Lilla Engla

Det är ju så sorgligt att man knappt orkar med att tänka på lilla Engla. Jag har inga bra ord och jag kan bara inte förstå hur någon kan döda en liten 10-årig flicka. Alldeles levande alldeles nyss. Jag tycker så hemskt synd om Englas mamma och vill bara skicka en massa kramar som förstås inte räcker till. Jag kramar mina barn lite extra och mår nästan dåligt över att jag är så himla glad att jag har dom kvar.

Hjälp!

Hjälp! Jag håller på att bli Tony! När allt känns illa illa tänker jag "det kunde ju ha varit värre". Jättejobbigt att höra under hela sin uppväxt när man tyckte att livet var miserabelt och nu är det jag som helt självständigt producerar den här känslan! Botemedel någon? Vad göra?

Jag?

En usel vecka

Av olika anledningar har jag haft en hyfsat usel vecka. :-( Jag har varit riktigt arg och det har gjort att jag haft svårt att sova, vilket har gjort det hela till en än uslare vecka.

Jag hade tänkt blogga tidigare i veckan, skrev till och med ett blogginlägg:

"Ibland kan man läsa i tidningarna att om man ofta är mycket trött kan det vara en allvarlig sjukdom. Jag är inte så rädd för att drabbas av en allvarlig sjukdom, däremot blir jag rädd att jag inte skulle märka att jag drabbades av en allvarlig sjukdom. Jag är nämligen konstant dödstrött.

Det tar lite knäcken på mig att a) jobba heltid och b) sen försöka vara en glad och käck mamma från att jag kommer hem tills att barnen somnar och c) sen försöka dra mitt strå till stacken i hushållet och d) sen helst kolla mejlen eller se på teve eller göra något roligt. Igår hoppade jag över steg c-d och gick och la mig, men det hjälpte inte för Elina är sjuk och kräver min närvaro även nattetid och framför allt i arla morgonstund. Hon är ju en mycket trevlig febrig typ och ligger och pratar och sjunger, men det går ju förstås inte att sova när hon håller på."

Elina har i alla fall slutat att vara febrig och nu för tiden blir hon till och med glad när jag kommer hem från jobbet (skönt skönt skönt i mamma-hjärtat), jag har slutat att vara otroligt arg och är bara lite arg och nu ser jag fram emot en trevlig helg!

Fining-uppdatering

Jag längtar efter mina fina ungar när jag är på jobbet! Okej, största delen av dagen har jag massor att göra och tiden bara rusar iväg, men då och då sticker det till lite i mamma-hjärtat.

Elina är sur på mig när jag kommer hem från jobbet. :-( Hon låtsas att hon inte ser mig och jag får fjäska ett ganska långt tag innan hon tinar upp. Elliot tar mitt arbetande lite mera med ro, men han vaknar på nätterna för att kolla att jag är kvar hemma.

Elliots nya passion är parmesanost! Inte illa för en superkräsen 3-åring . :-) Han vill ha det till all mat. Jag tror, på fullt allvar, att Elliot är världens bästa kille. Han är så otroligt snäll och fin, han är inte ens svår att ha med in i porslinsaffärer! Han gillar Elina och har ett otroligt tålamod med henne (de är ju inte alltid så lätta att tampas med de där 1-åringarna). Han skulle aldrig slå sin lillasyster (ibland ryter han till, men inte ens det är så ofta). Världens bästa unge!! Elliots passion är att spela spel på datorn. Det gör han exakt så ofta han får. Han vill inte gå ut när han är inne och han vill inte gå in när han är ute. Han tjattrar oavbrutet hela dagarna och om han råkar somna så är han precis omöjlig att väcka!


Elina är också världens bästa unge förstås! Supermjuk och charmig som få! Livet är på topp bara man har "memme" (Bamsen) och "kocka" (snutten)! Bara 1 år, men kan minst lika mycket och lika bra som "boppi" (brorsis). Hon heter till och med samma som Elliot, "Ellå". :-) Elina förser sig själv med godbitar från lådann under ugnen, hämtar hårdbröd eller rån till både sig och Elliot. Är man för ouppmärksam mot Elina så gör hon hyss, typ äter blomjord eller drar i gardinen, bara så att man verkligen verkligen ska se henne. Älskling på jorden!! Elinas favoritlek är gubben i lådan. Hon gillar också att sjunga. Hon kör järnet med bilar, men älskar också sina dockor.

