Roliga barn!

Gårdagens roligaste var att Elliot råkat packa ner sin ena gympasko samt en av Elinas sommarskor till gympan igår.

Det andra roliga var att mitt slarviga barn (Elina) upptäckte att jag städat i lådan med alla våra baksaker. Det måste betyda att det varit oerhört ostädat i lådan innan.

Det som inte var roligt var att jag har fått diagnosen tennisarmbåge. Jag spelar ju inte ens tennis. Kan man beställa en ny armbåge kanske?

I Dalarna

Vi har det så oförskämt bra att jag nästan blir avundsjuk på mig själv!

Vi har åkt skidor i skönt väder!

 

Idag kunde man åka ända upp till toppen och utsikten var lika fantastisk vintertid!

 

 

Vi har ätit goda (och billiga) klämpizzor!

 

Vi har spelat en massa spel.

 

Och just nu ser vi gladiatorerna, stickar (!) och bloggar. Livet är skönt just nu!

Hejdå

Provar att ropa hejdå idag. Hejdå magsjukan! Kom aldrig mer tillbaka! Om vi undviker mänsklig kontakt till och med imorgon kanske vi till och med kan åka till stugan enligt plan och åka slalom. Synd bara att barnen ska till förskola och skola, föräldrarna till jobbet, Elina har pianolektion och karateträning, Elliot öppet hus på sin skola med matservering och Levi ska följa dit.

Hej!

Det här med att ropa hej... Det gjorde jag igår (en vecka efter sjukdomsutbrott). Idag ropar jag hej till Per som ligger magsjuk i Elinas rum.

Jahapp. Ruta ett igen.

Ny vecka, nya friska tag!

Äntligen en ny vecka! Ni vet, när man tänker att "snart är detta över, snart är det en ny vecka"? Nu är den här!

Per blev aldrig sjuk! Ett tydligt kors behöver ritas i taket så att vi inte glömmer det i första taget. 

Och på tal om nya friska tag så är min träningslust tillbaka! Ett stort tack till vederbörande som återlämnat den till mig. 

Vi har haft gruppträning i hemma-gymmet

 

Idag har jag betalat dyrt för tortyr. Torteraren, även kallad kiropraktorn, försökte också få mig att inte sova på mage längre så nu måste jag dessutom hitta en ny kiropraktor (en som inte håller med alltså).

Det sista Levi sa idag när han skulle sova var att jag var snäll och mjuk. Det kom från hans lilla fina hjärta och gick rakt in i mitt. 

Tack Gud för alla barn. Hjälp mig att bli deras bästa mamma och vara det stöd de behöver när de växer upp. Amen.

På bättringsvägen!

Alla barnen blev magsjuka med bara minuters mellanrum. Intalar mig att det var något i matväg som ställt till det och att Per därför kommer klara sig. Barnen åt redan igår (tydligt friskhetstecken) och har varit pigga hela dagen idag. Med det i åtanke har jag (som normalt sett helt objektivt troligtvis inte kan anses vara någon optimist) påbörjat (och kommit väldigt långt i) den stora saneringen! Jag klarar inte av att känna att huset är äckligt och är således grundlig. Blir Per sjuk får jag helt enkelt börja om (har ju gjort det förr...). Vill ni hjälpa till med tvättvikning har vi tvätt så det räcker åt en mindre by. Och mer lär det bli!

Vi har också gymmat! Levi i en slags hemmagjord hoppgunga, Per med att lyfta skrot och jag med ett hemmaspinningpass!

Mycket om lite

Vi har hunnit med Levis släktkalas i lördags! 17 personer blev vi. Väldigt sällan tänkt denna tanke, men tur att vi inte skulle knöa in även min släkt!

Jag ägnade större delen åt fredagen med att tillverka pajer. 

Detta är de gråtmilda ingredienserna till min lökpaj.

Efterrätterna blev tårtor!

 

Levi fick bland annat några nya mjukdjur som han var mycket nöjd över (favoritleksaket är vapen och mjukdjur 🙈) och på kvällen rensade han sonika ur sina gamla mjukdjur från sängen och ersatte dessa med de nya. Ingen pardon alls.

