Barnen!

När man inte bloggat på ett tag har man ju massor av saker man vill skriva om! Men det som alltid (ALLTID) ligger mig varmast om hjärtat är förstås barnen.

Nu är de ju så stora att de ska ha åsikter om vad man skriver och framför allt vilka bilder man lägger ut. Men det väljer jag att bortse från i detta fall.

Levi gick ut 2:an och har nu börjat i 3:an. (Det är så ofattbart att jag var tvungen att kolla så att det verkligen stämde. 😆) Han har börjat cykla till och från skolan. Eller - vi cyklar med honom till skolan och så cyklar han hem själv. Han har med mobilen och ringer var och varannan dag och meddelar vem han ska leka med. Väldigt praktiskt att slippa vara lekadministratör. (Nu i corona-tider är man ju inte ens välkommen in på skolan.) Han har börjat med deo (haha, det är sant), men han har inte blivit för vuxen för kramar och gos. Levi är och har alltid varit väldigt matglad. Det var maten och kompisarna han såg fram emot när skolan började. Levi vill möjligen driva en egen pizzeria när han blir stor.

Skolavslutningsdagen. Levi: "Mamma, får jag ha mustasch på avslutningen?" Jag: "Ja."

Elina gick ut 6:an och har nu börjat högstadiet. Hon har bytt klass (igen) och är nöjd över att ha hamnat i samma klass som sina två bästisar. Elina har växt om mig och samtidigt växt ur alla sina kläder. Hon har blivit vegetarian och det visar sig vara en trasslig kombination tillsammans med glutenintolerans, åtminstone om man ska äta på restaurang, men vi föräldrar har anpassat oss fint. Elina är galet slarvig med alla sina saker, men samtidigt extremt målmedveten när det t ex gäller skola och dans. (Hon får satsa på ett jobb med hög lön så att hon har råd att anlita en städerska. Alternativt en snäll man/fru.) Elina är en tusenkonstnär som är bra på det mesta hon tar sig för. Hon vill bli veterinär och bo på en gård med tusen olika sorters djur. (Helst vill hon att vi ska skaffa djuren redan nu, men svaret är liksom NEJ.) Elina är något av en korthaj också, så jag tänker att en alternativ karriär kanske är pokerproffs. 

Elliot gick ut 9:an och har nu börjat gymnasiet. (Ett tydligt bevis på att min ålderdom närmar sig med stormsteg.) Han är mycket nöjd över sitt gymnasieval, natur på Katedralskolan, och trivs i klassen trots att han inte kände någon sedan innan. Han är otroligt duktig på att ta eget ansvar vad gäller det allra mesta och klarar sig bra utan oss föräldrar i ganska hög utsträckning. Snart får han äntligen börja övningsköra men han tror inte att jag kommer vara en bra handledare, utan föredrar pappas hjälp (som i så många andra avseenden nu för tiden). Vi får väl se säger jag. Elliot håller ihop med sitt gamla kompisgäng utanför skolan och har inte lagt handbollen på hyllan ännu. Det gör dock att vi inte ser till honom så mycket som vi önskar. Han är ju ett tämligen gott sällskap.

Lite ödesmättat kanske, men jag tycker att tiden med barnen börjar kännas utmätt. Snart är de vuxna allihop och flyttar ifrån mig. Därför tänker jag faktiskt njuta precis just nu. Mina älskade finaste.

Projekt övervåning

 Vi har haft en svårmöblerad övervåning p g a formen på allrummet (vinkelaktigt) och länge tänkt att vi ska göra något, men haft svårt att komma fram till vad exakt vi ska göra. Vi delade rummet och gjorde ena halvan till kontor och andra till tevedel, men kontorsdelen blev alltför oprivat då det inte fanns någon dörr som gick att stänga.

Elina har (väldigt) länge velat ha ett större rum och Elliot lät sig övertalas att byta rum med henne. Sedan kom han på att det var en dålig idé eftersom Elinas rum ligger precis ovanför vårt sovrum. Av rädsla för att bli tillsagd att han stör drog han sig således ur, till Elinas stora besvikelse.

Men nu har vi löst två problem! Per gjorde ett eget rum av tevedelen som Elliot flyttade in i. Elina tog Elliots rum. Elinas rum målades om och inreddes till mitt och Pers kontor. 

Timingen kunde knappast varit bättre i och med att jag och Per suttit hemma och jobbat sedan mars.

Elliots rum:

Allrummet med ny vägg:

Kontoret:

Elina B

Elina är på något sätt född med en tydlig inre kompass. Hon är inte alltid bestämd av sig, men gällande det hon verkligen har bestämt sig om så är det liksom svårrubbat.

