Pensionsspara på alldeles egen tid

Härom kvällen var hela familjen ute på en kvällspromenad. Vi kvällsmatade, pyjamasade (tveksamt ord kanske) och tandborstade alla barn, satte på overall och bäddade ner i varsin vagn och sen gick vi ut och gick. Det var supermysigt!

Jag har kommit på en kombinationsidé! Om jag börjar dela ut reklam på några gator i området så kan jag använda pengarna till pensionssparande och samtidigt få motion och egen tid med mp3-spelare en kväll i veckan. Fiffigt va?

Jag är så besviken på alla i Idol! Förra veckan hade jag rysningar för att (nästan) alla var så otroligt bra och idag har jag rysningar för att (nästan) alla är usla!! Nu ska jag gå och se vem som åker ut.

Headhuntad?

Hurra! Jag har blivit anställd på försäkringskassan i Uppsala! I våras (?) när jag hade mitt utvecklingssamtal så bad jag om att bli omplacerad till FK i Uppsala som ligger bra närmare Knivsta än vad Sollentuna gör. FK genomgår en stor förändring i och med regeringsskiftet, så jag trodde kanske att det skulle bli lättare att bli omplacerad än i normalfallet, men riktigt så här lätt trodde jag inte att det skulle bli. Idag ringde min chef från FK Sollentuna och sa att det fanns ett jobb som granskare i Uppsala och att jag skulle ringa upp chefen där. Sagt och gjort ringde jag upp och då var jag helt plötsligt anställd!! "Jag kan inte börja förrän i maj" sa jag. Fine. Det ordnar sig. "Jag vill jobba deltid från och med september" sa jag. Fine. Vi ordnar det också. Så nästa fredag ska jag dit och träffa mina nya kollegor! Jag känner mig helt headhuntad och måste ha fått väldigt bra referenser och jag tackar allra ödmjukast. Jippi!!

Hostan och täpptheten i huvudet går inte över. :-( På vårdcentralen säger dom att det inte är ovanligt att vara förkyld i fem veckor. I mitt liv är det ovanligt i alla fall säger jag. Nu har jag åtminstone tagit Rhinocort aqua och köpt vanliga vitaminer för att på något sätt försöka kurera mig. Nästa vecka får dom med mig att göra vare sig dom vill eller inte om inte förkylningen gått över!

Elliot har ritat sin första gubbe där man kan urskilja ansikte, ögon, näsa och mun! Gull-gull-gull-ungen!!! Den ska plastas in och sparas för evigt!

BLÄ!

Jag är inne på min femte (!!) förkylningsvecka och jag mår uselt. Inatt har jag sovit fem dåliga timmar, resterande natt har jag hostat och hostat och hostat. Under mina fem dåliga timmar har jag dessutom ammat. :-( Elliot och Elina är också förkylda, men inte alls lika mycket som jag (tack och lov!!). Per gick upp och hämtade Molipect till mig, men det hjälpte inte. Något starkare kan jag ju inte ta medan jag fortfarande ammar. Per är hemma idag, då jag känner mig som ett vrak och dessutom har huvudvärk på grund av all hosta. Hela kroppen värker och jag skulle göra i stort sett vad som helst för att bli frisk och alert igen.

Jag känner mig dessutom en aning stressad då jag ska sjunga på dop på söndag, förbereda Elliots två födelsedagskalas, handla presenter, baka, putsa fönster och hinna få upp gardiner på övervåningen innan vi bjuder hit folk plus att Per har sin intensivaste jobbperiod någonsin just nu. Hans chef presenterade igår ett schema som inkluderar tiden runt Elliots födelsedag när det är tänkt att Per ska jobba 10-timmarsdagar och ena veckan sluta kl. 21 varje dag. Blä!!!

Igår hade jag för avsikt att rycka upp mig och bli frisk av min nya, positiva energi. Detta slutade dock i en katastrofnatt och idag har jag istället för avsikt att gnälla tills öronen lossnar på alla lyssnare, så kanske jag piggar på mig å det snaraste.