Dålig planering

Ibland känns det som om livet går ut på att planera. Jag var mycket bättre på det när jag bara planerade för mig själv och inte för fyra stycken. Imorse innebar min något defekta planering att jag steg upp med Elliot vid kl. 8. Kl. 8.20 kom jag ihåg att det skulle komma en fönsterputsare kl. 8.30. Jag hade således 10 minuter på mig att väcka Per, städa upp lite i röran samt plocka bort från fönsterna. Nåja, han klagade (förstås) inte på röran och nu är fönsterna klanderfria!

Den dåliga planeringen nr 2 var att vi inte förberett någon lunch, så till slut blev det lunchbuffé inne i Uppsala. Det är dyrt att planera dåligt.

Inskolad

Jag hade nog behövt en bättre inskolning på jobbet tror jag. Det är hårt att gå från hemmafru till heltidsarbetande från en dag till nästa. Min första arbetsdag började med att chefen hade glömt bort att vi skulle träffas, men så blir det väl om man väljer att börja arbeta den 1 april.

Något annat värt att nämnas är att mina föräldrar har köpt en bil som inte är en Opel! Kors i taket! 1 april valde de nämligen att införskaffa en Saab 9-5. I jämförelse är det ju konstigare än att det inte snöar på vintern, typ.

Idag har Per och CG gjort en altanritning och inhandlat allt material. Det verkar nästan som att det blir en altan den här sommaren.

Min sista dag

Idag är det min sista dag som långtidsföräldraledig. Det känns så sorgligt, men två barn räcker alldeles utmärkt. Det här dryga året har gått jättefort (åtminstone så här i efterhand) och jag känner att tiden med småbarn kommer man nog att spara i sitt hjärta för alltid. All kärlek man ger och får hela tiden är något alldeles speciellt som inte kommer att finnas på samma sätt när barnen är 15 år. Man är ständigt behövd på gott och ont. Man är liksom bara mamma hela tiden.

Först innan jag fick Elliot förstod jag att jag skulle älska mitt barn, men inte hur mycket och hur villkorslöst. Sen trodde jag att nästa barn aldrig skulle kunna älskas lika mycket och lika villkorslöst, men det var ju såklart inte sant. Och nu tror jag att även barn 5 med funktionshinder skulle älskas på samma sätt (inte för att det någonsin blir ett barn 5, men helt hypotetiskt). En skön känsla ändå.

Nu är jag helladdad för att börja jobba, men Elina skulle såklart göra dagen lite extra spännande genom att kräkas en gång. Inte kul att bli magsjuk sin första arbetsdag (eller alls förstås). Min fobi fick ett kort uppvaknande, men lugnade sig när hon verkar må utmärkt och inte har andra symptom på magsjuka. Per ville inte vara sämre så han tappade bort plånboken (hittades en VISA-kortsspärr senare) och blev försenad hem.


Så här snälla får ni inte vara med pappa! ;-)

Plus och minus

Ganska ofta tänker jag att jag nog inte är så lätt att leva ihop med. Jag kan till exempel vara av en ganska bestämd åsikt även gällande yttepyttepetitesser samt är otroligt beroende av god sömn för att inte bli världens suraste människa.

Fast idag tycker jag för ovanlighetens skull att jag nog har en del ganska bra sidor också. Några exempel kommer här. Jag är, efter 10 år tillsammans, fortfarande väldigt kär i min Per. Jag sätter alltid familjen främst. Jag berättar för Per och barnen att jag älskar dem flera gånger om dagen. Jag är alltid på Pers sida och försöker hjälpa till att lösa problem om sådana finns. Jag planerar hela vår vardag, kortsiktigt och långsiktigt utan att gnälla alltför mycket om det. Jag är den som oftast städar toaletten.

Nu kom jag inte på något mer, men det var ju ovanligt positivt för att vara jag. Nu ska jag se om jag har en massa traderavaror att packa.

30 mars 2008 i bilder

Idag var det riktigt vårväder, 8+ och sol! Vad passar bättre än en cykeltur?

Lite bus i lekparken...

Elina gillar att gräva och äta sand!