När hon var liten kom hon en dag hem från dagis och deklarerade att hon inte behövde blöja längre, eftersom hon var en "stor schej". Och sedan använde hon inte längre blöja och det hände knappt några olyckor.

Denna veckan kom hon hem från skolan och deklarerade att hon numera är vegetarian och att det bara är för oss föräldrar att anpassa oss. Hon tycker synd om djuren. Det är väldigt svårt att argumentera mot detta, oavsett hur man känner inför vegetarisk matlagning.

Såg inte detta hända

Tänk att ett virus helt kan möblera om ens liv!

Från att ha haft ett alldeles vanligt liv till att:

• Nästan bli fast i Spanien efter rumsarrest på hotellet
• Få Per till närmsta jobbkamrat inom överskådlig framtid
• Vid minsta snuvighet (och den kan vara länge!) isolera sig och inte våga gå till gymmet
• Hålla två meters avstånd till okända medmänniskor
• Folk flyttar sig om man kommer för nära
• Vara helt styrd av Folkhälsomyndighetens rekommendationer och regeringens beslut
• Inte veta om det kommer att ske omvälvande förändringar i samhället från en dag till nästa
• Inte våga träffa sina kunder
• Få konkreta råd om handtvätt hela tiden från många håll
• Använda dubbelt så mycket tvål som vanligt
• Behöva oroa sig för att toapappret ska ta slut i affären
• Oroa sig alldeles förfärligt för alla äldre man känner
• Ringa sin mormor och rekommendera inlåsning under lång, lång tid
• Inte veta när man får hälsa på sina släktingar igen
• Ha digitala möten till höger och vänster
• Oroa sig över världsekonomin
• Inte kunna läsa en enda nyhet utan rapportering om virus
• Oroa sig över att någon i familjen ska behöva besöka, och således belasta, sjukvården

#covid-19

Dubbla önskningar

Ni vet när man vill leva i lyx och samtidigt bara gå klädd i jägarkläder och bo i naturen
vara klimatsmart men gärna åka jorden runt
eller när man vill jobba massor men helst ingenting
göra roliga saker med barnen och roliga saker utan barnen
vara social men helst bara krypa ner själv i soffan
vill spara och slösa samtidigt
röra på sig men egentligen är lat
vara generös men också lite egoistisk
leva i nuet och samtidigt planera för framtiden och vara nostalgisk över tiden som gått

Sån är jag.

Nyårslista

Vad vore väl slutet på året utan en lista? På en blogg som inte lever? Kan knappt tänka mig något roligare!


Detta gjorde jag som jag aldrig gjort förut
Badade i algblommande vatten

En bok jag läst
Ålevangeliet. Konstigt att en bok som handlar om ålar kan vara så bra!

En plats jag besökt för första gången
Miami

Något jag lärt mig
Vad det är gluten i

Vad spenderade jag mest pengar på
Resan till USA

En teveserie jag följt
Vår tid är nu

En låt jag minns från 2019
Rosa himmel

Ett mål jag nått
Kommit igång med God Juridik

En sak jag är stolt över
Mina barn 💓

Nästa år vill jag ha mer av
Tid med min släkt

Nästa år vill jag ha mindre av
Hälsporre

2020 ska jag lära mig
Att lägga undan mobilen lite mer

2020 ska jag börja med
Ta en promenad på lunchen emellanåt

2020 ska jag sluta med
Att äta så mycket godis

2020 ska jag fortsätta med
Träningen som jag mår så bra av

Bella (Bellona) Bergstrand

Vår älskade fina katt!

Va - glutenintolerans?!

Elina är glutenintolerant. Egentligen är det helt fel att säga (skriva) glutenintolerans för det är ingen intolerans, utan en autoimmun, kronisk sjukdom. Celiaki heter den. Hur som helst. Hon har ju haft problem med magen i flera år och i många omgångar, så den diagnosen kom inte som en chock, utan som en lättnad. Vet man om problem kan man oftast lösa dem. Så var det verkligen i detta fall. Diagnosen för några månader sedan och den glutenfria kosten därefter har redan gett väldigt bra resultat.

Vi har varit på uppföljningssamtal hos läkare och vi har träffat en dietist. Läkaren nämnde som i förbigående när vi var på väg hem att alla i familjen ska ta blodprov (transglutaminasprov) och ett resultat på över 7 indikerar att man kan vara glutenintolerant (Elinas resultat var 13 och på andra provet 18). Resultatet fastställs därefter med en gastroskopi där man tar små prov av tarmluddet (som saknas på sina ställen om man är glutenintolerant). Jaja, här blev det långrandigt. I alla fall så gjorde jag som jag blev tillsagd och ringde vårdcentralen som aldrig hade hört talas om att alla i familjen skulle göra detta prov bara för att en diagnosticerats. Men jag kan ju vara en ganska drivande person i vissa frågor (och ibland är det väldigt bra), så jag stod på mig. I min värld väger gastroläkarens ord tyngre än sjuksköterskan på vårdcentralens. Så provtagning blev det.