15 år senare

Idag har jag diadem. Sist jag hade diadem (förutom på min bröllopsdag) var när jag gick i 9:an. Jag var 15 år. Det är 15 år sedan. Jag kan bara konstatera att jag har blivit bra gammal, det är man när man fick köra moped för 15 år sedan. (Inte för att jag körde moped, men ändå.) Hur gick tiden så himla fort? Just nu går den i alla fall i en rasande fart (förutom mellan kl. 15-18 varje dag då det är lite segt). I vilket fall så gillar jag att ha diadem. :-)

Elina har blivit jättestor (allt är ju förstås relativt)! Hon är inne i en rolig fas just nu tycker jag, särskilt när hon äter. Hon är som en propeller i sin stol och vill nå allt hon inte når. När jag ska mata henne far hon med huvudet fram och tillbaka (tänk en ung, blond Stevie Wonder) och vill helst ha något annat. Om jag matar vill hon ha vatten och vattnar jag vill hon ha mat. Och vill hon gärna ha något så flämtar hon som hon är andfådd eller så. Jag gör mitt bästa för att förstå henne, men just vid matsituationen är det lite frustrerat. :-) Vi provade med välling igen imorse, men hennes ansiktsuttryck är ungefär som om jag skulle gett henne diskmedel. Hoppas att det snart blir lite roligare med mat, för i den här takten kommer jag att ha ammat färdigt först 2010 och det har jag inte lust med. På tal om amning så är det nog det hon älskar mest här på jorden, för när hon fattar att det är dags blir hon hel-lycklig! Hon fäktar och skrattar och sen njuter hon i fulla drag. Gullfian!! Hon har dessutom blivit jätteduktig på att åla sig framåt. Hon skjuter ifrån med fötterna (helt uppnötta snart) i en rasande fart. Hon övar sig visserligen på att stå på knä rätt ofta, men det slutar oftast i någon halvsittliggande ställning.

Idag har vi varit i Väsby centrum och shoppat duschhandtag och köksgardiner som jag ska gå och hänga upp precis nu faktiskt. Sen ska jag väcka Per som troligtvis somnat hos Elliot.

Vi håller på att få ordning hemma...

... så här ser en del (den städade) av vardagsrummet ut samt kök och hall.

Hektiskt helg

I helgen har vi haft finfrämmande från Piteå. Sofia, Andreas och John har hälsat på.

I lördags var vi till Junibacken och det tog nästan knäcken på samtliga inblandade. Vi stressade som tokar för att hinna till tåget och sen var det närmare 1,5 timmars resande innan vi var framme på destinationen. Vi var inte direkt ensamma på stället, utan det fullkomligt kryllade av barn som alla skulle se Pippi-teater och äta samtidigt. Phu! Men barnen hade jätteroligt! När vi sen skulle hem fick vi lantlollor inte ut någon bussbiljett i automaten (nej, man kan inte köpa bussbiljett på bussen och man ska välja biljett innan man drar kortet, vilket vi inte kunde lista ut precis i sekunden som bussen hade för avsikt att lämna oss på platsen) så vi fick åka i skilda bussar på vägen tillbaka, vilket innebar att vi missade tåget hem och fick vänta en halvtimme på nästa (kändes dock som en miljon år efter denna lååånga dag).

Lite tärda tog vi det en aning lugnare på söndagen och höll oss i Alsike där vi bland annat lekte kurragömma i skogen på kvällen och Andreas skjutsade Elliot och John i skottkärran.

Elliot och John grälade nästan oavbrutet hela helgen och sen blev Elliot jätteledsen när John hade åkt imorse. Logiskt?

Mer förvirrad än förälskad

Uppryckningen är total! Igår gick jag och sövde både mig och Elliot kl. 19.15. Jag däckade först. Trots ihärdiga försök till upplivning både från Per och Elina lyckades jag sova något så när sammanhängande till kl. 7. Precis vad jag och mitt dåliga humör behövde.

Idag har jag varit på trevlig grann-frukost med nybakat bröd och fruktsallad (tack snälla Anna!), lekt i lekparken i flera timmar, dammsugit och storhandlat på Ica Maxi med Elliot och allt detta på gott humör. (Bara för att klargöra: jag har inte dammsugit på Ica Maxi, utan hemma.)

Jag har dessutom hittat face book. Efter tjat från både höger och vänster var jag ju så illa tvungen att kolla in vad the fuss var about. Jag måste tillstå att jag är mer förvirrad än förälskad, men liiite kul var det ju i alla fall. Som bonus gick jag dessutom igenom en massa gamla kort och kom fram till att jag nog måste färga håret brunt igen.

Nu ska jag se Grey´s anatomy och därefter stupa i säng!

Hushållsslavens dröm

Jag hinner inte med! Jag har inte en minut över för mig själv på hela dagen och när barnen har somnat vid 20-tiden ska man städa, tvätta, handla, duscha och slutligen, när jag egentligen borde sova, så unnar jag mig lite fritid, dvs se på teve eller surfa (för det är den enda jag orkar vid den tiden). Sen stupar jag i säng efter kl 00 och har Elina snuttande vid bröstet från nån gång mitt i natten. Sen börjar samma dag om igen kl 7.

