11 år

I 11 år har vi haft förmånen att få ha huvudansvaret för en snäll, klok, snygg och alldeles underbar Elliot! Han var jobbig att klämma ut, men desto lättare att ha att göra med på utsidan. :-) Jag hoppas att få vara delägare i honom en massa år till!

Han väcktes traditionsenligt med frukost på sängen (observera mina, eller snarare Elliots, fina hjärtmackor), skönsång (?) och paket som gick hem (phu!). Nu laddar vi för kompiskalaset imorgon!

Halloween

Halloween, vad ska man säga? Barnen älskar det och jag har också bestämt mig för att gilla det! En massa glada godissugna barn - vad finns det att inte gilla liksom? (Skulle väl möjligtvis vara buset då. Man får se till att fylla sina godisförråd.)

Vi tjuvstartade i fredags....

...eftersom vi strategiskt nog hade bokat övernattning på hotell på lördagen. Först en massa bad på Kokpunkten och sedan hotellmiddag, mys och hotellfrukost (det bästa av allt)! Så mysigt!

EN LISTA

EN LISTA (stulen av min kusin Matilda).

Tre saker du vill ha varje dag:
- Gos, godis och pengar

Tre saker du tycker om att äta:
- Godis, ris och mandariner

Tre saker som är bra med hösten:
- Alla fina färger, att man sover så gott när det blir mörkt och att man kan kura under en filt.

Tre saker du gillar just nu:
- Massage, tjocktröjor och tända ljus.

Tre saker du skulle ta med dig till en öde ö:
- En person, en bok och en lyxkryssare.

Tre saker du gör varje dag:
- Borstar tänderna, pussar på barnen (och mannen) och planerar.

Tre saker du tänker varje dag:
- "Varför kan de inte plocka undan efter sig??", "Vad fort dan gick" och "Jag borde gå och träna"

Tre saker du vill bli bättre på:
- TÅLAMOD, inte ta allt på största allvar och att sticka (och det övar jag på).

Arma arm

Min arm har gått i pension utan att ta med sig resten av kroppen. Det är vänsterarmen som inte längre vill samarbeta. Och den protesterar när jag försöker tvinga den. Högljutt. Jag har varit till två kiropraktorer som säger ungefär samma sak, men trots smärtsamma försök till rehabilitering så vill den inte bli bättre. Alls. Funderar faktiskt på att sälja den.

Och så har ugnen gått sönder. Vår fantasktiska pyrolysugn! Mitt i ett rengöringsprogram stängde den av och låste sig (bokstavligen, vi får inte upp den) och den enda hint om vad problemet är är att det står F8. Nu börjar jag på riktigt tycka synd om Folksam som får alla våra försäkringsärenden på halsen. Är det normalt? På kort tid har vi haft sönder en bil, en son, ett fönster och en ugn. I bästa fall (om detta inte räknas som handhavandefel och hur mycket fel kan man göra när man vrider på ett rengöringsprogram?) så går detta dock på garantin och jag slipper kanske ringa Folksam. Håll tummarna!

Höst och tjat!

Det är så vackert ute med alla gula löv. Vi har krattat ihop flera tusen av dem bara för att behöva börja om igen alldeles snart. Vi behöver dock köpa fler krattor då våra barn tycker att det är en riktigt rolig familjeaktivitet. (Jag ska påminna dem om detta om några år.)

Efter att jag och Levi tillfrisknat något lagom till helgen så har vi haft spelkvällar, ett litet släktkalas för Elliot, lite gokart, lite simskola, mycket godsaker, en mysig shoppingtur med Elina (vi handlade stickor och garn och jag har stickat en hel rad!!) och typ städning och annat oväsentligt som man bara gör för att man måste. Och just det, vi har lagat confiterad anka på tips från farmor och Björn. Bara för att prova. Helt okej faktiskt. :-)

En sak som jag verkligen funderar över är om ni i er familj (om det nu finns någon som fortfarande läser denna blogg) behöver tjata lika mycket på era barn för att få dem att göra vettigheter som att till exempel plocka undan efter sig? Elina är värst. Hon släpper saker där hon är och tar aldrig någonsin upp dem igen om ingen uttryckligen tvingar henne minst tre gånger. Och då gör hon det under stark protest. Elliot är mer disträ men gör åtminstone det man säger direkt, även fast han tycker att man tjatar. Levi är mycket hjälpsam om man ber honom men vill gärna ha hjälp och uppmuntran.

Mitt största problem är att jag avskyr att tjata. Det får mig att känna mig som mamma. (Jag gillar min mamma, men gillade inte hennes tjat.) Tjat är liksom aldrig positivt. Per tjatar inte, utan plockar hellre upp efter barnen. Jag kan ändå se en poäng med att barnen blir lite mer självständiga. När jag inte vill tjata plockar jag upp alla deras saker, lägger dem i trappen och säger att de ska ta upp dem. När det inte funkar säger jag att jag om 10 minuter kommer att slänga alla saker som fortfarande ligger kvar i trappen. Då brukar det bli bättre fart. Fortfarande tjat. Suck.

Jag är rik!

Ett städat hus, tända ljus, glada barn som spelar spel, en översovande kompis, kalas imorgon, en älskling på väg hem från aw. Jag är världens rikaste människa.

Att spinna eller inte spinna

Kattmänniska som jag är så gillar jag också spinning. (Haha, lite göteborgshumor.) Men min inklämning i axeln (åldersvarning på den) gillar den inte. Den protesterar redan nu faktiskt. Så frågan är om jag ska gå idag eller om jag ska vänta (obs, väntan är min sämsta gren)?