Och vet ni vad - JAG är glutenintolerant! Va?! Jag som aldrig har problem med magen. Mitt prov var inte 13 eller 18 utan 107 (!). Så jag behöver inte ens ta ett blodprov nr 2, utan har fått en remiss direkt till gastro. Jag hoppas att de ska säga att ingen gastroskopi behövs eftersom det känns lite så där att få en slang nedkörd i halsen. När diagnosen är helt klar får jag ställa om kosten.

Detta var inte vad jag väntade mig en vanlig onsdag.

Note to myself: även tonåringar hyser varma föräldrakänslor

Alltså barn. Finns det några som väcker så mycket ångest och som botar så mycket ångest i en på en och samma gång? Troligen inte.

I ett ångestanfall igår (som egentligen härstammade från något arbetsrelaterat jag varit med om tidigare under dagen) frågade jag Elliot om vi lyckats med konststycket att förmedla hur mycket vi älskar honom samtidigt som han haft småsyskon som vi överöst med gos. Ibland känns det som att man inte riktigt hinner med att bekräfta alla sina tre barn samtidigt och risken finns att man mest bekräftar den som för tillfället är yngst, vilket ju aldrig Elliot har varit. Han svarade att han tyckte att vi hade gjort ett utmärkt föräldrajobb på den fronten, vilket är en oerhört stor komplimang för att komma från en tonåring.

Alla positiva ord om en själv som förälder från en tonåring får man se som en asbra bedrift. (Och då räknar jag inte in de tillfällen som är förknippade med någon slags penningutdelning, för då tenderar tonåringar att smöra.)

Göra saker ordentligt

Jag önskar att jag var en sådan person som ville göra allting ordentligt. Mura mina egna pallkragar, driva upp växter i växthuset och sätta ut på våren, köpa fint och matchande pynt till hemmet och såpa golvet och väva en matta att lägga på det såpade golvet.

Jag drömmer om att jag är en sådan person.

Men det är jag inte.

Jag är en sådan person som kan se och njuta av andras perfektion, men som inte riktigt får till den hemma hos mig. Som har storslagna drömmar om pynt, men dessa realiserar inte.

Kanske att jag till slut blommar ut och blir en annan människa.

Den som lever får se.

2018

Lyckades inte helt med att avhålla mig från bloggen. Det är jag och mitt behov av att sammanställa, organisera, lista och utvärdera som inte har fått fullt utlopp. Här kommer därför en sammanfattning av året 2018, som på många sätt var ett otroligt fantastiskt år!

I januari kunde vi konstatera att det var rekordmycket snö. Såpass att vi nätt och jämnt såg ut från stugfönstret. Lyckliga oss! Jag var i och för sig rädd för att taket skulle rasa in, men det hände ju förstås inte. (Då kanske jag hade fått sluta blogga av andra orsaker, såsom död.)

Februari minns jag inte, men i mars kunde vi utan problem rensa takrännorna i stugan utan stege och med stora problem få fram grillen för den traditionella påskgrillningen.

Sedan bytte vi stuga till Sälen och firade resten av påsken med Anna och Tony och många skidbackar (och barn)!

Stora delar av 2018 spenderades i diverse handbollshallar, men även en och annan judohall. Levi är en riktig tävlingsmänniska och fick flera av sina motståndare bokstavligen på fall.

I maj kom solen, värmen och mamma! Snart väntar vi hennes pension och då hoppas vi att hon flyttar hit på halvtid (åtminstone)!

I maj ramlade Elina i skogen på gymnastiken och rev upp benet, vilket föranledde 10 stygn (och ganska många timmar på närakuten).

I juni gick AC:n i bilen sönder samtidigt som sommaren slog värmerekord. Utan AC åkte vi till Göteborg utan att slå ihjäl varandra, vilket är en bedrift i sig. Men största delen av sommaren tillbringade vi i Gesunda och detta år badade såväl små som stora med regelbundenhet. Värmen i vattnet höll sig mellan 24 och 26 grader!

Badkrukornas årsmöte är något vi alla kommer att minnas många år framöver!

I oktober åkte vi till Belek med våra vänner och se, det var en skön semester!

Enda handbollsfria helgen under hösten spenderade vi i en badmintonhall. Kul för alla!

December och julen firades i Alsike. Det var snö (säkert 2 cm) och det var kallt. Per renoverade mitt i julstöket.

Året avslutades med vår nya familjemedlem Bella som vi gör allt för och allt för att inte bli allergiska mot. Hittills går det över förväntan!