen att ordna en insamling via Rädda Barnen. Alla pengar som samlas ihop går till Rädda Barnens katastrofhjälp. Vi satte ett mål på 1500 kronor och imorse var summan uppe i 1250 kronor! Man kan verkligen göra skillnad om man vill!

Vill du hjälpa till? Gå in här och bidra! http://www.raddabarnen.se/stod-oss/egen/alla/elinas-natalias-insamling/ 

Regn ute, regn inne

Höstens första vabbdag. Hällregn känns passande en dag som denna. Alla tre barn är förkyldingar med varierande grad av feber, hosta och snuva. Jag bara väntar på att åka dit själv. Per har flytt landet och åkt på kick-off. Själv kom jag tillbaka från kick-off igår och jobbet som jag inte kommer att få gjort dessa vabbdagar stressar mig så att jag får huvudvärk. Än så länge har jag i och för sig fått ganska mycket jobb gjort. Tack teven.

Älskade barn!

Klämmer ut det sista

Dessa varma dagar har vi försökt att klämma ut det sista av sommaren!

Igår var vi på jordgubbsplockning i ett till synes oändligt jordgubbsland. Aldrig smakar jordgubbar så gott som när man plockat dem själv.

Sedan avnjöts dem på en picknickfilt tillsammans med medhavda pannkakor.







Och så lite boule på det! Livet kunde vara sämre!

Idag har logistikprojektet dragit igång på allvar! Tur att det är en av mina bästa superkrafter! Har fixat rena barn, matsäck, barnvakt, lapp till fröken, kläder, färdig middag, städ till dagis, aktiviteter till barnen, uppdaterat schema och jobbresa i ett flygande fläng.

Är nu på väg till Vimmerby!

Bättre sent än aldrig

I början (och i stort sett hela) sommaren kunde man ju inte tro att det skulle bli n å g o n regnfri dag överhuvud taget, men det blev det! Det var bara det att vi hade börjat om att jobba då. Fast det har inte hindrat oss från att njuta ändå!

 

Igår efter middagen och när Per ändå var iväg på AW så passade jag och barnen + ett bonusbarn (alltså inte mitt eller Pers utan ett barn med helt fristående föräldrar) på att åka till Särsta och bada. (Ja, jag badade förstås inte, men jag stod på stranden och sympatifrös lite.) Supermysigt!

 

Och i helgen var vi till Gustavsberg på 40-årskalas. Oj, vad fint det var där! Och oj, vad otippat att jag skulle åka dit för första gången samma vecka som jag åkte till Kungsängen för första gången. Stockholm är stort!

 



 

Och en ledig dag förra veckan åkte vi på Elliots begäran till Vapiano i Täby C för att äta supergod lunch tillsammans. (Elina var på teaterläger och Per jobbade.) Jag lyckades dessutom matcha killarna fint.

 

Och Levi passade på att bada i Täby C. Varför inte liksom?


 

Tacksam

När jag vaknade imorse och hade sängen och kudden och ryggen full av Levi så var det med en tacksamhet som överstiger det mesta. Jag är världens mest lyckligt lottade människa. (Och ja, jag vet att han är drygt 4 år och borde utvisas ur min säng, men han är ju så gosig.)

Den 11 januari 2010 skrev jag detta blogginlägg: http://lindatherese.blogspot.se/2010/01/bebisar-i-all-sin-gosighet.html och ordagrant så här: "Jag träffade en liten bebis och vips så ville jag ha en egen! Går bebislängtan någonsin över? Jag tror att vi ska ha en liten pojke som ska heta Levi. :-)"

Och jag fick min Levi! Nu ska jag aldrig mer be om något stort, för jag har redan fått mer än vad man kan begära.

Körigt värre

Inte nog med att man har högar av jobb som väntar en efter semestern, men precis allting annat drar också igång på max på hösten.

Jag och Per ska på varsin kick-off samtidigt + att dagis och skolan har lagt föräldramöte samma dag och samma tid som kick-offerna. :-/

Skulle behöva en klon eller en extra förälder (eller en slappare inställning till föräldramöten).

Som tur är har vi farmor Lena som ställer upp i alla väder och så ofta hon kan. Om du läser det här ska du veta att jag är tacksam över det varje dag och att vi inte skulle klara oss utan dig!

Höst?!?

Jag visste det! Man ska njuta i maj, för sedan blinkar man till och så är det den 11 augusti. 2015. Och jag är 38 år, vare sig jag vill det eller inte. Och mitt äldsta barn ska börja i femman. Och mitt yngsta barn börjar bli lite långsmal och säga att saker är "skitcoola".

Ska det hålla på så här så är det inte långt till pensionen.