Det är så skönt när man har tränat.

Det som inte hände idag...

...kanske aldrig händer. Per är tidsoptimist och jag tidspessimist och ibland utgör vi ett grymt team! Igår var vi bortbjudna på middag och kom hem sent, trots att vi skulle upp tidigt imorse. Som tur är har vi världens bästa och ognälligaste barn som finner sig i att bli uppslitna och inpackade i bilen tidigt en söndagsmorgon. Hela familjen ville förstås vara med på Elliots första handbollsmatch. Jag tror inte att jag är en riktig idrottsförälder då jag prioriterar helgsömn (när ska man annars sjusova??) alldeles för högt, men oj vad trevligt det var!

Med i matchen!

Små hängivna supportrar!

Sedan åt vi korv på Ica, köpte fyra tröjor till Elina, åkte hem och stekte 1 kg köttbullar och fixade potatismos till middag (medan jag såg "Så mycket bättre"), skjutsade son på badmintonträning, bytte överdragsbyxor och täckbyxor till rätt storlek, köpte en handboll, tankade, åt middag, gjorde matlådor, planterade höstblommor, städade och hjälpte Per att flytta alla saker från förrådet ute till sovrummet. (Vi har flyttat till övervåningen medan garaget byggs.) Sedan natta barn och ta en timmes paus i soffan! 

En intensiv dag. Nu sömn!

En sneak peak på det blivande garaget.

Landat i verkligheten

Egentligen tycker jag att det bästa med en utlandsresa är hur mycket man ser fram emot den långt innan man ens åkt. Nu när jag kommit hem längtar jag tillbaka och då kan man i alla fall plocka fram bilderna. (Om man bara kunde plocka fram temperaturen också vore det toppen så här kalla dagar.)

 

Idag längtar jag efter den här dagen. Aldrig är dagarna så bra som på semester när man kan vara med sina barn hela dagarna och hinner ta fåniga kort.

 

 

I det riktiga livet (alltså till skillnad från semesterlivet) har jag tvättat all tvätt, varit på spinning och flyttat vår säng till övervåningen då sovrummet får agera förråd i avvaktan på att garaget ute ska bli klart. Och så har jag ringt cirka 300 samtal till försäkringsbolag (bilen är fortfarande krockad och jag har hyrt en Ford så länge (vi ligger ute med 4500 kronor i deposition), skadeverkstaden är sölig (preliminär lagningsstart i mitten av november), Elliots handlingar är inskickade till Folksam (vi ligger ute med 8000 kronor - ambulans och läkare är dyrt i Turkiet), skadan är även anmäld till Trygg Hansa (om det blir något ärr som syns i hans tjocka hår) och vi har tagit fram uppgifter om Elinas krossade fönster - phu!).

Turkiet

Vi åkte till hotell Titanic, Lara Beach, Antalya, Turkiet. Vi åkte tillsammans med ytterligare en barnfamilj och med farmor och Björn. Vi bokade resan själva, det vill säga inte via något resebolag och vi åkte reguljärflyg med Turkish Airlines. Hade säkert varit toppen om flygen gått som de skulle, men som det blev nu blev det väldigt (V Ä L D I G T) stressigt. Men billigt. :-) Hotellet var absolut fantastiskt och vi ångrade inte en sekund att vi bokade en extra dag (8 dagar/nätter istället för 7).

 

Utsikten från hotellrummet var spektakulär! Poolområdet var enormt och hotellet hade egen strand och egen brygga från vilken man kunde simma ända till land.

 

Det var fantastiskt vackert även inomhus. Allt gick i beige och glas och jag har svårt att förstå hur de kunde hålla allting så rent. Om ni kikar noggrant ser ni en glimt av familjen Bergstrand. :-)

 

Varför vill barnen alltid bada i poolen när havet är så otroligt mycket härligare (och varmare!)??

 

 

Ibland fick jag dock som jag ville. :-)

 

 

Maten var galet god! All inclusive ingick i hotellpriset och det var verkligen all inclusive. Till och med minibaren på rummet fylldes på varje dag!

 

På morgnarna kunde man få honung direkt från en bikaka.

 

 

På torsdagar var det miniondagen, till barnens förtjusning. Det fanns en internationell barnklubb som vi inte utnyttjade en enda sekund, men just detta besök i restaurangen var väldigt uppskattat!

 

 

Ibland lyckas man få en bild på barnen som inte ser helt galen ut.

 

 

Sista dagen gick allt i svartvitt, men någonstans är ju ändå borta bra men hemma bäst. Även om alla inte håller med om det. 00:30 på Arlanda tyckte Levi att vi kunde passa på att åka till mormor. :-)

 

Jag gillar verkligen Turkiet!

Hej och hå!

Ibland händer det så lite att det är svårt att uppdatera bloggen med något vettigt, men ibland händer det så mycket att man inte hinner uppdatera den bara därför.

Jisses! Innan vi åkte utomlands blev jag påkörd och fick lillbilen helt demolerad. Nu har man åtminstone hunnit utreda att det inte var mitt fel (jag stod stilla på huvudled) vilket innebär att vi kan börja mecka med att hyra bil.

Sedan har vi varit i Turkiet i 8 dagar och hunnit med tre (!) försenade plan (missade nästan planet hem till Sverige), en poolkant i huvudet på Elliot och ambulans och 2 stygn på det, två febriga barn och en massa underbara bad och otroligt god mat på det!

Väl hemma har garagebygget påbörjats och en ruta i Elinas rum spräckts.

Nu räcker det. Tack på förhand.