Fint med vit jacka i rutschkanan.

Efter den sköna utedagen åkte vi till Upplands Väsby för att fira farbror Lars på 22-årsdagen! Grattis!

Veckans tema

Varför ska allt var så krångligt för? Lite för sent imorse bestämde vi oss för att ta en cykeltur och skyndade oss att klä barnen varav den minsta var hyfsat trött redan (klockan var väl kring 10). Väl ute så monterade Per ihop cykelkärran (den går inte in genom förrådsdörren utan att fällas ihop) och den här gången gick det ju ändå superfort jämfört med första gången och vi var väl iväg ca 10.40. När vi cyklat 10 meter hade jag förstås punktering på bakdäcket. :-( Cykelpumpen krånglade också (köp inte cykelpump på Claes Ohlson!) och sen hann vi lagom iväg till närmsta lekpark, leka en halvtimme innan det var dags att gå in och äta lunch. Mycket slit för lite ull.

Punktering är för övrigt temat vi kör på denna vecka. Per hade det på bilen i torsdags när han var på hemväg. Tur att han är händig i alla fall. :-)

Precis nu badar Per och Elina och Elliot leker hos grannen. Jag laddar för min sista föräldralediga dag (måndag) och min första jobbdag (tisdag). Förutom att ladda sorterar jag tvätt, rensar ut för små barnkläder (barn växer skrämmande fort ibland) och städar köket. Rena helgfriden. ;-)

1 år, men kan redan ta sig kvällsmat själv. :-D

Himla kul dag

Idag fick jag ha bilen och sällan har vi väl åkt så mycket bil på en dag jag och barnen! Elina sov till kl. 9.15, men vi var ändå iväg strax efter kl. 10. Först åkte vi till Himlas outlet och handlade mer än nödvändigt. Mycket lätt hänt när man väl är där! Elliot är så himla snäll inne på porslinsaffärer (ja, över huvud taget förstås men i porslinsaffärer är man ju lite extra tacksam över detta fenomen) att man inte ens behöver säga till honom! Elina är ju förstås inte lika pålitlig, men det hör ju liksom till åldern så hon fick snällt sitta i en kundvagn.

Nåväl, sedan kuskade vi vidare för en snabb lunch (allt är ju relativt när man åker iväg själv med två småbarn) på IKEA och lite lek inne på barnavdelningen. Elliot hann läsa samtliga kartor mycket noggrannt (stort intresse han har) medan Elina mest var intresserad av rutschkanan. Jag hann bli upprörd över en karl som förfasade sig över att någon över huvud taget någonsin kunde tänka sig att ge ett barn barnmatsburkar. Mina synpunkter: Kanske fel forum att diskutera detta högt och tydligt på? Hade han egna barn? Är det i så fall han som lagar barnens mat? Inte för att jag är någon förespråkare för barnmatsburkar (Elina har vägrat samtliga utom majs- och potatispuré), men det är ju om inte annat väldigt smidigt att ha med sig när man är på typ IKEA. Nåja, Elliot fick i sig pasta och köttfärsås och jag och Elina delade på köttbullar och potatis.

Efter IKEA-besöket var jag in som hastigast på Rusta medan barnen väntade i bilen och fick Pers gymboll förklarad för mig. Vare sig juristen eller civilingenjören kunde lista ut hur den skulle pumpas upp. :-D

Sedan handlade jag och barnen på Coop Forum. Förutom det nödvändigaste i matväg så inhandlade jag även 4 säckar björkved vilka jag med stor möda kunde få in i kundvagnen. När jag kom till utgången trillade en påse av ungefär samtidigt som botten gick ur pappkassen där jag hade matvarorna. Jag hade inte svårt att hålla mig för skratt i alla fall.

Vilken dag va? Och sen hämtade vi Per på eftermiddagen i Upplands Väsby. Tur att både barnen och jag gillar att åka bil!

På tal om något annat hörde jag en som inte fick sitt vikariat förlängt för att arbetsgivaren googlat honom och läst hans blogg! Med detta i åtanke vill jag bara förtydliga att jag förvisso har lite panik över att börja jobba, men att detta inte har med jobbet att göra utan med omställningen det innebär att ändra hela livet som det ser ut idag. Jag gillar verkligen, verkligen att jobba. :-)