Hushållsslavens dröm

Jag hinner inte med! Jag har inte en minut över för mig själv på hela dagen och när barnen har somnat vid 20-tiden ska man städa, tvätta, handla, duscha och slutligen, när jag egentligen borde sova, så unnar jag mig lite fritid, dvs se på teve eller surfa (för det är den enda jag orkar vid den tiden). Sen stupar jag i säng efter kl 00 och har Elina snuttande vid bröstet från nån gång mitt i natten. Sen börjar samma dag om igen kl 7.

Den bästa lösningen är nog att skilja sig, för då får man varannan vecka för sig själv och då är man förmodligen en bättre och tålmodigare mamma när man har barnen varannan vecka. I övrigt tror jag inte att det skulle göra så stor skillnad, för det enda jag och Per gör när vi träffas (åtminstone på vardagarna) är att städa och hushålla och ta hand om barn och allt som har med det att göra. Ibland blir det tid över för ett och annat gräl och en och annan puss, men det är sällsynt.

Ibland (läs: idag) känner jag för att säga upp mig! Jag drömmer om att packa en väska och åka till Sibirien eller någon annanstans där jag inte förstår språket och kan få vara helt ifred i flera dagar i sträck! Jag vill inte vara otacksam för jag är verkligen glad över både man och barn, men ibland hatar jag att känna mig som en oavlönad dygnetruntarbetande hushållsslav. Hur kan livet vara så intensivt och när ska det lugna ner sig lite?

Nu har jag gnällt av mig lite så nu ska jag rycka upp mig.