fredag 11 mars 2016

Perkälä

När man känner för att prata finska, då är det synd om en. Sjuk i soffan funderar jag på allt jag planerat att göra och försöker istället förmå Per att göra det. Det går så där. Verkligen så där. Barnen är ute i vårvädret. Alltid något positivt.
kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)

Årets lista 2025

  Gjorde du något 2025 som du aldrig gjort förut? Genomdrev du någon stor förändring? Jag provade en höghöjdsbana för första och sista gånge...

  • En födelsedagsklänning...?
    Jag är inte en person som lätt kommer på vad jag vill ha i födelsedagspresent. Men i år har jag kommit på att jag vill ha en klänning. Jag h...
  • Livstecken och tack för mig
    Det finns som tur är liv fortfarande, bara inte på den här bloggen. Detta inlägg blir mitt sista. Jag började blogga 2007 när Elina var en b...