I söndags åkte vi tåg in till Stockholm för en väldigt god brunch med Lena och Björn!

På spåret

Jag råkade ut för en liten nackspärr. Ignorerade den och gick iväg på innebandy (i onsdags). Sedan gick högerarmen ut i strejk (i torsdags). Aldrig lägligt att inte kunna använda den. Så idag fick jag en akuttid hos naprapaten dörr i dörr med jobbet (vis från förra armstrejken väntade jag inte i flera månader denna gång) och han visade sig vara en mirakelman! Knäckte typ alla kotor i överkroppen, masserade på förfärligt onda punkter och stack tre nålar i mina ömmaste muskler. Aj!! Men wow, helt plötsligt blev jag bra igen! 

Och idag verkar vi (Elina och Levi) ha fått magsjuka. Verkligen inte min favorit! Per är på jobbresa till Karlstad (lägligt värre), men kommer hem snart. Jag har krupit ner hos mina små och hoppas få ihop lite sömn. 

Förberedelser pågår!

Imorgon är det kalas på Spillkråkegatan 4! Jag och Levi är i full gång med förberedelser!

 

Saknar

Idag saknar jag tiden som har gått.

Jag saknar hur det var när jag bodde på Arrendegatan. Jag gick alltid till skolan med en hel grupp kompisar. Först gick jag till Catarina, hälsade på hunden Zita, och sedan mötte vi upp de andra halvvägs till skolan. Jag saknar när vi cyklade till Hamnviken och jag saknar Hortlax-disco.

Jag saknar gymnasiet. Sånglektioner med Åsa (åh!), skoldagarna med Linda och Jenny, att umgås med Emma en hel dag utan att göra något särskilt.

Jag saknar universitetstiden. Jag saknar hur det kändes när jag flyttade hemifrån och blev min egen chef, allt pluggande hemma hos Anna och Annica, hur det kändes när jag och Per tittade på lägenheter och flyttade ihop och den enorma frihetskänslan som präglade hela studietiden!

Jag saknar bebistiden. Tänk om man bara för en dag fick ha Elliot, Elina och Levi som sin lilla bebis igen. Sniffa in lukten och gosa järnet!

Min hjärna vinklar dessutom tiden som har gått och sätter stjärnglans på den. Det är så vemodigt att tänka på att livet som gått aldrig kommer tillbaka. Jag försöker att tvinga mig ur känslan genom att tänka på att jag inte saknar när mamma var min chef, när jag var en fattig student, när jag grälade med mina kompisar och oroliga vaknätter med mina bebisar. Men saknet är kvar ändå.

Skola och dagis igen!

Lämnade Elina, mitt kvittriga barn, till skolan idag och därefter lämnade jag Levi, inte fullt så kvittrig, till dagis. (Elliot gick själv, han gillar inte att komma "för tidigt".)

Levi: "Är det mars nu?"
Jag: "Nej, det är januari."
Levi: "Bra, för då är jag den enda på dagis som är 6 år fortfarande!"

Svårt att konkurrera med den som fyller år 1 januari.

Sedan petade jag Levi i ögat med bältet på jackan så att han grät en skvätt, stannade extra länge och kramade och åkte till jobbet.

Nytt år nya tag

Tror att 40-årsstreckets närmande har utlöst en ålderskris. Jag har inte hunnit med mentalt. Dessutom gillar jag inte stor uppmärksamhet kring min egen person. Jag och Per har i alla fall gjort upp en plan för vårt firande. Alltid något. Vi har gått från storslagna planer till "vi firar inte alls" till "vi bokar in en herrgård och hoppas att någon vill följa". Och det gjorde vi!

Har en massa andra planer också. Det har jag alltid i januari. Jag gillar planer. 😊 Man och barn har inte riktigt samma planeringsbehov verkar det som. Januari ger mig energi. Igår räckte den till att tvätta 17 ton tvätt, städa bort hela julen (så när som på gardinerna) och 7 km skidåkning! Ingen ska anklaga mig för att inte utnyttja längdspåret när snön äntligen (nätt och jämnt) täcker marken!

Jag tvingade med mig de två hemmavarande barnen på varv nummer ett och mannen på varv nummer två och tre!

 

 

Älskar vintern!