Aldrig mer ska jag träffa min farmor och farfar. Båda har dött inom loppet av 5 månader. Ture i Januari och Linnéa igår. Mina fina och älskade lämnar ett stort tomrum efter sig.
Aldrig mer ska jag åka hem till deras lägenhet, dricka trocadero och äta wienerbröd (som jag alltid blev bjuden på, aldrig gillade men aldrig vågade berätta det) och bli utfrågad om mitt liv. Aldrig mer ska jag dela sockerbitar med deras roliga sockertång. Aldrig mer ska jag sitta i deras trapphus och sjunga skillingtryck av hjärtans lust. Aldrig mer ska jag äta överstekta köttbullar där på juldagen. Aldrig mer ska jag sitta på deras soffa och läsa Aftonbladet. Aldrig mer ska jag få en klapp på kinden eller en kantig kram. Aldrig mer ska jag få höra deras utpräglade pitbondska. Aldrig mer.
Det känns väldigt väldigt ledsamt med aldrig mer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
-
Jag är inte en person som lätt kommer på vad jag vill ha i födelsedagspresent. Men i år har jag kommit på att jag vill ha en klänning. Jag h... -
Det finns som tur är liv fortfarande, bara inte på den här bloggen. Detta inlägg blir mitt sista. Jag började blogga 2007 när Elina var en b...
1 kommentar:
Jag beklagar sorgen. Är jätteledsen för er skull. Kram!
Skicka en kommentar