Dålig förälder?

Det finns många som läser böcker om uppfostran, om barns utveckling, om att förebygga konflikter, etc. och jag tycker att de är duktiga. Själv törs jag inte läsa sådana böcker av rädsla för att kanske ha gjort något allvarligt fel. Och det är ju svårt att rätta till så här i efterhand. Jag har litat på min inte kompass, men tänk om den hela tiden varit felriktad? Tänk om barnen inte blir så bra människor som de kan och det är mitt fel? Om de får allvarliga problem med sin självkänsla bara för att jag sa "åh vad stark du är" istället för "tänk att du lyfter bollen". Eller vad man nu ska och inte ska säga, jag har ju inte läst böckerna!!

Men jag älskar mina barn innerligt och gillar att göra saker med dem. Som att laga mat till exempel.

Förlåt för alla böcker jag aldrig läste om barn. Dock läste jag en massa barnböcker för er. Inte som kompensation. Utan för att vi alla gillade det.

Hej!

Hej hej, länge sen sist. Vill ni veta vad en strömspik är så ska ni inte fråga mig. Ännu i alla fall.

Vilken helg vi har haft! Elliot och Elina har varit på handbolls-kick off hela helgen, så dem har jag knappt sett till.

Min egen helg har gått i löpningens tecken. Först 1 mil på Glädjeruset med Annica och Ida. Jätteroligt! (Åtminstone när vi kom i mål.) 

Och sedan löpkurs del 1 igår. (Okej, lite bakvänt att gå kursen efter loppet.) Det hade nog gått bättre om vi inte precis innan kommit hem från kusinernas kalas med en massa mat och tårta. Men det var kul!

I övrigt har jag mest gosat med Levi och städat lite.

Idag har jag en sådan förfärlig träningsvärk att jag knappt kan stå och gå. Jag har till och med fått en medpassagerare att flytta sin väska så att jag ska få sitta. Brukar snällt stå vanligtvis när det händer. Vem f-n tror förresten att sätena är till för väskor?! 

Och nu är det jobb igen. Hello måndag och +1 grad varmt.

Milda himmel!

Andra dagen på nytt jobb idag! Trevligt, men utmattande. Ändå går jag på någon slags högvarv och hade till och med svårt att sova (händer mig typ 2 ggr per år, så det är väldigt ovanligt). Min hjärna vill absorbera allt nytt samtidigt så inne i huvudet trängs eltermer (jag är typ el-analfabet!), skadeståndsregler (ja, men de har jag ju trots allt lärt mig någon gång i forntiden) och nya kollegornas namn (bara alla sitter på sina platser har jag hyfsad koll). 

Per är, tursamt nog, ledig denna vecka men från och med nästa vecka ska jag tydligen även klämma in lämningar och hämtningar, föräldramöten och hushållsarbete också. Det blir intressant tänker jag och ber på förhand om ursäkt för alla eventuella nybörjarmisstag jag kommer att göra. 

Tänk om jag skjutsar Levi till dagis! 😱 Förhoppningsvis lär han väl protestera. 

Jag är också extremt rädd för att svara "God Assistans" i telefonen på jobbet. Det känns som en överhängande risk. Än har jag inte fått några samtal, men det kommer väl. I och för sig har jag fått en Samsung-mobil som jobbtelefon så den största risken är väl att jag inte vet hur man svarar. 😄

Garaget

Per har gjort allt underarbete klart så nu målas det i garaget. Både Levi och Elina har provat att måla.

Äntligen klara med grundmålningen! 

Vi har också provat ett nytt spel. 😂

Sommar i stugan

Galna härliga liv!

Sällan har vi haft så kul! Kul med stora barn och vuxna som blir som barn på nytt!

Superman x 2!

Gullefjun!

Mer slänggunga...

Levi: "Jag hoppas att det här inte är en dröm."

Varför inte slå till på ytterligare en storvinst?

Och en tredje??!!

