Min sista dag
Idag är det min sista dag som långtidsföräldraledig. Det känns så sorgligt, men två barn räcker alldeles utmärkt. Det här dryga året har gått jättefort (åtminstone så här i efterhand) och jag känner att tiden med småbarn kommer man nog att spara i sitt hjärta för alltid. All kärlek man ger och får hela tiden är något alldeles speciellt som inte kommer att finnas på samma sätt när barnen är 15 år. Man är ständigt behövd på gott och ont. Man är liksom bara mamma hela tiden.
Först innan jag fick Elliot förstod jag att jag skulle älska mitt barn, men inte hur mycket och hur villkorslöst. Sen trodde jag att nästa barn aldrig skulle kunna älskas lika mycket och lika villkorslöst, men det var ju såklart inte sant. Och nu tror jag att även barn 5 med funktionshinder skulle älskas på samma sätt (inte för att det någonsin blir ett barn 5, men helt hypotetiskt). En skön känsla ändå.
Nu är jag helladdad för att börja jobba, men Elina skulle såklart göra dagen lite extra spännande genom att kräkas en gång. Inte kul att bli magsjuk sin första arbetsdag (eller alls förstås). Min fobi fick ett kort uppvaknande, men lugnade sig när hon verkar må utmärkt och inte har andra symptom på magsjuka. Per ville inte vara sämre så han tappade bort plånboken (hittades en VISA-kortsspärr senare) och blev försenad hem.
Så här snälla får ni inte vara med pappa! ;-)
Först innan jag fick Elliot förstod jag att jag skulle älska mitt barn, men inte hur mycket och hur villkorslöst. Sen trodde jag att nästa barn aldrig skulle kunna älskas lika mycket och lika villkorslöst, men det var ju såklart inte sant. Och nu tror jag att även barn 5 med funktionshinder skulle älskas på samma sätt (inte för att det någonsin blir ett barn 5, men helt hypotetiskt). En skön känsla ändå.
Nu är jag helladdad för att börja jobba, men Elina skulle såklart göra dagen lite extra spännande genom att kräkas en gång. Inte kul att bli magsjuk sin första arbetsdag (eller alls förstås). Min fobi fick ett kort uppvaknande, men lugnade sig när hon verkar må utmärkt och inte har andra symptom på magsjuka. Per ville inte vara sämre så han tappade bort plånboken (hittades en VISA-kortsspärr senare) och blev försenad hem.
Så här snälla får ni inte vara med pappa! ;-)
Kommentarer