Den bästa lösningen är nog att skilja sig, för då får man varannan vecka för sig själv och då är man förmodligen en bättre och tålmodigare mamma när man har barnen varannan vecka. I övrigt tror jag inte att det skulle göra så stor skillnad, för det enda jag och Per gör när vi träffas (åtminstone på vardagarna) är att städa och hushålla och ta hand om barn och allt som har med det att göra. Ibland blir det tid över för ett och annat gräl och en och annan puss, men det är sällsynt.

Ibland (läs: idag) känner jag för att säga upp mig! Jag drömmer om att packa en väska och åka till Sibirien eller någon annanstans där jag inte förstår språket och kan få vara helt ifred i flera dagar i sträck! Jag vill inte vara otacksam för jag är verkligen glad över både man och barn, men ibland hatar jag att känna mig som en oavlönad dygnetruntarbetande hushållsslav. Hur kan livet vara så intensivt och när ska det lugna ner sig lite?

Nu har jag gnällt av mig lite så nu ska jag rycka upp mig.

Me&I-fin!!

Å vilken fin tjej i nya kläder! Elliots tröja var så stor att den nog är lagom nästa år tyvärr. :-(

Tärd friluftsmamma

Jag har kommit på att vi bor på landet. Eller faktiskt mitt ute i skogen. Det är jättemysigt på alla sätt och vis utom att mobilen verkligen inte funkar i mitt hem. (Och att det inte finns någon affär inom rimligt avstånd förstås, men snart kommer nog Tony?) Jag gillar verkligen att man betalar Friskis&Svettis-kortet på Ica Kniven (och allt annat också för den delen, typ alkohol - fast inte jag förstås för jag ammar ju fortfarande - oj, vilken lång utläggning som inte hade med saken att göra, jag börjar visst bli som Christer Ödberg). På tal om Friskis&Svettis så tog jag med ett hänglås till gympan, men det fanns förstås inga skåp. Jag frågade också om man behövde ett kort till terminskortet. Man kunde kopiera sitt körkort. :-)

Idag har jag och snuviga barnen varit på Knytte. Elina somnade i vagnen på väg dit och Elliot gick så glatt iväg med fröknarna, medan jag stannade med Elina i lekparken (det är lite jobbigt att dra vagnen genom skogen). Sen kom han tillbaka och vägrade berätta vad de gjort i skogen!! (I efterhand fick jag åtminstone veta att de hittat nallebjörnar i ett träd.) Han sa att det hade gått bra, men att han haknat (= saknat) mig. Och då var de väl borta cirka gurka en halvtimme. Det är inte lätt när man är en mammig lite kille.

Sen var jag och snuviga barnen ute en timme på eftermiddagen i regnet. Det var vi och absolut inga andra ute. Elliot hoppade i regnpölarna och Elina hängde med i bärselen. Jag var nyfiken på vad hon skulle säga om regn i ansiktet, (hon sa förstås ingenting, hon är ju bara bebisen) men hon tog det med ro och slickade bara lite efter regndropparna. :-) Elina har för övrigt fått skavsår på fötterna av sin något udda krypstil.

Nu är jag helt slut av att vara friluftsmamma, så nu ska jag och mina fötter vila upp oss i soffan framför "Deserate housewives". Mmmmmm....

PS Christer Ödberg var min lärar i sakrätt på universitetet och han hade en förmåga att associera sig själv och alla andra vilse på varenda lektion.

Snuviga familjen

Det är jag som är mamma till snuviga barnen. De hostar och hackar och snuvar och snorar. Jag med, kanske jag ska tillägga. Nåja, de gnäller knappt och verkar vara på bättringsvägen. Sedan jag blev förälder är dock hösten en enda lång snuva tycker jag.

Idag har vi varit på kalas hos Faster Karin som fyller 16 år. Det var god mat och gott fika samt trevligt sällskap som vanligt.

Imorgon ska vi på Knytte (om snuvan tillåter). Det är då vi går till skogen och tittar på myror och annat roligt. Imorgon ska vi dessutom grilla korv. Elliot har fullt sjå med att planera för detta. Innan han somnade föreslog han att Elina skulle stanna hemma med pappa så att jag kunde bära kartongen med ved. Barn har så rolig prioriteringsordning tycker jag. :-)