Sjukt kul spel! Vi vann säkert 7 bläckfiskar. Tur att vi inte har så mycket mjukdjur hemma. OBS, ironi.

Silltunnan gick det sämre med.

Galet roliga dagar är slut. Nu sover barnen gott i bilen som rullar hem mot Alsike.

Roligheter!

Stuvade om lite i planerna och är just nu på väg till Liseberg i dagarna två! 

Inte så livat ännu

Vi har varit hemma och grejat lite de senaste dagarna. Per har fixat med riktiga projekt och jag har målat om pallen.

Vi har också hunnit med en mysig dag i Sigtuna! Fast Elliot valde bort oss till förmån för en kompis. Är det så det kommer att bli från och med nu? Vi fick med oss ett extrabarn och lite kompisar i alla fall.

Sista dagen...

Sista dagen på mitt jobb! Surrealistiskt. Och lite läskigt att tänka på att det kommer ett nytt jobb sedan. Ett jobb där man inte kan jobbet (jag är inte bra på att vara en nybörjare för då behöver man visst något som heter tålamod), inte vet vad folk heter (ÅNGEST - det tar lite tid för mig) och där man inte vet om man kommer trivas. Men samtidigt känner jag mig lugn. Det går som det går och troligen går det bra. Jag är helt övertygad om att jag har fattat rätt beslut och det är ju huvudsaken. Och alldeles strax är det 3 veckors semester som hägrar!

Barnen och mina föräldrar kom igår. Äntligen är familjen samlad. Nu är jag en hel människa igen.

Tänk om...

Tänk om jag aldrig träffat Per och inte fått några barn, varit singel och bott själv. Då hade jag aldrig lagat mat. Jag hade köpt mat lagad av någon annan en gång per dag och kompenserat med fil eller yoghurt den andra gången. (Så nu vet du vad som väntar när barnen flyttar ut, Per.)

Men fy vilket ensamt liv det hade varit! Efter två dagar utan barnen (de är i tryggt förvar hos sin mormor och morfar) så håller jag på att längta ihjäl mig! Hit med en unge, helst tre, så jag får snusa in mig i deras nackar! Ni är väldigt varmt välkomna hem nu!

Dumma mig!

När jag på allvar börjar att träna igen (såsom nu till exempel) så får jag alltid följande två problem på köpet:

1. Ont i halsen. Som ett brev på posten. Min egen teori är att jag alltid är latent bärare av halsfluss som på något sätt triggas igång värre än vanligt av träning. Möjligen har jag helt fel. Andra teorier (och ännu hellre lösningar på detta problem) emottages tacksamt.

2. Ont någon annanstans. Detta har med åldern att göra. Jag varierar åtminstone ställena jag får ont på. Just nu är det höften. Som den gamling jag tydligen är.

Memory Lane

Vilken skillnad det är att vara på resande fot nu när barnen börjar bli stora jämfört med tidigare. Det som förut kändes som ett ganska stort projekt att rodda själv är inte längre några bekymmer. Tvärtom är barnen trevligt sällskap som jag verkligen gillar att hänga med.

När man är i Öjebyn blir allting nostalgi. Med barnen med mig tänker jag tillbaka på när jag själv var i deras ålder. När jag var 6 år, som Levi, flyttade jag med mamma från Arjeplog och det var då jag träffade Tony för första gången. När jag var 10 år, som Elina, lekte jag mycket med Sofia, Catarina och Åsa. Och så träffade jag Emma för första gången. När jag var 13 år, som Elliot, tyckte jag själv att jag började bli ganska vuxen (hahaha) och jag umgicks fortfarande med samma kompisar. Det var stort att börja i högstadiet och jag började läsa franska. Hela barndomen hände ju för ganska länge sedan, men mycket är sig likt i Öjebyn. Alla gator däromkring bär minnen med sig. De flesta bra. Hoppas barnen kommer att tänka tillbaka på sin barndom med samma känsla av att den var trygg och bra.

Elina mejlade mig bekymmer härom natten 😂